tag:blogger.com,1999:blog-20660030.post116488160828104640..comments2024-01-01T00:53:50.813+01:00Comments on Yogamamma: Det man inte pratar så högt om, men faktiskt bordeYogamammahttp://www.blogger.com/profile/11452767915198795126noreply@blogger.comBlogger16125tag:blogger.com,1999:blog-20660030.post-57734303632637872852007-06-12T15:27:00.000+02:002007-06-12T15:27:00.000+02:00Pernilla - om du läser det här nu, jag har inte ta...Pernilla - om du läser det här nu, jag har inte tackat dej, men gör det nu. Tack!Yogamammahttps://www.blogger.com/profile/11452767915198795126noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-20660030.post-1165257978071051882006-12-04T19:46:00.000+01:002006-12-04T19:46:00.000+01:00oj vilket bra inlägg!!! PRECIS!!!!oj vilket bra inlägg!!! PRECIS!!!!Pernillahttps://www.blogger.com/profile/08609491029526543890noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-20660030.post-1165227073397890772006-12-04T11:11:00.000+01:002006-12-04T11:11:00.000+01:00anna - Grattis till flickan!Tråkigt att du drabbat...anna - Grattis till flickan!Tråkigt att du drabbats av en depression, jag håller tummarna för att du kommer stark ur den. Och visst är det som du skriver, att man borde prata mer om detta. <BR/><BR/>betty - visst kan det vara så, att jag längtat så innerligt och bygg upp drömbilder som är svåra att leva upp till. <BR/><BR/>Camilla - ja, jag tror att det kan vara så. Värmen finns där, men den där äkta-känslan kan ta tid på sig att infinna sig. <BR/><BR/>jenny - tack :)Yogamammahttps://www.blogger.com/profile/11452767915198795126noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-20660030.post-1165180513801814942006-12-03T22:15:00.000+01:002006-12-03T22:15:00.000+01:00Jag tycker du är fantastiskt och modig som skriver...Jag tycker du är fantastiskt och modig som skriver detta! Signe har tur som fått dig till mamma. Inget blir någonsin som man trott, men det blir oftast så mycket bättre till slut! Stor kram!Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-20660030.post-1164996981017900012006-12-01T19:16:00.000+01:002006-12-01T19:16:00.000+01:00Ja, just så kan det ju vara! Jag upplevde själv "b...Ja, just så kan det ju vara! Jag upplevde själv "bara" en stark värme för min Peo när han landade på magen. Den där älska-känslan tog en stund, ett tag faktiskt. Den var liksom inte självklar alls. Tid för allt, många kan behöva lära känna sina små lite grann först. Så var det för mig.Camillas lockarhttps://www.blogger.com/profile/11543765564027500437noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-20660030.post-1164970382250999222006-12-01T11:53:00.000+01:002006-12-01T11:53:00.000+01:00Säger som de andra, åh vad bra att du skrev om det...Säger som de andra, åh vad bra att du skrev om det. Och så tänker jag att när man fått vänta länge som du fått, kan det inte då vara så att förväntningarna om hur det ska vara blir ännu större? Man längtar så och gör vackra bilder av hur underbart allt ska vara. Och drömbilder går aldrig att leva upp till. Starkt att berätta, de som läser det här kommer att bättre kunna handskas med egna känslor åt det hållet.Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-20660030.post-1164966731688376022006-12-01T10:52:00.000+01:002006-12-01T10:52:00.000+01:00Åh vad jag önskar att jag kunnat läsa det du skriv...Åh vad jag önskar att jag kunnat läsa det du skriver nu lite tidigare! Känner igen mig i väldigt mycket hos dig, har läst igenom hela din blogg sedan jag hittade den för ett litet tag sen. Den enda erfarenhet jag inte delar är missfallen, vi hade däremot andra problem och gjorde ivf. Nu är hon ett och jag har ännu inte kommit ur den depression som drabbat mig efter att hon föddes. Men det tar sig! Det som du beskriver här, det där ständiga gråtandet... Men också lyckan mitt i all smärta och trötthet och jösse-vad-har-hänt-känsla. Det går verkligen inte att förbereda sig på allt det där, men jag håller med, man borde faktiskt prata högt om det. Kram!Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-20660030.post-1164961294405937602006-12-01T09:21:00.000+01:002006-12-01T09:21:00.000+01:00Jag har nog alltid älskat Signe, sen första gången...Jag har nog alltid älskat Signe, sen första gången hon kom till mig, men det är den här känslan av total lycka som jag saknade. <BR/>Och det är trist att man inte pratar mer om det, för det är ju så grymt vanligt. När jag pratade med bvc-sköterskan sa hon att nästan hälften av alla kvinnor får denna blues. Och några hamnar i en depression, men just bluesen brukar försvinna efter de första två månaderna,när rutinerna infunnit sig och man lärt känna varandra. <BR/><BR/>Tack för alla inlägg. Jag begär inte att alla ska hålla med mig, jag vill skapa en diskussion, men jag är glad för alla fina ord, och glad över att kunna beröra er med mina ord.