Yogamamma, här och nu

Det kom ett yogatecken

2012-01-27T12:16:00.001+01:00

Jag har i många år haft en dröm.
En dröm som handlar om yoga.
Om att fördjupa min egen kunskap och practice och att förmedla den kunskapen vidare. Till andra.

Yogan är mitt sätt att stå stadigt i mina egna skor. De må blåsa runt omkring mig, men jag står där. Och andas.
Jag är mig själv. Tillsammans med andra.
Det som händer på yogamattan händer också i livet. Och vice versa.

Bättre än så kan jag inte beskriva det.

I söndags när jag instruerade i asanas (yogans rörelser) för första gången i en större grupp kände jag tydligt att jag var på rätt plats. Om än med viss nervositet. Men jag bugar mig ödmjukt inför den nervositeten för det är den som hela tiden får mig att stå stadigt i mina egna skor. Jag blir inte övermodig, jag inser att jag bara är i början av min resa. Oavsett om det handlar om livet eller yogan.

Men jag kände ändå att det är på den där mattan jag ska stå. För att förmedla yogans kraft och visdom vidare. Och när jag fick ett fantastiskt mejl från en av retreatens deltagare där hon bland annat skriver ..."Ett par väl investerade timmar och så fint du hade ordnat det, jag kände mig varmt mottagen och det betyder mycket för mig. Dessutom hade jag helt missat att vi även skulle yoga lite så det var en underbar överraskning. Jag har alltid drömt om att få prova på yoga, men aldrig riktigt vågat. Vilken lycka! Och oj så roligt det var!:)
Jag är väldigt förtjust i dit sätt att "leda", ditt sätt att använda språket och din uppriktiga omtanke om dig själv och oss andra. Fint så"
så känner jag att ja, jag ska förverkliga min dröm.

2012 blir den drömmens år. 2012 är året då jag fyller 40 och ger mig själv den vackraste presenten jag kan tänka mig - förmånen att utbilda mig till yogalärare.

Sat Nam och Amen på det.

Siri 3 år, Signe 5 år och 3 månader

2012-01-24T12:54:00.000+01:00

Siri - dricker fortfarande sin morgonvälling, insvept i filt i soffan. Avskyr att tvätta håret (trots att hon vet att hon ska hålla huvudet bakåt så vägrar hon, böjer fram det och får ännu mer vatten i ansiktet).Fullkomligt älskar min mobiltelefon, plånbok, nycklar, väska, stövlar och går gärna omkring med allt på en och samma gång.
Är busig och kan hitta på lite rackartyg då och då (typ krypa under soffan med pepparkaksburken i högsta hugg eller smyga upp på syrrans rum och äta upp godiset som Signe fick på bästisens kalas). Är ett godismonster av stora mått. Om hon fick skulle hon gärna äta godis typ hela tiden. Det får hon inte. Hon får äta väldigt, väldigt sällan.
Leker med dockor och älskar dem alla precis lika mycket. Intresserar sig mer och mer för pottan och tanken är att hon ska vara dagtorr (ja, helst nattorr också) efter sommaren. Men vi känner ingen stress, det kommer när hon är redo.
"Säg på treårskontrollen att hon äter som en häst", sa dagisfröken Kicki. Och som en häst äter, vår lilla Siri. Ibland undrar jag vart allt får plats.
Väger 13,4 kilo och är 91 centimeter lång

Signe - är ännu inte nattorr. Enligt bvc sover hon så djupt att hon inte känner av behovet av att gå på toaletten. Inte heller känner hon av att hon kissat på sig. Förrän det är försent. Ingen fara till oro, säger samma bvc, och jag kopplar av och låter det vara som det är just nu.
Pratar och leker mycket om döden. Och lika mycket om att hon ska gifta sig med Filip och få barn och "då kan vi bo hemma hos dig mamma, och då ska bebisarna snutta på mina tuttar och vi är alla jättelyckliga".
Äter långt ifrån lika bra som sin syster även om hon smakar allt och artigt säger "det här var jättteäckligt mamma, men lite gott ändå eftersom du lagat det".
Väger 15,5 kilo och är 107 centimeter lång.

Båda - kramas och bråkar i en salig blandning och röra.

Att lära ut yoga

2012-01-23T07:29:00.004+01:00

Jag höll miniretreat igår. Det var ganska länge sedan jag träffade en sådan stor grupp.
Det gjorde mig nervös.

Nervös gjorde mig också det faktumet att jag, för första gången, skulle leda yoga.
Som ett led i min balans av vila och aktivitet (som genomsyrar både mitt liv och retreaten) hade jag nämligen lagt in en halvtimmes yoga. Enkla asanas, med fokus på lugn och ro. För att landa , grunda och komma i kontakt och säga hej och sända en tacksamhetens tanke till kroppen. Och för att sedan, när kroppen var varm och energisk enklare kunna ta till sig djupavspänning och avslappning.

Jag tror att det gick bra. För de flesta. Någon såg mer plågad än road ut. Men det är också yoga. Inte att plåga sig, men att börja kika på motstånd.

Nervositeten fanns kvar, men gick snart över i ett stort lugn. För det är alltid ljuvliga människor som deltar. Människor som ibland inte har träffat mig innan, men som ger mig en stor varm kram innan de går och ser ärligt lyckliga ut.

Det är precis det som gör att jag gör det jag gör. Och alltid vill göra det.

Mina egna dagar

2012-01-20T13:43:00.000+01:00

Det är med lite skräck i hjärtat som jag tänker på vad som skulle hända om jag inte hade mina tisdagar och torsdagar. Mina dagar på Stilla Tankar. Mina dagar för mig själv.

Tanken på att jobba heltid och kontorstid och inte ha någon tid över för den där långa skogspromenaden, tidiga morgonyogan eller latten på Gateau. Och framför allt - mötet med alla fina klienter.
Jag skulle vilja jobba ännu mer med det, gärna varje dag, men är inte redo att kasta mig ut än. Även om det ibland handlar om att använda sina vingar fastän man inte är helt flygfärdig. (Tack Nina för den påminnelsen) .
Och så hela grejen med att driva eget - att faktiskt styra själv. Att prioritera yogan ibland, om det är det som jag behöver.

Igår hade jag ingen klient. Jag fick några avbokningar och använde dagen åt att förbereda söndagens miniretreat istället. OCH att yoga, ta promenad och dricka latte från Gateau. En alldeles fantastisk dag. I mitt fantastiska rum.

Att befinna sig på sjukhus

2012-01-18T13:22:00.000+01:00

Det är något med sjukhus som alltid får mig att gråta.
Så idag grät jag. Av den enkla anledningen att jag var på ett sjukhus.
Själv.
För att kolla upp den där diffusa och molande värken som jag haft ett tag.

Jag skulle egentligen ha gått till min privata gynekolog om det inte varit för det faktum att den kliniken har tre månaders väntetid. Så länge ville jag inte vänta.
Istället var jag på S:t Görans sjukhus.

Jag blev undersökt av två läkare. Och är nu remitterad vidare till en specialist.
För det finns något där som inte ska vara där.
Troligtvis bara en chokladcysta sa läkaren och poängterade gång på gång att det inte finns någon som helst anledning till oro. Bara för att hon gjorde det blev jag just - orolig.

Att jag grät berodde inte på det beskedet utan mer på det faktum att det känns i hela kroppen att befinna sig på sjukhus. Jag har inga traumatiska upplevelser att relatera till, det är mest en stark känsla av att något är fel med att vara på sjukhus.

För att skala bort den känslan tog jag en promenad efteråt, och andades. Köpte med mig tre yogatidningar och gick till ett café och drack kaffe. Satt där och bestämde mig för att jag inte kan göra så mycket mer än att vänta på remissen och hoppas på att det bara är just en sådan där chokladcysta.

Sedan shoppade jag kläder. Det funkar ofta när jag är nedstämd, men idag funkade det inte alls.

En diffus oro

2012-01-16T08:32:00.001+01:00

Det har blossat upp en debatt om yogans skador. En välkommen debatt. Tycker jag.
För det är klart att yogan skadar, precis som löpning, hockey eller någon annan aktivitet.
Människan har en förmåga att pressa sig själv och sin kropp oavsett vad hon utövar eller gör. Och oförsiktiga lärare och instruktörer finns det också, lite varstans.

Jag misstänker själv att jag skadat mig av yogan. Att jag kört för hårt och för mycket. Både när jag började med yoga, och skadade mig på insidan av låret. En skada som fortfarande begränsar mig i vissa rörelser.
Och kanske även nu. För de senaste månaderna har jag känt av mina fogar. I alla fall t-r-o-r jag att det är fogarna.
Det är en diffus, molande värk som ibland gör att jag känner mig höggravid och får svårt att gå ordentligt och snabbt.
Inte alls särskilt trevligt eller välkommet.

För att utesluta något annat har jag en inbokad tid hos min gynekolog på onsdag. En viss oro infinner sig, som alltid när kroppen inte mår bra, men innan jag vet vad det handlar om väljer jag att inte fastna för mycket i den. Jag yogar väldigt, väldigt lugnt, utesluter de tuffaste asanas. Jag vilar, andas och hoppas på det allra, allra bästa.

Att andas tillsammans, utan roller

2012-01-13T11:05:00.003+01:00

Jag tänker på det här med roller.

Hur de ibland tar över och blir mer än människan bakom.

På bolaget där jag är anställd (och jobbar tre dagar iveckan) har jag gjort en ganska lång resa.

Först var jag teamansvarig för en liten grupp och en igänget.

Sedan blev jag chef och plötsligt var det som att jag intelängre fick vara med i det där gänget på samma villkor.
Tyckte de. Men inte jag.

Självklart förstår jag att det blir en viss skillnad, meninte en sådan stor som det blev då. Det var ganska chockartat för mig. Och smärtsamt.

Däremot började andra chefer visa intresse för mig. Människorsom annars mest gått förbi mig i korridorerna trots att jag hejat och varit glad.Jag blev bjuden på lunch och verkade plötsligt väldigt intressant.
Sedan brände jag ut mig, blev sjukskriven, var hemma ett tag för att sedankomma tillbaka som teamansvarig igen. Inte som chef. Och då var det många av dedär cheferna som plötsligt bara gick förbi mig i korridorerna igen, trots attjag hejade och var glad.

Att jag var en människa var liksom något som ofta kom iandra hand.

Det gillade jag inte då, och jag gillar det fortfarandeinte.

Jag försöker leva yogiskt så mycket det bara går och i detta ses det som ensjälvklarhet att vi alla är tillsammans, men ändå olika, och det är helt okej. Ingenär mer värd än andra (även om människans ego ibland är stark och tar över ävendär). Vi rullar ut våra mattor, håller oss på dem men andas tillsammans.

Att rensa ut julen

2012-01-09T00:30:00.000+01:00

Jag intensivyogade hela helgen.

Teknik blandades med roliga utmaningar (handstående och huvudstående och tuffa bakåtböjningar) och ett skönt flow.Ashtangan är en strikt form, men ljuvligt fantastisk. För mig och min kropp.

Yoga är också en ljuvlig detox. En möjlighet att verkligenrensa ur kroppen på sådant som faktiskt inte ska vara där. Efter julenslångledighet och fikafrosseri fanns det en hel del sådant.

Så pass mycket att jag mådde fysiskt illa både underfredagen och lördagens pass. Det var en ovan känsla, jag trodde först att jaghöll på att bli sjuk, men så kände jag igen symtomen från mina allra förstayogapass. Då, för snart åtta år sedan, var dock symtomen så pass starka att jagfaktiskt blev sjuk. Sjuk av att nå mig själv.