<BR/><BR/>mitt liv - precis som på film - är du verkligen säker på att du ska ha mig som förebild ;)<BR/><BR/>Minna - vad modigt av dig att berätta att du kände likadant med Nora. Men jag tror som du, när man pratar om det (som du gjorde med Per) så blir det inte lika hotfullt längre.Yogamammahttps://www.blogger.com/profile/11452767915198795126noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-20660030.post-1164913321998749272006-11-30T20:02:00.000+01:002006-11-30T20:02:00.000+01:00Ja, jag blev rörd av tårar. Fantastiskt fint skriv...Ja, jag blev rörd av tårar. Fantastiskt fint skrivet. Ta hand om varandra. Min mormor hette Signe eller heter för hon finns ju hos mig ändå, så det känns konstigt att läsa det. Men, ett fint namn. Roligt att allt känns bättre.Mamma Fräkenhttps://www.blogger.com/profile/17936774883321386922noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-20660030.post-1164902710389307442006-11-30T17:05:00.000+01:002006-11-30T17:05:00.000+01:00Jag kände precis som du den första tiden. Jag trod...Jag kände precis som du den första tiden. Jag trodde att jag hade fått förlossningsdepression, för jag älskade inte Nora. Jag grät o grät en kväll, för jag trodde att jag skulle älska henne på en gång. Men jag gjorde inte det. Och så, när jag låg i sängen o pratade med Per den kvällen då det var som jobbigast - då gick det upp för mig att jag visst älskar henne. Otroligt mycket.Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-20660030.post-1164898701044072042006-11-30T15:58:00.000+01:002006-11-30T15:58:00.000+01:00Fint skrivet. Och inte ovanligt. Det är rätt mycke...Fint skrivet. Och inte ovanligt. <BR/>Det är rätt mycket mentalt som ska komma ikapp. Speciellt om det t ex har gått fort, från singel till gift och småbarnsmorsa. Man får tycka att livet är pest. Man får tycka att det ska bli skönt att börja jobba och vara sin egen ett tag. Man gör det som är bäst för sig och barnen.Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-20660030.post-1164897142696999652006-11-30T15:32:00.000+01:002006-11-30T15:32:00.000+01:00Jag är själv inte i närheten av att bilda familj s...Jag är själv inte i närheten av att bilda familj så allt det här är egentligen väldigt främmmande för mig. Men nu sitter jag här med tårar i ögonen och läser, det är så fint. Jag är säker på att Signe har världens bästa mamma!Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-20660030.post-1164895067590287172006-11-30T14:57:00.000+01:002006-11-30T14:57:00.000+01:00Vad vackert du skriver. Jag blev alldeles rörd. Va...Vad vackert du skriver. Jag blev alldeles rörd. Vad skönt att du vågar ta upp de här sakerna. Du delar de här känslorna med så många andra kvinnor och jag tror att många känner en stor lättnad över att läsa vad du skrivit. Det är så skönt att känna att man inte är ensam om sina jobbiga känslor. Att det man känner är normalt trots att det är förknippat med skam. Jag är inte alls förvånad över hur du känner. Jag har bara en föraning om hur det kan kännas. Ibland vill jag ha min kropp ifred och inte svälla upp och känna av mitt illamående. Jag har en del jobbiga tankar om det som sker. Men jag vill ända ha det här barnet. Nu eller aldrig. Jag tycker att du är stark och modig vännen och en bra mamma! Jag tänker ha dig som förebild, så det så :-). Kram!Mitt liv -precis som på filmhttps://www.blogger.com/profile/09926691572182769102noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-20660030.post-1164892527160873392006-11-30T14:15:00.000+01:002006-11-30T14:15:00.000+01:00Ett fantastiskt fint inlägg... Jag har själv inga ...Ett fantastiskt fint inlägg... Jag har själv inga barn ännu, men har förstått att det är mycket, mycket vanligt att känna som du! Jag tycker också att du är modig och mycket klok, som vågar dela med dig och genom detta kanske hjälpa någon annan!Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-20660030.post-1164886011316037392006-11-30T12:26:00.000+01:002006-11-30T12:26:00.000+01:00Håller helt med om att man borde prata högt om det...Håller helt med om att man borde prata högt om detta! Precis så var det för mig också vid första barnet, klättrade nästan på väggarna av frustration. När jag efter andra barnet tog upp det på "utpratet" (man hade sånt på BB, alla som skulle skrivas ut hade utprat i grupp, mest praktiska grejor att man skulle kolla vattnet i egen brunn, kontakta BVC etc) höll jag på att bli nerslagen av sjuksköterskan. Sånt skulle man definitivt INTE prata om! <BR/>Jag har känt precis som du, men älskar mina tre barn ändå.Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-20660030.post-1164885654637046342006-11-30T12:20:00.000+01:002006-11-30T12:20:00.000+01:00Det var så fint skrivet att du till och med fick m...Det var så fint skrivet att du till och med fick mig att gråta en skvätt :-).<BR/><BR/>Tror många kan känna precis som du men man törs inte säga det för det är "fel". Jag tycker du är modig som skriver om det.<BR/><BR/>KramAnonymousnoreply@blogger.com