Nu är jag bara sjukt stark och peppad inför ett nytt yogaår.Ett yogaår som jag, förutom helgens intensivkurs, också börjar med en 21-dagarsutmaning via Yoga Journal. En utmaning som passar både den vana yogautövarenoch den som är helt ny. Så - häng på! Min utmaning handlar om att, varje dag, meditera 15 minuter, äta minst ett vegetariskt mål och att praktisera yoga (dvs asanas). Tips på yogarörelser och recept på veggo kommer varje dag på mejl.

We don´t use our body to get into to a pose –

We use the pose to get into our body

Bernie Clark

Tankar inför det nya året

2012-01-08T19:00:00.000+01:00

Jag tror inte på att ge löften. Däremot tror jag på tankens kraft. Och jag tror också på att göra en bra avslutning samt att hitta kraft och inspiration till ett nytt fint år.

Vid varje nyår gör jag därför samma sak. Jag tar fram min tankebok. Sätter mig på en avskild plats där jag och mina tankar får plats. Och så summerar jag året som gått samt lägger fram mina önskningar inför det kommande året.

Förvånansvärt många önskningar slår in.

Så - om du vill - fundera gärna kring följande punkter (som jag lånat från kollegan Ulrika)

Det här är jag nöjd med/stolt över från året som gått
Dessa positiva förändringar har jag gjort
Små och stora stunder av lycka
Det här är jag tacksam över
Det här ser jag fram emot 2012
På vilket sätt har 2011 varit utvecklande för mig?
Vilka nya erfarenheter har jag fått under året som gått?
Finns det något som jag inte vill "ta med mig" in i 2012?
Vad vill jag ha MER av?
Vad vill jag ha MINDRE av?
Vilka känslor vill jag uppleva ofta?
Vilka personer vill jag ge extra mycket plats?
Hur kan jag glädja och ta hand om mig själv under det kommande året?
Hur kan jag glädja och ta hand om andra?

Kanske får ni se min kompletta lista när den är klar. Dock utan önskningarna inför 2012. De håller jag för mig själv.

Ett fint och gott och lyckligt nytt år önskar jag er alla

Årskrönika 2011

2012-01-07T20:49:00.002+01:00

Januari - Jag gillar snön. Åker en massa längdskidor, tillbringar en långhelg i skärgården och skriver önskningar inför året. De flesta av dem har slagit in.
Jag håller miniretreater och jobbar vidare två dagar i veckan med mitt företag, Stilla tankar. Det jobbet varvas med den fasta anställningen på telekombolaget (där jag varit anställd de senaste åtta åren)
Jag börjar min utbildning till andningsinstruktör, något som kommit att vara till stor hjälp både i mitt yrkesliv som i mitt privatliv.

Februari - Vi sover galet dåligt på grund av Siris hosta (som vi tack och lov fick hjälp med efter många turer hit och dit).
Jag träffar en nygammal vän för första gången. Och sedan har vi setts fler gånger vilket är en stor lycka.
Jag testar att hålla distanskurser i medveten andning. Något som går över förväntan och som jag därför fortfarande håller. Hipp, hipp hurra för det.
Mannen börjar sitt nya jobb, som säljansvarig för ett företag specialiserat på fartygskryssningar.

Mars - De magiska hundra andetagen finns alltid i mitt liv.
Vi blir erbjudna att köpa det där fina sommarhuset i Hälsingland. Och tackar ja. Det är årets bästa beslut.
Mitt livs första vabbdag gör premiär den här månaden.

April - Jag får äran att vara med i Saltå Kvars smakråd. Ett spännande uppdrag som också gett mig en ny vän i fina Anna. Vi lunchar och smider spännande planer..
Jag startar en åttaveckors utmaning i meditation. Den utmaningen blir längre än åtta veckor. Och vi är ett härligt gäng som fortfarande sporrar varandra. Häng på om du vill (och vågar utmana dig).

Maj - vi premiäräger vårt sommarhus. Jag fyller år och reflekterar en del över det här med perspektiv.

Juni - Jag träffar fina terapuetvänner för en återförerning. Något som jag hoppas och tror att vi kommer göra även i år..
Mitt företag får en fin utmärkelse och jag reflekterar över yogan i mitt liv.

Juli - är sommar och semester. Min blogg får sommarbloggare och jag skriver tacksamhetsalfabet. Jag får äran att vara gästredaktör för Yourlife

Augusti - Jag börjar meditera även nattetid Det är den här månaden som jag börjar yoga mer regelbundet, ja nästan varje dag. Det tog mig över sju år att komma dit. Men nu är jag fast. Och det är jag glad för.
Jag tänker också mer WIFO.
Jag anordnar en distanskurs i tålamod. Något jag funderar på att göra igen.

September - blir jag moster och gudmor till Agnes. Jag reflekterar över det här med att våga vara besvärlig.
Jag blir intervjuad av en journalist angående min yoga. Mannen och jag tillbringar en helg i Köpenhamn. En magisk sådan. .

Oktober- Jag ägnar en massa tid åt min yoga. Både i min egen practice, i shalan och på olika kurser. Jag fixar till en härlig tjejlunch, bara sådär, för mina alla nära och fina vänner. Jag ordnar kurser i medveten andning och jobbar vidare med mina klienter. Och sänder en tacksamhetens tanke över allt jag får vara med om.

November- Det blir mörkare för var dag som går och jag börjar fokusera på att få in så mycket dagsljus som det bara går i mitt liv. Jag är ännu lite mer tacksam över jobbet på Stilla Tankar. Det är en sån ynnest att ha det yrket som jag har.
Jag är stand-by för vännen C som väntar sitt andra barn. Det barnet är här nu, lilla ljuvliga Clara. Och allt gick finfint.

December - Vi är långlediga över jul och nyår och blir sjuka, fiår vattenläcka, möss i Hälsingehuset och tampas med en sur släkting. Jag blir även Unicef-bloggare och känner att jag verkligen vill och kan göra skillnad för några av de barn som har det tufft. Jag fortsätter att gå upp tidigare än tidigast (strax innan klockan fem, något jag gjort de flesta jobbdagar under hela året). För att klara det har mina små powernaps blivit alltmer viktiga. Och att hitta guldkorn i vardagen.

Min förra årskrönika kan du läsa här

Signe 5 år och 2 månader, Siri 2 år och 11 månader

2011-12-30T14:19:00.000+01:00

Signe - fick sitt efterlängtade Barbiehus i julklapp. Och mina gamla Barbies med min mormors egendesignade och stickade klänningar. Det är en glädje att se henne leka.

En pedagogisk speldator var också en av julklapparna. Med den sysselsätter hon sig med sin andra favvogrej - att läsa och skriva. Det kommer mer och mer. Nu ljudar hon även bokstäver och får ihop ord. Kan alla bokstäver och skriver fint. Gillar också att sitta själv och läsa böcker och hitta på egna historier.

Är just nu inne i en utvecklingsfas där hon blir fruktansvärt sårad när vi säger ifrån eller säger till när hon gör något som vi inte gillar.

Och så är hon otroligt kramig och vill vara nära, nära.

Den stora rädslan just nu är brunnen på tomten i Hälsingland. Den vill hon inte ens komma nära och när Siri bara tittar åt brunnens håll skriker hon "mamma, nu går Siri till brunnen!"

Siri - är familjens vilding. Om jag ett tag var glad över att den värsta passningstiden var över så har den nu börjat om igen, big time. Den nya julklappsdockan med det fina håret har redan fått tatueringar på armar och ben i form av en permament tuschpenna som letades upp. Den pennan har för övrigt gjort fina märken på den vita trappan och teakpallen i köket. Godisbitar letas upp och min mobiltelefon eller bankdosa är ofta på villovägar, trots att jag lägger dem på, vad jag tror, säkra ställen.

Dansar och sjunger och Eric Saade är favoriten, alla kategorier.

Båda - älskar att baka. Det är det de gör på bilden här ovan. Saffransmuffins med mandelmassa. I vår Hälsingestuga. Och så gillar de att hänga med mig. Var jag än är. Mannen kan, förvånansvärt enkelt pyssla med sitt eget, i lugn och ro.

En annorlunda jul

2011-12-29T16:36:00.001+01:00

Det blev en annorlunda jul. Inte alls som vi tänkt oss.
För vi blev sjuka.
Och är fortfarande sjuka.

Jag var förkyld redan innan vi åkte. Sedan eskalerade det. Med feber och stor, stor trötthet.
Och så en vattenläcka på det. I vårt fina Hälsingehus, precis när vi var färdigpackade och skulle bege oss till mamma för julfirande.
Iväg kom vi, efter proffstips från en vänlig rörmokare, men min bacill vandrade vidare både till mannen och Siri (och nu även Signe, nästan en vecka senare). Och det gillades inte riktigt av en manlig släkting som nog tyckte att vi borde hållt oss hemma. Och ja, det skulle vi såklart ha gjort om vi vetat att vi skulle bli så dåliga. Och just den här manliga släktingen har liksom alltid något att hacka ner på. Det säger såklart mer om honom än om oss, men ändå.
Så den där juliga och varma stämningen - den infann sig aldrig riktigt.
Men snö hade vi. Och pulka och kälke och spark åkte vi, mellan allt annat , och en och annan köttbulle slank ner. Men jag tyckte, helt ärligt, att det var en riktig skitjul. Och det säger jag sällan.

Sen kom stormen Dagmar och gjorde oss strömlösa ett dygn. Och mitt i allt det bestämde vi oss för att åka tillbaka till Hälsingestugan.
Och här är vi nu, utan direkta planer för nyår, med en febrig Signe och ett skadat köksgolv. Men jag andas och tänker att det är såhär just nu, inte för alltid. Och vi tar dagarna som de kommer - vaknar när vi vill, äter när vi är hungriga (även om det innebär frukost halv elva) och somnar när vi är trötta. Klockan spelar en mindre roll och det finns inget att passa. Inga måsten eller borden. Och DET njuter jag av.

En laidback jul

2011-12-21T14:08:00.001+01:00

Jag ser den lite överallt nu.
I andras ögon.
Julstressen.

Själv tar jag ett djupt andetag och är glad att jag inte är där.
För i år är jag gärna en ambassadör för en Laidback jul.

För mig är en Laidback jul en jul som är min. Inte någon annans.
Det är en jul där jag gör precis så mycket jag vill göra, oavsett om det handlar om julklappar, mat eller städning. Inte vad andra förväntar sig. Sedan innebär det mer av vissa saker och mindra av andra.

Så i år är julen min. I raggsockor, med ekologisk skinka, välgörenhetsbidrag och några fina julklappar till de mina. OCH - dammtussar i hörnen.

När yogan behövs lite extra

2011-12-19T21:00:00.004+01:00

Det finns dagar då jag behöver yogan lite extra.
Idag är en sådan dag.

Det är tungt nu.
Tungt att komma upp på morgnarna. Tungt att natta barnen eftersom det, just nu, tar hela min kväll. Med tanke på att jag lägger mig strax efter nio så blir det inte så mycket tid över för mig och det jag skulle vilja hinna. Tungt att rodda i allt det andra hushållsaktiga. Tungt att det snart är jul och jag inte riktigt fattat det. Inte för att jag lägger så mycket extra energi på att det snart är jul (jag gör snarare som Nina, och utnämer mig själv till en ambassadör för en laidback jul) men ibland är min medvetna närvaro inte så närvarande.

Jag är därför lite extra tacksam för att jag har möjlighet att jobba hemifrån ibland. För att vila en stund från morgonrusning och tider att passa. Så jag gjorde det idag, jobbade hemifrån och vilade från vardagspusslet.
Och - yogade.

Jag ändrade om i dagsschemat, skottade fram bilen från all snö som fallit och åkte till shalan. Mjukade och värmde upp och andades med en massa andra yogisar. Fick fin justering. Stod på händerna och huvudet, gjorde bakåtkullerbyttor, vridningar, framåtfällningar och balanserade på både ett och två ben.

Och när jag rullade ihop mattan och sen köpte mitt kaffe från Gateau kände jag att det tunga lättat en aning. Och att det var lättare att andas. Igen.

Vad du än gör - dra inte ner på julklapparna i år!

2011-12-16T07:38:00.005+01:00

Varje dag dör 21 000 barn under fem års ålder.
De flesta barnen dör av näringsbrist, diarré eller andra sjukdomar.
De dör av orsaker som med enkla medel skulle kunna förebyggas.
Det som saknas är vaccin, medicin, rent vatten och näringsriktig mat.

Saker som UNICEF kan leverera.
Saker som vi tillsammans kan leverera.

Den här bloggposten är mitt sätt bidra. För i och med att jag publicerar den här bloggposten blir inte bara fler uppmärksammade på den tysta katastrofen utan dessutom innebär det att re:member skänker sex påsar av den nötkräm som UNICEF använder vid behandling av undernärda barn. Tre påsar nötkräm om dagen är allt som krävs för att ett barn som lider av undernäring ska kunna överleva.

Har du också en blogg och vill göra något viktigt i jul? Hämta bloggmaterial här!

Och det där med julklappar. Ja - förra året köpte vi svenskar julklappar för 64,8 miljarder. Jag hoppas att det blir betydligt mer i år. För det blir väldigt, väldigt många nötkrämspåsar.
Vill du även köpa poliovaccin, vätskeersättning eller andra fältprodukter som räddar barns liv så tipsar jag om ett besök i Unicefs gåvoshop

Tillsammans räddar vi barns liv. God jul!

(Fotograf /UNICEF)

Att älska ett ställe

2011-12-14T10:56:00.001+01:00

Under hela hösten har jag älskat mina tisdagar och torsdagar.
Det är dagarna då jag jobbar på Stilla Tankar.
Dagar som börjar tidigt, tidigt med att jag låser upp dörren, tänder ljus och sakta väcker kroppen med morgonyoga. Det är bara jag där. Mysoreträning finns bara på fredagsmorgnar, än så länge.

Jag kan fortfarande fascineras över det faktum att jag har hela yogastället för mig själv. Yogastället som jag gick förbi en eftermiddag för över fem år sedan, när vi var relativt nyinflyttade i området och Signe bara var några månader. Jag kände till stället sedan tidigare, men hade inte lockats av det då det enbart erbjöd poweryoga. Men så såg jag, den där eftermiddagen, att det var nya ägare och ett renodlat ashtanga-plejs.
Och sedan dess är det mitt plejs.
I och med att vi flyttat bytte jag min shala i city mot denna.

Den första gången jag var där, några kvällar efter att jag sett informationen om ägarbytet, var jag den enda eleven. Det var strax innan jul och vännen som jag skulle gå med hade blivit sjuk. Men jag gick ändå. Jag hade fött barn tre månader tidigare och kände mig både stel och klumpig, men fick ypperlig justering och assistering den kvällen. Och sedan hängde jag där, så fort tillfälle gavs.

Ytterligare några år senare var jag på jakt efter en lokal att träffa min träningsklienter i (som praktik, innan jag diplomerades som samtalsterapeut). Att fråga min yogafröken kändes självklart, och jag fick möjligheten att hyra behandlingsrummet på kvällstid, några timmar varje vecka. Rummet hyrdes på dagtid av en naprapat.

Och så föll det sig så lägligt att när jag sedan startade mitt egna lilla företag och ville hyra en lokal två dagar i veckan, så hade naprapaten bestämt sig för att hyra en annan lokal.
Och sedan dess, i januari 2010, är yogastället min arbetsplats just två dagar i veckan.

And I love it.
Det är ren kärlek. Stark kärlek.

För det finns inget vackrare ställe. Så fort jag sätter nyckeln i dörren så genomsyras jag av ett stort, stort lugn. Att sedan få låna shalan de där tidiga tisdags- och torsdagsmorgnarna, och få yoga i 1,5 timme innan klienterna kommer det är så fint att jag blir alldeles varm i hjärtat.
Jag yogar, duschar, köper min frukost på Gateau och förbereder sedan mina klientsamtal.
Och när jag inte jobbar eller yogar själv så är jag där på workshops, Mysoremorgnar, kurser och föreläsningar.

Ja. Jag älskar stället. Och kanske kommer jag nu, snart, att vara där ytterligare lite mer. För att bredda mig ännu lite mer och ge mig ut på ny (och ändå gammal och erfaren) mark. Vi får se. Planer smids.

Kom och träffa mig

2011-12-11T18:38:00.004+01:00

Nu är det äntligen dags för en miniretreat i tystnaden och andningens tecken!

Söndagen den 22 januari finns det möjlighet att, under några timmar, i tystnad, umgås helt med dig själv.
Med hjälp av medveten andning och avslappningsövningar kommer du att få hjälp att släppa yttre fokus och istället lyssna inåt och bara få vara i det som är viktigast i ditt liv - du själv.

Vi kommer att vara i den vackra yogashalan, tänder ljus, ligger på yogamatta med filtar och kuddar och har rogivande musik på i bakgrunden.
Syftet är att du ska fylla på med energi och samtidigt ge dig själv en stund klockan 10-12:15 är du varmt välkommen att landa i dig själv en stunds lugn och ro.

Inga förkunskaper krävs och alla är välkomna! Kom gärna i bekväma och mjuka kläder.

En klient har redan gett sig själv, sin mamma och sin syster en plats i julklapp. En kollega har önskat sig detta i julklapp av sin man.
Så - en julklapp till dig själv kanske, eller någon i din omgivning som du tycker behöver det.

Datum: Söndagen den 22 januari
Tid: 10-12:15
Plats: Om Shanti, Ålstensgatan 8 i Bromma
Kostnad: 350 kronor (inklusive frukt och te).
Early bird - boka innan årsskiftet och betala 300 kronor

Anmälan till stillatankar@gmail.com, alternativt 0736-194419

Vi ses!

Störd?

2011-12-09T13:32:00.001+01:00

”men allvarligt Maria, är det inte lite stört att gå upp kvart i fem, åka iväg i snöoväder, börja yoga klockan sex, hålla på i två timmar och sen komma till jobbet vid nio och vara sådär oförskämt fräsch”
skojade min kollega Daniel idag.
Och ja.
Det är det nog.
Men f-n vad det är värt det.

Särskilt som jag nu nästan, nästan, nästan är helt klar med första serien. Asanan på bilden är min sista. Och den näst sista i serien. Den heter Urdhvamukha pashimatanasana.

Jag är sjukt nöjd. Yoga handlar aldrig, någonsin om att prestera. Men jag tycker att det är roligt att min kropp är så pass stark att den orkar. Som liten drömde jag om att bli balettdansös. Eller akrobat. Jag tänker att yogan är en blandning av det och det är det som fascinerar mig. Och gör mig väldigt, väldigt glad.

Och ja. Min väckarklocka ringde kvart i fem imorse och en timme senare stod jag färdig och klar och jordad på min yogamatta. Det var bara jag och min yogafröken där den första timmen så jag fick fin assistering och justering. Tufft och roligt och skönt och lite allmänt jobbigt var det. Två timmar senare stod jag nyduschad och klar på Gateau och köpte frukostmacka. Och ytterligare en timme senare var jag på jobbet. Störd och glad.

(framgooglad bild)

Att sova middag

2011-12-08T16:22:00.002+01:00

Så fort tillfälle ges så sover jag. Gärna mitt på dagen.
Med det tidiga morgonschema jag har (med uppgång strax innan fem de allra flesta dagar) så finns det inget bättre än att sträcka ut i Savasana mitt på dagen.

På helgerna får jag gärna in det samtidigt som Siri sover lunchsömn. Jag älskar att krypa ned bredvid henne, under duntäcket, känna hennes små fingrar mot min kind (eller över min hals, där hon gärna placerar dem) och höra henne snusa.
När jag jobbar på Stilla tankar lägger jag mig gärna mitt på golvet, på den mjuka mattan, drar en filt över mig och sover en halvtimme mellan två klientbesök.

Utan min lunchsömn skulle jag bara vara en halv människa. Och det känner jag tydligt de dagar då jag jobbar på det stora kontoret och inte alls får in min vila på samma sätt. Då händer det dock att jag norpar till mig lite sömn under kvällens tidiga tevemys med barnen. Som igår - mannen lagade mat och jag somnade gott mellan Signe och Siri i soffan. Och vaknade lagom tills det att kycklinggrytan puttrat klart på spisen.

Idag sträckte jag därför ut mig lite extra, på min vita matta i mitt mottagninsgrum, och sände en stor tacksamhetens tanke till det i mitt liv som gör det möjligt att leva som jag gör nu, med plats och prioritering för en stunds sömn och vila, nästan varje dag.

Namaste till det!

Vardagens guldkant

2011-12-07T11:39:00.001+01:00

Jag samlar på vardagens guldkorn.
För de finns där.
I massor.
Det gäller bara att våga/vilja/orka se dem

Det kan vara allt från ett leende från en främling till en varm kram från någon av döttrarna.
Det ska inte vara svårt. Det behöver inte vara stort. Men det ska förgylla.

Dagen har redan bjudit på några guldkorn i form av några långsamma solhälsningar framför det varma elementet strax efter att jag vaknat, en god latte på det stora kontoret och en kort snöig promenad med en kollega för att köpa lunch.

Hittar du guldkorn i vardagen?

Att se framåt, utan att vara stel

2011-12-01T14:41:00.005+01:00

Jag öppnade Stilla tankar tidigt imorse. Tände en massa lyktor och värmeljus och lät hela stället flöda av det där lugnet som är så speciellt för just den lokalen.
Kokade tevatten, lät yogiteet stå och dra lagom tills den första klienten kom.
Det är en morgonrutin jag har, att alltid bjuda på te.

Det var en ny klient som kom imorse. Och det slår mig, återigen, hur priviligerad jag är som får göra den här resan tillsammans med andra. Och hur häftigt det är att guida klienter att hitta just sin sanning.

Det känns också som att jag hittat min egen roll som terapeut nu. Att jag vågar lita på processen och det som sker i rummet. Att vara både lugn och spontan på en och samma gång. Min nya klient gav den gåvan till mig idag när hon sa "det är så skönt med dig, för du lyssnar och är lugn och trygg men vågar också vara spontan". Hennes uppleveles var att de terapueter/coacher hon träffat innan varit så "stela".

Pskosyntesen är allt annat än stel. Och det är därför jag gillar den. Vi dansar och hoppar, gråter och skrattar. Målar och gestaltar. Pratar och lyssnar. Är arga och glada och låter varje känsla få lika mycket plats. Det finns ingen som är mer värd än någon annan. Allt efter det som händer, just då, och alltid efter vad just varje enskild klient behöver, i stunden.

Efter årsskiftet öppnar jag upp för möjligheten att låta företag nyttja mig och mina tjänster. Så vet du redan nu någon arbetsplats som vill ha en lugn, tålmodig, lyssnade och spontan terapeut/coach/andningsintstruktör som kan erbjuda stödsamtal vid kriser, coachsamtal för positivt stöd och andningskurser för minskad stress och sjukfrånvaro - så vet du var jag finns.

Leder ditt tips till att ett möte med en potentiell kund bokas är du och en vän varmt välkommen till någon av mina miniretreater eller andningskurser (helt utan kostnad naturligtvis).

Ljus och värme. Till er alla. I höstmörkret.

Signe 5 år och 1 månad, Siri 2 år och 10 månader

2011-11-27T09:53:00.000+01:00

Signe - går i simskola och älskar det. Det är henne och mannens tid. Ofta stannar de kvar en stund efteråt och bastar. "Mamma, det är skönt, men det känns lite konstigt först när ögonen blir sådär torra". Hon har förmånen att utbildas av en danspedagog på förskolan och visar cool koreografi hemma. Att släppa nattblöjan vägrar hon fortfarande att göra och vi har tampats en del med det (mest jag kanske, jag har många gånger tänkt "men gud, hon är ju fem år") men jag har landat i tillit om att det kommer att ordna sig. Det finns ingen anledning till oro eller stress.
Det mysigaste hon vet är att krypa upp i soffan, kolla film och äta goda mackor.

Siri - är en riktig rutinmänniska, både hemma och på dagis. Hon vet precis vad hon behöver och när. Hon börjar alltid morgonen med att krypa upp i soffan, under en filt och med morgonvällingen. Är kreativ och fantasifull och sysselsätter sig själv med olika rollekar. Favoriten är att gå omkring med dockvagn, packa väskor med en massa prylar och sedan leka att hon ska gå till jobbet. "Vad gör du på jobbet?" frågar vi. "Äter godis och yogar. Hej då!" säger hon och försvinner iväg med ett leende.
Har svårt att komma till ro på kvällarna och just nu provar vi därför att minska på lunchsömnen på förskolan.

Båda - älskar att spela och sjunga. Scenen på bilden här ovan är en vanlig syn hemma hos oss just nu. Signe komponerar egna låtar på sitt keybord och Siri kompar på den röda gitarren och sjunger en blandning av pop och julsånger. På dagis har de show varje eftermiddag just nu, för att öva till lussefirande och dansuppvisning. Det smittar av sig.
När jag går ner i källaren för att yoga, framför det varma elementet, kommer de gärna nedtassande med sina egna mattor och andas bredvid mig. Även om det är en liten, liten stund så är det en väldigt lycklig stund.

Att mötas. På riktigt.

2011-11-24T10:10:00.008+01:00

Jag hade ett fint möte imorse. Med en yogafröken. Och lite senare med en klient. Men också med den där ödmjuka cafétjejen som gjorde min latte och morgonsmörgås.

Möten är fascinerande. På många olika sätt och vis.

Det är häftigt att verkligen mötas, på riktigt. Att lämna sig själv och möta sin medmänniska där han eller hon befinner sig, utan att för den skull överge sig själv. Om ni förstår vad jag menar.

Det har inte alltid varit så självklart för mig. I många, många år var jag så upptagen med vad själv kände och hur jag uppfattades att jag liksom tappade själva mötet.
Det gör jag inte längre på samma sätt.

Den tacksamheten är mina tankar från yogamattan idag. Och den tacksamheten packar jag in i bilen tillsammans med mannen, barnen och en massa saffran, glögg och pepparkakor inför adventshelgen i vår stuga i Hälsingland.

Yinyoga

2011-11-21T13:10:00.001+01:00

Är både mör och skör efter nästan tre timmar på yogamattan igår. En workshop i yinyoga. En riktig boost för immunförsvar, tålamod, vila och andning.
Det händer mycket när jag tillåter mig själv att landa i nuet och tystnaden. Och att praktisera yinyoga, som är ashtangayogans totala motsats. För ashtanga är mer yang med sina kraftfulla positioner.
Yinyoga är lugnare och långsammare.

Förra gången jag praktiserade det njöt jag av nästan varenda position. Jag kunde vila i dem, trots påfrestningen av att stanna i upp till fem minuter i varje position. Igår ville jag bara komma ur rörelsen så snart som möjligt. Jag kom i kontakt med både frustration och otålighet. Det kröp i kroppen, jag grät vid vissa stunder och blev förbannad i andra.
Men åh, åh, åh så ljuvligt att jobba med som händer i livet. För det som händer i livet händer på mattan. Och vice versa.

Det var lite som jag skrev till Pernilla, som i min frågespalt frågade om det finns något jobbigt med yogan. Ja, det gör det. Yogan är skitjobbig ibland. Och hur enkel som helst andra gånger. En position som är enkel på måndagen kan kännas helt omöjlig på tisdagen. Precis som livet. Och jag tror att det är precis så det ska vara.

Fråga mig

2011-11-18T08:10:00.006+01:00

Jag gillar att kommunicera med er som läser här. Jag älskar kommentarer, svarar på alla mejl och frågor och lär mig en massa. Men jag tänker att ni andra kanske också vill ta del av svaren. Det är inte alltid man läser sig tillbaka i kommentarer, och mejlen är inte för det offentliga.

Därför finns det, från och med idag, en frågespalt i högra hörnet här på bloggen. Där kan du fråga mig vad du vill (och du kan välja om du vill vara anonym eller ej) och så kan andra se frågan och mitt svar. Tänker mig att det kan vara frågor om allt mellan himmel och jord.

Ni är självklart välkomna att fortsätta mejla och kommentera.

(framgooglad bild)

En kvart om dagen

2011-11-17T15:05:00.002+01:00

Det sägs att vi behöver minst femton minuter i dagsljus varje dag för att må riktigt bra.
Jag tänker att det är extra viktigt den här årstiden. Fram tills nu har jag fått min dagliga dos (och mer därtill) när jag hämtat barnen på dagis vid halv fyra och hunnit leka i en park eller skogen på vägen hem. Nu fungerar inte det, för nu är det mörkt vid den tiden.
Jag försöker därför hinna ut en stund varje lunch för att lapa sol. På tisdagar och torsdagar är det enklare, då rår jag lite extra mycket över min tid och hinner få in både promenader (som idag, i skogen, bilden är därifrån), yoga och små läspauser mellan mina klientsamtal. De andra dagarna är det svårare, men även då vill jag hinna ut och andas en stund.

När jag googlar runt på dagsljus hittar jag bland annat den här informationen:

Mängden och variationen av det ljus som träffar våra ögon, påverkar vårt biologiska system och hjälper till med att hålla vår dygnsrytm stabil.
Rikligt med dagsljus gör oss på bättre humör – Dagsljuset påverkar också människors prestationer. Svensk forskning har visat att elever i klassrum utan fönster har mycket svårare att samarbeta och koncentrera sig än elever i klassrum som har rikligt med dagsljus.

Humöret och vakenheten påverkas också av dagljuset. Ju mörkare årstid desto mer ljus kräver organismen. Bristen på ljus nedsätter produktionen av humörhormonet serotonin och främjar samtidigt produktionen av sömnhormonet melatonin i hjärnan. Med andra ord får vintermörkret kroppen att tro att vi ska gå och sova.

Undersökningar visar alltså vad människan instinktivt har vetat sedan tidernas begynnelse; solljuset är en katalysator för mänsklig hälsa. Solljuset är en naturlig antidepressiv substans som hjälper oss att anpassa oss till den naturliga dygnsrytmen - det ökar vår produktivitet och uthållighet och dessutom fungerar dagsljuset som en katalysator för omvandlingen av vitamin D till kalcium. Kort sagt; dagsljus – i lagom doser – har en mycket positiv inverkan på både kropp och själ.

Ut och lapa dagsljus och sparka lite löv vettja!

Det stilla rummet

2011-11-15T15:49:00.008+01:00

Det är här jag huserar. På tisdagar och torsdagar. I mitt stilla rum. På Stilla Tankar. I den vackra yogalokalen i Bromma.

Så fort jag sätter nyckeln i dörren så genomsyras jag av ett lugn som följer mig hela dagen, oavsett hur tuffa klientsessionerna än må vara.

Kanske är det det som är min styrka. Det där lugnet. Kanske är det något annat. Oavsett vad så gillar jag den där fåtöljen och det stilla rummet. En av mina klienter kallar rummet för "gråtrummet", i positiv bemärkelse. Det är här hon släpper alla krav och bara är. Det är gott att höra, för mig som terapeut. Jag jobbar med att varje klient ska känna sig trygg och kunna vara precis så som han/hon är. Utan det kan ingen utveckling ske.

Jag skrattar, gråter, dansar, ritar, pratar och lyssnar med mina klienter. Vi bygger rädsloträd, jobbar med delpersonligheter, känner in fysiska och mentala känslor och bearbetar händelser.
Vi lever i det förflutna, här och nu och framåt.

Allt är okej. Allt är tillåtet. Och det stilla rummet, det följer oss på vägen.

Hemmakontor

2011-11-14T12:24:00.004+01:00

Jag hade en tuff natt. Båda barnen var oroliga och när det var som allra värst kunde jag omöjligt somna om. Så i nästan två timmar låg och jag och läste, surfade och kollade yogatips på youtube. Det är väldigt olikt mig. Ja, inte att läsa, surfa och kolla yogatips, men att vara vaken sådär mitt i natten.
Men det var som att kroppen inte kom till ro.
Så jag accepterade läget.

När klockan ringde vid fem i morse insåg både jag och min kropp att det inte skulle fungera att åka till jobbet. Istället messade jag min chef och frågade om det var okej att jag jobbade hemifrån.
Det var det. Tack och lov.

Så här sitter jag, vid mitt köksbord. Med en urdrucken latte stående på favoritboken just nu (de illasinnade, av Stona Fitch. Som jag pausat med när jag fikat) och med huvudet fullt av idéer som inte riktigt vill landa ordentligt.

Det får bli en skogspromenad på lunchen. För att piggna till och grunda.

Brutna löften

2011-11-13T20:43:00.004+01:00

Det är få saker som jag blir upprörd över nuförtiden. Jag vet inte om jag blivit luttrad eller om jag helt enkelt lärt mig att prioritera. Kanske är det en kombination.

Något jag däremot blir väldigt upprörd över är brutna löften. Stora som små. För mig är ett löfte ett ja. Och det står man fast vid. Självklart händer det saker som gör att löften kanske inte kan hållas och då tar jag gladeligen emot den informationen. När informationen däremot uteblir och jag sedan, som av en slump, eller genom att jag frågar, får reda på att löftet inte längre är ett löfte. Ja, då faller jag. Och blir barnsligt förbannad.

För jag har svårt att förstå. Kanske för att jag alltid håller löften. Stora som små. Missförstånd kan ske, absolut, men ändå. Ett löfte är ett löfte.

När det går för fort

2011-11-11T14:29:00.001+01:00

Jag gillar att köra bil fort. Inte för att jag är stressad eller vill komma fram snabbare, utan mer för att det är en frihetskänsla att trampa gasen i botten och svischa fram. Däremot är jag aldrig dumdristig eller våghalsig.

Häromveckan hade jag varit på workshop med min absoluta favorityogalärare. Jag var glad och upprymd och det kom en bra låt på radion. Svisch så tryckte jag foten lite extra på gaspedalen och sjöng med. Tills jag plötsligt ser en polis mitt i rondellen framför mig. Vad gör han där?, minns jag att jag tänkte, för att sedan få hjärtat i halsgropen när han vinkade in mig till en parkeringsplats i närheten.

Jag har haft körkort i arton år och aldrig någonsin blivit stoppad av polisen tidigare. Varken för en fastighetskontroll eller nykterhetskontroll. Den här gången blev jag stoppad för båda. Nykterhetskontrollen var inga problem (såklart!) men hastighetskontrollen var inte rolig.
För den där braiga känslan i kroppen tillsammans med låten på radion hade gjort att jag trampat lite för mycket på gaspedalen. Inte så att det på något sätt var katastrofalt men nog för att det skulle svida i plånboken, rejält.

Och nu kör jag väldigt, väldigt lagligt. Hela, hela tiden. Och lär göra i de fem år som pricken i registret ligger kvar. Och vet ni - det är SÅ fantastiskt skönt. Jag inser, först nu, hur uppe i varv jag ändå varit när jag kört bil. Trots att jag stänger av radio och andas. Jag har hängt med i hetstrafiken och inte reflekterat över det. Förrän nu.

Så – tack snälla polis för att du stoppade mig. Typ.

Tankar från yogamattan III

2011-11-10T16:40:00.004+01:00

Lite sömndrucken tassade jag från sängen ner till vardagsrummet när klockan ringde strax innan fem imorse. Det är fullmåne, men jag yogar ändå. Vissa yogisar gör inte det när det är full- och nymåne.

Min egna personliga tanke kring just månen är att vi varit så beroende av den i många tusentals år, då när det inte fanns en artificiellt ljus som nu gör att vi kan vända på dygnet lite hur som helst. Då var det viktigt att nyttja ljuset från fullmånen för att arbeta, och alltså inte yoga. Och när det var nymåne, ja då behövde vi sova, alltså inte yoga.

Jag tänker också på Petri Räisänen, som i sin bok Kraften bakom yoga skriver att det tog honom sju år innan han var redo att praktisera yoga dagligen. För mig har det också tagit sju år. Jag har inte varit redo förrän nu. Livet har kommit emellan, jag har fött två barn och varit gravid och gift mig och flyttat och köpt hus och startat företag och..blivit vuxen.
Nu har jag landat i allt det och då landar jag också i yogan.

En riktig bra yogadag innehåller morgonpractice, en god grötfrukost, latte och en smörgås till förmiddagskaffet, en promenad i dagsljus, en powernap på soffan, en god bok och meditation.
Idag har jag haft en sådan dag. Det är jag tacksam för. Det gör att kvällens arbete som terapeut blir riktigt, riktigt bra.

Andningen som bränsle

2011-11-08T11:29:00.004+01:00

Ditt andetag är ditt bränsle. Det fungerar att åka på en nästan tom tank ett tag, men förr eller senare tar det stopp. Och då står du där. Vanlig bensin är dyr och det är tråkigt att tanka. Andningens bränsle är helt gratis och blir, om du låter den, en rolig del av ditt liv.

Jag minns så väl när jag insåg att jag inte andades ordentligt. Det var strax innan mitt bränsle tog helt tvärt slut. Det var sju år sedan. Jag var ganska nyutnämd gruppchef för en grupp med över tjugo kollegor. Jag hade tagit mig vatten över huvudet men insåg inte det, då. Jag satt på ett möte, bland en massa andra chefer och hade precis hållit ett föredrag. När jag satte mig ner var det som att alla sinnen skärptes. Jag såg tydligare, ljud blev skarpare, jag fick en underlig smak i munnen, det kröp i kroppen och doftade plötsligt starkt från min kollegas parfym.
Och så fick jag svårt att andas. Så svårt att jag var tvungen att lämna rummet.

Jag minns att jag stapplade ut i korridoren utanför och sedan ut i trapphuset. Och där stod jag, sju våningar upp och hyperventilerade och höll mig i räcket i rädsla för att lämna över det och ner på det kalla marmorgolvet nedanför. Jag minns att jag tänkte att jag skulle dö, att jag inte kunde andas.

Jag överlevde. Och jag och vännen C (ja, det är samma vän som nu väntar sitt andra barn och vars son jag ska passa när det är dags för bb-besök) åkte på yogaläger. Där hittade jag andningen. Så till den milda grad att jag blev sjuk, men som nu gjort att jag är friskare och starkare än vad jag någonsin varit.

Människor som går min kurs i andning upplever att de kommer i kontakt med sig själva. De sover behagligare, mår bättre och känner sig lugnare. Några kommer i kontakt med djupare minnen och rädslor och någon har till och med börjat hosta upp gamla minnen för att på så sätt komma ännu djupare i sin andning. Allt finns inom dig, men kursen kan hjälpa dig ännu en bit på vägen.

Och det är – så häftigt! Häftigt att så många gör resan och att jag får följa med på den.

Så om du vill utmana dig själv såhär i slutet av året (som det nu nästan börjar bli) så ta chansen att gå årets sista andningskurs som pågår i sex veckor och börjar måndagen den 14 november (och håller på till den 18 december). Om inte annat så för att få en lugnare och mer behaglig och syrerik jul.

Anmäler du dig innan torsdag betalar du 650 kronor (istället för 750 kronor).I priset ingår veckovis coachning och en Relaxator (andningstränare)
Har du redan gått kursen och är stolt ägare till en Relaxator ger jag dig chansen att uppdatera/påminna dig om andningens finurliga värld genom att gå kursen igen, till ett pris av 200 kronor (för den individuella coachningen).

Välkommen!

BB-väskan är packad

2011-11-07T07:56:00.001+01:00

Den står i mitt sovrum. En liten svart väska med en necessär och liten kläder. Redo att greppas. Jag tänker mig att det händer mitt i natten. Att jag sömndrucken och pigg på en och samma gång ska famla efter väskan och sedan ge mig iväg ut i mörkret. Från ön och in mot stan.
Där väntar han, mörklockiga Victor. För att vakas över och tas till dagis på morgonen. Eller kanske hämtas där, om det nu inte sker mitt i natten. Tas om hand ska han i vilket fall som helst, av mig. Medan hans mamma och pappa är på BB för att ta hand om hans lillasyster som ska komma till världen.

Så BB-väskan är inte en BB-väska i ordets rätta bemärkelse. Men det känns nästan så. Och det är ett stort ansvar att vara den som ska vara tillgänglig när det vankas barn. Min kära vän C behöver all trygghet hon kan få och därför valde hon mig som Victor-passare. Säger hon. Sådant är stort och tas på stort, stort allvar.

Tyst tid

2011-11-03T11:57:00.002+01:00

Jag hämtar oftast barnen från dagis.
Det betyder att jag har hand om vargtimmen mellan fem och sex.
Timmen som oftast handlar om att överleva hemfärden från förskolan och att sedan förbereda, laga och plocka undan middagen. Och samtidigt underhålla två trötta, trötta barn utan att tappa tålamodet (för att jag själv är väldigt trött just då)
Utan min tysta timme vet jag inte hur jag skulle klara det.

Min tysta timme håller i sig från tre till fyra på eftermiddagen. Det är då jag sitter i bilen på väg hem från jobbet.
Den tysta timmen innebär att jag stänger av radio och mobiltelefon och bara är med mig själv och min andning.
Ljuvligare timme finns inte.
Den avstängda radion hindrar hjärnan från att få en massa onödiga intryck. Min medvetna andning syresätter kroppens alla celler och lugnar mig.

När jag parkerar bilen utanför dagis är jag som pånyttfödd.

En fin helg

2011-10-30T18:38:00.002+01:00

Det har varit en bra helg. Det gör liksom ingenting att det är måndag imorgon och allting börjar igen. Det brukar kännas så de helger jag byggt på med lite extra energi.

Helgens energi har bestått av en heldag i Nyköping, med bästa H. Vi brukar träffas där. halvvägs för oss båda, och prata igenom livet över några koppar kaffe, en tallrik mat och några shoppingpåsar. Det är ett fint sätt att bara få vara vi, bortom alla andra roller.
När jag kom hem hade barnen och fixat lördagsmys och jag kröp upp i soffan med ett glas vitt medan mannen lagade middag.

Idag tackar jag för en extra timmen (som ägnades åt morgonyoga), att vi har möjlighet att gå på minijumpa med ungarna varje söndagförmiddag, att jag fick sitta en hel timme ifred och dricka kaffe och läsa söndags-DN, den långa skogspromenaden medan Siri sov lunch i vagnen under en skön filt och det där goda vinet till kvällens köttgryta.

Har du haft en bra helg?

Att jobba med rädslor

2011-10-28T10:24:00.000+02:00

Det är häftigt med våra rädslor.
Hur de begränsar oss om vi försöker mota bort dem, men hur de tjänar oss om vi vågar öppna upp och acceptera dem.

Det är lite som med barn som envisas med att störa oss när vi inte vill. Om vi då motar bort dem och säger nej kommer de tillbaka med förnyad kraft, gång på gång. Om vi istället välkomnar dem och säger ”hej, är du är här, välkommen. Vet du – du får vara bredvid mig, men inte på mig, är det okej?” så är det som att den där påstridigheten lägger sig och efter att ha varit en stund bredvid springer de glatt och obekymrat vidare.
Likadant är det med våra rädslor tänker jag. Om vi låter dem finnas bredvid oss, men inte på oss, så blir de inte lika hotfulla och vi kan, om vi vågar, lära oss mycket av dem.

Jag bygger rädsloträd med mina klienter för att jobba vidare med detta. Det är magiskt vilken potential och möjligheter som finns där.
Och när det gäller mig själv så jobbar jag med mina egna rädslor i min yogapractice. För det som händer på mattan speglar verkligheten. Och vice versa.

Vågar du närma dig dina rädslor?

Signe 5 år. Siri 2 år och 9 månader

2011-10-25T14:00:00.000+02:00

Signe - har precis fyllt fem år och börjat i simskola (som hon älskar). Hon skriver brev till kompisar och har fullt sjå att välja ut vilka som ska få komma på hennes kalas. Det allra första barnkalas som vi har i vårt hem förresten, vi har inte sett något behov tidigare. Men nu vill både vi och Signe.
Har ett sjuhelsikes humör (och slår gärna i dörren och stänger in sig på sitt rum när något inte blir som hon vill), stor integritet och en massa humor. Bästa kompisen heter Vilma och kärleken till Filip har svalnat något.
Har tre favoriträtter - blodpudding, pölsa och Spagetti Carbonara (varav hon delar intresset för de två första med sin far, jag håller mig till den tredje)

Siri - sover gärna nära, nära mig. Tar av och på kläder som hon inte gjort något annat, men har en väldigt massa rutiner kring mat och när och hur och var hon ska sitta kring matbordet. Däremot äter hon, i massor. Nästan så att dagispersonalen funderar på vart allt får plats.
Härmar det mesta som Signe gör, säker, tycker och tänker.

Båda - älskar att hänga på mitt yogaställe. Där drar de ut alla reskap och mattor de kan hitta och sedan härjar de fritt i shalan.
Det är i yogaställets kök de sitter på bilden, dinglandes med benen och nöjda efter Signes 5-årsfika på Gateau

When you start to think - you lose it

2011-10-23T20:45:00.003+02:00

Jag har intensivyogat i helgen. För favoritläraren Frank. Han utmanar mig på ett alldeles magiskt vis.
Och jag utmanar mig själv. Genom andningen och genom kroppens finurliga sätt att fungera.

Jag har gråtit, skrattat, tappat balansen, fnissat och stolt konstaterat att jag närmar mig slutet på den första serien. Jag tror liksom att jag inte fixar rörelserna som är i slutet av serien. De kräver visserligen lång träning, och det har jag. Men yoga är så mycket mer än träning. Det är framförallt andning och att hålla olika kroppslås. Och det känns som att det är först nu, efter nästan sju års yogaträning som jag kommit till det stadie där jag kan andas, hålla kroppslås och röra mig - samtidigt. Utan att fastna i att jag borde göra si eller tänka så. Det är precis som Frank brukar säga "when you start to think - you lose it". Den devisen tar jag med mig i livet utanför mattan. Också.

Sedan gör den dagliga övningen sitt. Jag rullar ut min matta och håller mig på den, några minuter varje dag. Och Frank berömde det. "You have a flow in your practice now. And your breathing is so beutiful and very, very good" sa han idag.

Tjoho.

Yoga-altare

2011-10-18T14:43:00.004+02:00

Det blev ett yogaaltare. I ett litet hörn i vardagsrummet. Och genast fick rummet en helt annan energi.
Det är här jag tassar ner tidiga morgnar, tänder mitt ljus, rullar ut min matta och sakta väcker kroppen. Eller som imorse, sitter i en stunds meditation.

Min plats. Min energi. Men barnen gör gärna små stilleben av frukter och ställer dit. Och så gör de en enkel solhälsning. Bara sådär. Sedan drar de varandra i håret och bråkar lite till.

Jag gillar det. Det är livet.

I övrigt består mitt liv av tacksamhet, regn, nedkissade sängkläder (Signe) och ett lindrigare utbrott av höstblåsor (Siri). Och förberedelse inför Signes femårsdag på torsdag.

Vad finns i ditt liv. Just nu?

Ett eget spejs (och vinnarna i tävlingen)

2011-10-17T11:56:00.003+02:00

Jag var på yinyoga igår. För första gången i mitt liv.
Yinyoga är en lugnare och mer vilsam yogaform där man stannar länge i sittande och liggande positioner för att öka blodcirkulation och stimulera bindväven.
För mig, som är en äkta asthanga-yogini var det en stor utmaning. Ashtangayogan anses vara den mest fysiskt krävande yogaformen och jag stannar bara fem andetag i varje position innan jag går vidare.
Igår stannade jag upp till fem minuter i samma position.
Det var en spännande resa.

En resa som resulterade i att jag är så evinnerligt tacksam över att yoga, meditation och terapi finns i mitt liv. För balansen och kombinationen av dessa goda tre gör att jag hittat en subtil plats i mig där jag kan känna frihet trots att det stormar runt omkring.

Det är lite som min samtalsterapeut-fröken alltid brukade säga till mig ”jag tänker alltid på dig när jag åker tunnelbana. Att du liksom bara står där och har ditt eget spejs fast det är en massa människor runtomkring dig”.
För så är det. Jag har det där spejset.

Det var likadant igår, på yinyogan. Att jag landade i andningen och vilade i den trots att kroppen skakade och skrek av ansträngning. Jag lät inte frustrationen ta över. Jag var medvetet närvarande.
Det är häftigt. Heja yogan.

Och heja Yoga Erotica, som är boken som jag nu vill skicka till två av mina bloggläsare och Facebookföljare. Dels till Tina för att hon tipsat om mig som krönikör till Tidningen Apoteket. Jag har alltid velat bli krönikör, så du tipsade helt rätt (även om det kanske inet alls blir för just den tidningen).

Den andra boken vill jag skicka till Birgitta som skriver såhär: "Hej, läser alltid din blogg men pratar inte om det eftersom alla runt ikring mig tycker att yoga, andning och balans är flum. Så för mig är din blogg en stig fram mot det jag är nyfiken på...Hoppas jag får vara med och tävla ändå." Till dig vill jag säga: lägg fram boken där dina nära och kära kan se, så kanske de tänker annorlunda sedan. Och heja dig som går din egen väg. Kanske vågar du också stå för det. I sinom tid.

Stort tack och all kärlek till er som deltagit. Och håll utkik, det kommer fler utmaningar framöver.

Stjärnklar morgon och waw-helg

2011-10-14T17:00:00.002+02:00

Det var stjärnklart när jag rullade ut min yogamatta imorse. Månen (som fortfarande är relativt full) lyste upp precis så mycket som jag behövde för att sakta väcka kroppen. Min tidiga morgonyoga är försiktig. Med mycket fokus på andning. Det är så jag vaknar nu, och får kroppen varm.

På parkeringen stod min bil och väntade, frostig och kall. Jag skrapade rutorna för andra gången den här säsongen och kom i kontakt med en känsla av att jag inte riktigt är redo för det, än. Jag gillar mörker och kyla, det gör jag, men det finns en del i mig som gärna skulle slippa fönsterskrapning och av- och påklädning av bångstyriga barn den här årstiden.

I övrigt ser jag fram emot helgens yogaworkshop på Om Shanti. I yinyoga. Det är första gången jag testar den formen och jag ser mycket fram emot det. Att i stillhet och närvaro gå djupt in i kroppens bindväv. Det känns som en waw-grej. Och jag behöver waw-grejer i mitt liv just nu.

En annan waw-grej är lördagens tjejlunch. Jag har skramplat ihop ett härligt gäng med tjejer som kommer över på lunch, vin och cupcakes. Med eller utan barn.

Har du någon waw-grej på gång i ditt liv just nu?

En tacksamhetens tanke

2011-10-13T12:40:00.003+02:00

Jag jobbar på Stilla tankar hela dagen. Från tidig morgon till sen kväll.
Det är en ynnest att få vara här. I de vackra lokalerna. Jag älskar att låsa upp dörren på morgonen, tända ljus överallt och solhälsa in dagen. Det gör jag nästan alltid innan jag tar emot dagens första klient. Jag tänker att klienterna möter en ännu mer grundad och landad terapeut då.
Att grunda och landa är viktigt för mig. Att vara här och nu. Att möta klienten där klienten är och inte gå in med mig själv, mer än där det behövs. Det är ett magiskt yrke. Och jag har fantastiska klienter. Så är det bara. Tänk att jag får följa med på deras egna, unika resa, med allt vad det innebär. Waw.

Yoga Erotica (och en tävling)

2011-10-11T09:54:00.011+02:00

Jag gör plats för min andning.på många sätt i mitt liv. Bland annat i min garderob. Där har trånga byxor fått göra plats för mer leggings och byxor som ger bätre utrymme för magen.

Även i mitt sexliv får andningen mer plats. Gudarna ska veta hur många år som jag strypt andningen där. Det gör många av oss. Njutning kan ha den effekten på oss, vi glömmer att andas.

Men nu andas jag. Överallt och så mycket jag bara kan.

Andning och sex har även en självklar del i min nya andningskurs (som du kan gå på distans, den började igår, men det finns fortfarande möjlighet att hoppa på) och när jag fick Karin Björkegren Jones nya yogabok Yoga Erotica i min hand blir jag överlycklig när jag ser att hon ägnat ett helt kapitel åt andning

Två sådana böcker lottar jag därför ut till er fina bloggläsare. Som tack för att ni hänger här och berikar mitt liv. Mejla, lämna en kommentar eller skriv ett inlägg på min Facebooksida. Det jag gärna vill att du hjälper mig med, som ett led i tävlingen, är att sprida min blogg, min FB-sida och mitt företag vidare. Så berättar gärna hur du gör det.

Tävlingen pågår till och med söndag 16 oktober. Lycka till!

Andas in. Andas ut.

2011-10-06T12:58:00.002+02:00

”Andas in
Nu ska du andas ut
Det känns bra, inte sant?
Andas in igen – lite djupare den här gången.
Nu ska du göra din utandning lite långsammare. Dra ut på den.
En gång till – en långsam inandning.
Var uppmärksam på hur luften kommer in.
Tänk inte mer på det, känn bara hur din inandning fyller lungorna.
Andas ut – känn och iaktta. Andas ut helt och hållet.”
Vi vet att vi andas. Dygnet runt. Vi vet att vi måste andas för att överleva. Vi vet också att det
är en nödvändighet för kroppen att vi andas, att vi faktiskt inte överlever många minuter utan
syre. Ändå är det få av oss som lägger någon större vikt vid hur vi andas. Och ännu färre vet
kanske vad som händer i kroppen när vi andas och att vi också kan påverka vår fysiska och
mentala hälsa genom rätt slags andning.

Kanske vill du göra den här hösten till en något lugnare höst. Kanske är det dags att utmana dig själv ännu ett steg.
Jag erbjuder därför en distanskurs i medveten andning (inklusive coachning). Den startar på måndag den 10 oktober. Som bloggläsare har du hundra kronor rabatt om du anmäler dig senast fredag kväll (7/10)

Låter det lockande? Hör av dig på stillatankar@gmail.com så skickar jag dig en inbjudan med kursupplägg och pris. Det går också bra att kika in på min Facebooksida (du hittar länken i högra hörnet) och läsa mer där.

Och varmt, varmt välkommen!

Signe 4 år och 11 månader, Siri 2 år och 8 månader

2011-10-03T14:34:00.004+02:00

Signe - har flyttat upp till storbarnsavdelningen på förskolan nu. Har en bästis som heter Vilma. Är fortsatt kreativ och kommer hem med små vikta brev, teckningar och konstverk varje dag.
Skulle kunna sitta framför teven/dvd:n hela dagen om hon fick.
Vill gärna ha kvällsmacka och lite mjölk när lillsyrran gått och lagt sig.
Lyssnar på cd-bok innan hon somnar (efter att vi läst en eller två sagor).
Har inte längre blöja på natten (efter att ha propsat på att ha det) och det går väldigt bra ibland och mindre bra ibland.

Siri - är familjens lilla yrväder. Glad eller arg (det finns nästan inget mellanläge). Är väldigt omständlig när hon ska äta, det handlar om att ha precis rätt bestick, glas, tallrik och mat + att sitta bredvid rätt person (gud nåde om jag sätter mig bredvid Signe istället för Siri, helst ska jag sitta mittemellan). Om någon dessutom äter något annat (knäckemacka istället för mjukt bröd som hon har) ska hon genast byta ut.
Gillar att gunga och sjunga samtidigt, favoriten just nu är "Du käre lilla snickarbo" (+ att hon sedan skrattar högt och säger "förgrymmade unge")
Vill somna i min säng (och gärna att jag ligger bredvid en stund efter att ha läst saga "du kan kolla din telefon mamma" säger hon och kryper tätt intill och vill gosa).

Båda - går på minijumpa på söndagar och älskar att klättra i ribbstolar, springa hinderbana och göra kullerbytta.
Drar gärna fram sina yogamattor och visar kompisar hur man yogar.

Yoga och champagne

2011-09-30T14:50:00.000+02:00

Jag är nästan alltid förberedd för yoga. Utan att jag egentligen tänker på det så klär jag mig på sådant sätt att det är enkelt att yoga, om och när jag vill. Som igår. Jag hade jobbat med klienter hela eftermiddagen. Klockan var strax efter sju när den sista klienten gick hem. Då var jag ensam kvar på Om Shanti. Det var mörkt och det enda som brann var stearinljusen i mitt mottagningsrum. Då kom lusten att rulla ut yogamattan. För att sakta sträcka ut kroppen och den stela höften och axeln. Så jag tog av den långa koftan och hade linne och leggings under och sedan var jag redo.

En timmes asanas blev det. Till Agnes ära.
Agnes är min alldeles nyfödda systerdotter. En mörkhårig skönhet som kom till världen igår, 2700 kilo och 46 lång.
Jag är en stolt, stolt moster. Och ikväll byter jag ut yogan mot Moët & Chandon

Om att vara besvärlig

2011-09-28T10:22:00.000+02:00

Jag yogade inte igår. Jag gör inte det de första dagarna då jag har mens. Det är något jag lärde mig när jag började yoga. Så var det bara. Punkt slut. Sen träffade jag en yogafröken som sa att hon alltid yogade, mens eller ej, och att det där levde kvar från den tiden då männen försökte hålla kvinnorna ifrån shalan. Nu hör jag lite både och (jag hör till och med de som säger att det är rent av är farligt att yoga när man har mens eftersom yogan helt enkelt kan göra att mensen avstannar), men har landat i det faktum att jag lyssnar på mig och min kropp. Och den mår inte bra av att stå upp och ner och vrida hit och dit när jag har mens. Åtminstone inte de två-tre första dagarna.
Så då tar jag hand om mig själv på annat sätt istället. Vilar. Promenerar. Och dricker lite mer kaffe än de dagar då jag yogar. Det gjorde jag igår. Jag intog förmiddagsfikat på mitt favoritcafé i närheten av Stilla Tankars mottagning.

Och det är från det caféet som dagens reflektion kommer. De handlar om att stå upp för mig själv och våga säga ifrån även om det innebär att jag kan upplevas som besvärlig. Jag har vänner som inte har ett dugg problem med det. De klagar hej vilt. Jag har en del att lära från dem. För jag klagar väldigt sällan. Jag vågar inte riktigt. Jag tänker ofta att det nog är jag som är överkänslig och så låter jag det passera.

Men igår var inte min latte god. Alls. Den smakade blaskigt och chokladaktigt.
Min första tanke var den gamla vanliga ”äh, det är nog bara jag som är känslig och har ätit något innan som förstör smaken”. Och så drack jag några klunkar till. Men nej, det var verkligen inte gott. Och jag hade betalt nästan trettio kronor för det.

Så jag sa till. Stod upp för mig. På ett vänligt och okomplicerat sätt. Fick en ny latte och ett leende. Men kände mig ändå lite besvärlig. Det kommer jag nog göra ett tag till, men så länge jag är medveten om mitt beteende och aktivt försöker förändra det, för mitt eget bästa, så utvecklas jag. Och jag gillar utveckling.

När inspirationen kommer

2011-09-27T14:41:00.003+02:00

Jag fick en ledig dag idag. Vi har hantverkare i huset som gjorde att jag inte kunde vara hemma (som jag tänkt). Jag har mens (vilket gör att jag inte kan yoga som jag tänkt) och jag har inga inbokade klienter hos Stilla tankar (som jag visserligen visste om sedan tidigare).

Jag gillar lediga dagar. Det är då inspirationen kommer till mig. Jag har inte fokus på prestation, men det är då den plötsligt finns där.
Så efter en förmiddagsfika på Gateau, en lång powerwalk samt en halvtimmes meditation på en klippa vid Mälaren så slog det mig plötsligt att jag ska anordna en ny distanskurs med fokus på vila och återhämtning. För det är ju det som ligger mig varmast om hjärtat.

Kursen är under uppbyggnad men tanken är att jag ska bygga den kring de meditation/avslappning/avspänning-och andningsövningar som kommit att betyda mycket för mig under alla år. Den kommer att byggas kring en unik blogg och med veckovis coachning, som vanligt. Skillnaden är att den här gången kommer jag att lägga in guidade övningar som jag själv spelar in.

Så - eftermiddagen har ägnats åt filminspelning på Stilla Tankar. Med mig och min röst. Jag tror att det kan bli väldigt, väldigt bra. Vill du vara med? Mejla mig på stillatankar@gmail.com, Mer info kommer när kursen är helt klar, men jag tänkte att det kunde vara kul att se hur många av er som är intresserade.

Tankar från yogamattan II

2011-09-26T07:03:00.000+02:00

Imorse stod jag där igen. På min yogamatta. Klockan var några minuter i fem och det slog mig att det är ännu mörkare nu än för bara några dagar sedan.
Några solhälsningar och en ryggstretch blev det idag. Inte mer än så. Jag stannar gärna där de dagar jag ska iväg och jobba på kontoret där jag är anställd (och finns tre dagar i veckan). Skulle vilja orka göra mer, men jag börjar tidigt och har sedan fullt upp tills jag går och lägger mig. Typ.

Fullt upp har det varit även i helgen. Med fina gäster och en del fix med huset.
Förra året var vi inte så sociala. Vi var både trötta och ganska fokuserade på annat. I år önskade jag mig mer tid med mina vänner. Ett stort löfte till mig själv har varit att göra något med en vän en dag i veckan. Det har liksom känts överkomligt. Det är så lätt att jag sätter upp för höga mål och så faller det efter ett tag eftersom det är orimliga krav.
Men en gång i veckan har inte känts orimligt. Det har till och med blivit fler gånger i veckan ibland. Någon lunch eller fika där. Ett biobesök eller promenad eller en varm kram före och efter ett yogapass. Eller så har det blivit längre tillfällen, som i helgen när H och S har bott oss mellan fredag och söndag.

Så morgonens yoga landade i tacksamhet. Över fina vänner. Och min förmåga att prioritera dem eftersom de får mig att må bra.

Tankar från yogamattan

2011-09-23T09:55:00.002+02:00

Jag rullade ut min yogamatta imorse.
Det var tidig morgon utanför fönstret. Mörkt.
Jag har en anings värk i höger höft och väckte kroppen långsamt. Grundade.
Det sägs att de stående ställningarna är viktigast i yogan, just för att grunda och fokusera.
Just nu är de stående övningarna tuffa. Jag vinglar och tappar balansen. Jag känner mig lätt yr.
Och det som händer på mattan händer i livet. Så är det.

Jag går i handledning varannan vecka. Som auktoriserad terapeut behöver jag göra det. Det är som en försäkring både för mig och mina klienter. På att min egen personliga utveckling fortgår. På att jag vidareutbildar mig och också håller ett visst antal sessioner varje år.
Det är tufft med handledning. För det som händer i den händer i livet. Så är det.

Och ord som kommer till mig både i livet, på yogamattan och i handledning är ansvar och rädsla.
Hur mycket ansvar ska jag ta och var går min gräns?
Och vad är mina rädslor, egentligen, och hur ska jag närma mig dem?

Det är omtumlande på många sätt och vis och kanske är det inte så konstigt att jag vinglar på min yogamatta. Men desto viktigare att jag står på den och grundar, tänker jag.

framgooglad bild

Att klara mörkret

2011-09-22T10:25:00.006+02:00

Det är mörkt nu.

Jag tassar ur sängen redan strax innan fem. Varje morgon. För bara någon vecka sedan behövde jag inte tända lampan när jag gick från övervåningen ner till köket. Det behöver jag göra nu.

Jag gillar mörker. Men jag blir så evinnerligt trött av det. Det är tungt att komma ur sängen på morgnarna och det tar lång tid innan jag vaknar till. Vissa dagar känns det inte som jag gör det alls.

Många år har jag härdat ut och tänkt att det blir bättre. För det blir det ju.

Förra året kom jag till en vändpunkt. Då hade vi en tuff, tuff period när Siri fick sin hosta och vi sov väldigt, väldigt dåligt.

I samma veva gick jag min utbildning till andningsinstruktör och lärde mig en massa om hur kroppen fungerar. Mest gällande andning. Såklart. I och med det började jag andningsträna och tog även en del kosttillskott för att förbättra syresättning av cellerna ännu mer.

Och - mörkret blev lättare att hantera. Det handlade inte längre om att härda ut.

Så nu har jag en förhoppning om att det kommande mörket kommer att vara enkelt även denna säsong. Jag har redan börjat äta d-vitamin för att boosta. Jag äter alger och jag andas medvetet och alltid i min Relaxator (andningstränare) när jag åker till och från jobbet (det är onekligen kraftfullt och är ett måste de nätter jag sovit dåligt. Genom att tillföra extra syre till kroppen blir jag piggare, helt klart). Och så tänker jag en massa på vad jag äter. Det är mitt bästa tips för mörket.

Vilket är ditt?

*och håll utkik, ännu en andningskurs börjar inom någon/några veckor. Vill du redan nu anmäla dig går det fint. Mejla mig på stillatankar@gmail.com

framgooglad bild

Lite mer yoga

2011-09-16T19:52:00.003+02:00

Min blogg fascinerar mig. På många sätt och vis. Ibland känns det som att jag skriver i det tysta och mest för mig själv. Men så trillar det in fina mejl och kommentarer från er läsare som gör att jag känner att jag ändå hörs därute. På något sätt.
Det är inte det att höras som är det viktiga för mig, jag började blogga för min egen skull, och det är fortfarande huvudanledningen till att jag skriver. Men ibland är det skönt med lite uppskattning och gehör.

Idag blev jag kontaktad av en journalist som hittat till min blogg och som ville ställa en del frågor om yoga.

Här kan du läsa hela artikeln.

Och här kommer svaren på frågorna hon ställde, även i bloggformat.

Vad är yoga för dig?– För mig är yoga en livsstil. Något som gör att jag kommer i kontakt med mig själv. För någon annan kan yoga vara något helt annat, det beror helt på vem man frågor. Enligt tradition är yoga en andlig väg som består av åtta vägar, där en del är att röra sig fysiskt. Det är ofta den delen som många förknippar med yoga. För mig är yoga alla de åtta delarna. Delarna handlar om hur jag lever, hur jag behandlar mig själv och min omgivning, vad jag äter och en rad andra delar som gagnar mig som person, men som också gagnar omvärlden.

Vad är yoga bra för?– Att komma i kontakt med sig själv, på både ett yttre och ett inre plan.

I den stressiga vardagen som många lever i, finns det några enkla övningar som man kan när man är på bussen, på väg till jobbet, på jobbet eller under lunchen för att minska stress?– Andningsövningar (pranayama kallas de i yogan) är utmärkta. Att bara ta kontakt med sin andning kan vara ett ypperligt sätt att minska stressen. När du fördjupar din andning triggar du det parasympatiska nervsystemet (lugn-och-ro-systemet) och det gör att du blir mindre stressad. Prova att räkna till tre på inandningen och till fyra på utandningen, det kan vara ett sätt att lugna andningen.
Men kärnan är medvetenheten kring andningen och att flytta den från den ytliga andningen (högt uppe i bröstet) till den djupare andningen (längre ner i magen). Det är inte generellt yoga för det finns en rad olika andningstekniker beroende på vilken yoga-form du utövar, men jag tänker att vi är dåliga på att känna in andningen. Att göra andningsövningar är så enkelt, du behöver inte avsätta någon tid utan kan göra det när du väntar på bussen, står i kö osv. Prova och se!
Att bli medveten om sin andning och förbättra den är ett av de absolut snabbaste och effektivaste sätten att förbättra sin hälsa. Med medveten andning kan du bibehålla lugnet, stabilisera blodtrycket, förbättra syresättningen av kroppens celler och därmed få mer energi och mental klarhet. Genom att lära dig medveten andning får du också ett bra verktyg för att minska stressen i ditt liv.

Finns det något man kan göra direkt när man vaknar? Något som förbereder för dagen?– Ta kontakt med andningen. Var i din kropp. Känn din andning. Och jag praktiserar gärna yoga på morgonen är sinnet är stilla och andningen lugnare.

Varför är andningen det viktigaste?– Andningen är det viktigaste vi har. Haltar andningen så haltar livet. Och när du tränar yoga, alltså utför asanas (rörelser) så är andningen viktig för fokus och också för att värma upp kroppen så att du inte skadar dig. Andningen lugnar och sätter oss i kontakt med oss själva.

En fin helg önskar jag er alla. Namaste!

Att våga öppna hjärtat

2011-09-15T09:55:00.005+02:00

Jag går vidare i min practice. Jag närmar mig slutet på den första serien. Det gjorde jag även för många år sedan, men så blev jag gravid, fick två barn och har på sätt och vis fått börja om med min practice. Kroppen blev sig inte lik efter de båda graviditerna, men nu är den starkare än någonsin.

Det är det som är så häftigt med yogan. Att den förändrar både på yttre och inre plan. Och det är också det som jag gillar med yogan. Helheten. Och att jag, varje gång jag ställer mig på mattan, blir medveten om vad som händer i mitt inre. För när jag är ofokuserad i det yttre så märks det direkt i yogan. Både rörelser och andning flackar och jag kommer lättare av mig. Det blir inget flow.

Morgonens tvåtimmars practice var en rejäl utmaning. Jag var trött när åkte till shalan. Klockan var bara strax efter halv sex och det lockade att ligga kvar i sängen. Väl i shalan ville jag inte vara där. Men jag rullade ut min matta, sjöng mantrat och började andas. Och väl på mattan fanns ingen återvändo. Det var liksom där jag skulle vara. De stående övningarna var vingliga. Frank, min lärare stöttade mig mer än någosin. Och då menar jag fysiskt. Han stod där, som en trygg vägg att luta sig emot.

Vi jobbar mycket med att sänka mina axlar och öppna mitt hjärta nu. I alla rörelser. Jag har varit så stängd där. För mig handlar det mycket om tillit. Jag har inte vågat. På många sätt och vis, både i det yttre och inre. Nu vågar jag, även om det är en stor utmaning att våga tillsammans med en stor stark man som stundvis ligger över hela mig och andas i mitt öra (min man är förvånansvärt trygg med den bilden, av någon anledning, haha).

Och vidare i serien går jag. Det här är min sista asana innan de avslutande övningarna. Upavistha konasana heter den. Snacka om att öppnna hjärtat för att våga.

Att vägra stress

2011-09-13T11:09:00.006+02:00

Vi stannade upp och mötte varandras blickar tidigt i morse, jag och den andra dagismamman.

Hon såg trött ut och när jag frågade hur hon mådde sa hon uppgivet "jag vet inte hur vi ska få ihop det, jag jobbar inte ens heltid och ändå har vi tidsbrist".
Hon var en timme sen till dagis, och till jobb, och stressen syntes i hela hennes kropp. Uppdragna axlar, ytlig andning och en flackande blick. På väg. Någon annanstans.

Jag mötte flera sådana föräldrar under dagislämningen. Och jag tänker på det som min egen mamma brukar säga, att hon inte förstår hur dagens föräldrar får ihop sin tid med barn, jobb och hem.

Och nej, det förstår inte jag heller.

Jag försöker få ihop det genom att prioritera. Och då handlar det ofta om vila framför städning och fix med hus. En enkel fika i trädgården framför en rad olika aktiviteter. Allt är på gott och ont, men jag behöver min vila för att orka, hitta energi och bara få vara tillsammans med min familj. Utan den skulle vi nog gå sönder. Eller så skulle jag också vara den där stressade dagismamman, men jag stretar emot allt vad jag kan. Jag vill inte ha uppdragna axlar, ytlig andning och flackande blick. Jag vägrar.

Att göra allt. Och lite till.

2011-09-12T13:00:00.001+02:00

Vi har tillbringat en långhelg i Hälsingland..
Vi har slipat och borstat, tvättat och målat på sommarhuset.
Och samtidigt haft barnen med oss.

Det som blir extra tydligt vid sådana tillfällen är att mannen slipar, borstar, tvättar och målar på huset medan jag slipar, borstar, tvättar, målar OCH samtidigt ser till att barnen har det bra.
Inte för att det är uttalat att det är jag som ska göra det. Inte heller för att jag v-i-l-l vara den som passar dem hela tiden. Det blir liksom bara så. Det är mig barnen hänger runt. Det är mig de oftast ropar på och det är jag, som på något vis känner in , när det är dags för lunch och middag och mellis.

Mannen säger att han är trött efter helgen.
Jag är – typ slut.

Att fira femårig bröllopsdag

2011-09-09T16:20:00.002+02:00

Jag försöker onekligen stanna kvar i känslan från vår långhelg i Köpenhamn. Det är så lätt att glömma varandra i livspusslet. Glömma att stanna upp och minnas varför det faktiskt blev just han och jag.
Idag tänker jag lite extra på det. För vi firar vår femåriga bröllopsdag idag. Det ösregnar ute, vi har tänt i öppna spisen i vårt sommarhus (där vi varit sedan i onsdagskväll) och flaskan med Moet Chandon ligger på kylning.

Vi är jäkligt tuffa, jag och maken, som faktiskt fixar detta livspussel, men som också stannar upp och minns varandra. Då. I detta nu.

Skål för oss.

Vår helg i Köpenhamn

2011-09-06T09:52:00.002+02:00

Det blir sällan som man tänkt sig. Ibland blir det till och med mycket bättre.
Så var min och makens långhelg i Köpenhamn.

När jag tänker tillbaka på den vill jag bara le.
Det var liksom precis vad vi behövde. Och egentligen var det inte resmålet i sig som var det viktiga utan mer att få en massa tid tillsammans, kunna prata till punkt, hångla, dela en god middag och bara vara.

Vi har gjort allt det. Igen och igen. Vi har sovit gott (i ett hotellrum som vi fick vänta några extra timmar på eftersom självaste George Michael inte riktigt ville checka ut. Till sist gjorde han det. Och då bjöd han på ett glas vin i hotellbaren som plåster på såren. Inte personligen, men ändå), ätit räkor i Nyhavn och druckit Mojito på en flott bar. Vi har flanerat runt i solen, shoppat och stannat för en latte på en uteservering. Och - vi har s-e-t-t varandra.

Så - ja, jag ler när jag tänker att vi gick och höll varandras hand inne på Tivoli, eller när han strök bort en smula av den där goda morotskakan från Café Norden som fastnat på min kind. Jag ler när jag ser armbandet på min höger arm eftersom jag beundrade det inne i en butik och han sa "om du tycker om det, så vill jag gärna köpa det till dig".
Precis som det var förr. När det bara var han och jag. Nu är vi fyra i familjen, men vi behöver, behöver, behöver, behöver de här dagarna när vi verkligen bara är två igen.

Jag tror alla behöver det. Ut och res med er!

Yoga som klänning. Eller?

2011-09-01T09:33:00.005+02:00

Det blev ingen klänning idag. För idag lever jag i yogakläder. Och det känns nästan som att ha klänning, så jag fuskar inte Fröken blund, jag är med på din klänningsvecka ändå. Kan vi säga.

Jag åkte hemifrån redan strax efter halv sex i morse. Några skedar hemlagat äppelmos och lite havremjölk grundade jag magen med. Mer än så funkar inte om man ska yoga och vända och vrida på sin kropp.

För vände och vred. Det gjorde jag. Satan i gatan. Och så fick jag en ny asana att gå vidare med, av min magiska lärare Frank Kappas. Så nu är jag ännu ett steg längre i min practice. Inte för att det går att tänka så egentligen, för kroppen och yogan känns olika från dag till dag, men det är som att jag liksom lärt mig var min svaghet och styrka sitter nu. Med hjälp av Frank.

Och idag, efter min practice, kom han fram och satte sig vid min matta, tittade mig i ögonen, log och sa (på sin charmiga engelska med finsk brytning)
"I´ve notice that your breathing is very good now. You breathe beutiful trough all asanas".

Och som certifierad andningsinstruktör (som jag blev igår, hipp, hipp, HURRA) är det mumma att höra. Verkligen. Så nu får yogakläderna hänga med under hela dagen. För att fira riktigt ordentligt. Kanske att jag tar av mig dem när jag ska iväg och kvällsjobba med klienter i kväll, och kanske tar jag på mig en klänning istället. Men bara kanske.

Om en klänning

2011-08-31T20:14:00.003+02:00

Jag lämnade barnen i morse. Det är ganska sällan jag gör det.
I vanliga fall är det maken som lämnar och jag som hämtar. De dagar jag jobbar med mitt egna företag och inte har morgonklienter händer det att jag lämnar, men då kan jag ta det ganska soft.
Nu är maken bortrest och idag skulle jag jobba på det stora företaget (där jag är anställd tre dagar i veckan) och hade en tid att passa.

Jag hade förberett det som gick att förbereda och tyckte att jag var relativt cool under morgonbestyren. Tills vi skulle gå. För då skulle Signe absolut byta kläder. Kjol skulle hon ha, det var ett absolut måste och krav. Inga kjolar var rena. Då hittade hon en i tvättkorgen. Det kändes sådär, men iväg kom vi. Hon med favoritkjolen med syltfläckar och jag med en svart klänning med svettfläckar. Typ.

Sedan blev jag ännu mer svettig när jag hade missat att det var utedag och således galonbyxor på de små. Tog på dem medan Signe slet i mitt ben och vägrade släppa. Och så relativt mesiga pedagoger (jag har inte riktigt hittat rätt känsla bland pedagogerna på storbarnsavdelningen) som inte såg att jag behövde hjälp trots att jag bad om det. När jag väl kom därifrån (och dessutom fick springa tillbaka till huset med vagnen (eftersom vi bara har bilbarnstolar i en av bilarna) kände jag att jag är glad att jag inte har det såhär varje morgon. Och så skänkte jag en tanke till alla ensamstående därute som liksom fixar både hämtning och lämning. En eloge. Verkligen. Från djupet av mitt hjärta.

En klänning har jag i alla fall på mig, Det är ju klänningsvecka hos Fröken Blund. En svart sådan, från Indiska, som jag bara hade flipflop till för några veckor sedan. Idag åkte det på ett par vita byxor till. Och så ikon-armbandet (som jag också delar med Fröken blund). Och svettdoften, ja den maskerar jag så gott det går.

Signe 4 år och 10 månader, Siri 2 år och 7 månader

2011-08-30T20:22:00.004+02:00

Signe - pratar om att hon vill ha en hund "men snälla mamma, jag vill bara en liten, en sån där tjivavva du vet, det är går väl bra" säger hon på det där självklara sätt som bara barn har.
Intresserar sig för pengar och har gärna med sig en liten portmonnä till affären. "Det är mina glasspengar!".
Stavar ord och säger ofta" mamma, vet du, regn börjar på R". Och så vidare.
Lånar gärna kameran och går på fotojakt. En del foton blir riktigt bra. Favoritföremålet är syrran.
Har börjat på storbarnsavdelningen på dagis. Och är just det - stor.

Siri - säger lika ofta "Jag älskar dig mamma" som "dumma dig, mamma!". Är en alldeles fantastisk solstråle eller ett vrålande monster. Det finns nästan inga mellanting. Tack och lov är solstrålen framme betydligt oftare.
Gillar att leka doktor och borsta mitt hår.
Är en rastlös själ och har svårt att sitta still. Nu börjar vi dock kunna läsa en hel saga innan hon börjar småyoga i sängen. Eller något annat rörligt.
Älskar sin docka och byter blöja på den, ger den mat och packar också små väskor till sig själv och dockan för att resa bort "hej då mamma, nu ska jag åka flygplan" säger hon och går vinkande ut i hallen. Eller så leker hon att badrummet är en buss.
Frågar ofta "Vad är det?" "Vad är det som låter?" "Var är katten?"

Båda - blir helt galna när de får smaka godis. Det är det de käkar på bilden här ovan. Den är från helgen, när min vän U (som skymtar i bakgrunden) var barnvakt medan mannen och jag var på 50-årsfest.

Här kan du läsa om när Signe var 2 år och 7 månader

Att resa till Köpenhamn

2011-08-28T20:38:00.005+02:00

Vi flyger till Köpenhamn till helgen, jag och maken.
För att fira vår femåriga bröllopsdag.
Barnen ska vara hos farmor och farfar och maken och jag ska bara....vara. I tre hela dagar.
Det känns nästan för bra för att vara sant.

Så - nu vill jag veta era bästa Köpenhamnstips. Var ska jag shoppa och äta och vad ska jag se?

Att meditera på natten

2011-08-24T14:18:00.003+02:00

Jag är småbarnsmamma. Jag vaknar minst en gång varje natt. Så har det varit i snart fem år.
Det är okej, det är så det är.

Det som dock inte känts helt okej har varit att jag haft svårt att somna om när jag väl blivit väckt.
Jag har liksom legat där och vänt och vridit på mig ett tag eftersom kroppen helt plötsligt vaknat till och inte riktigt vill komma ner i varv.

Men så har jag börjat meditera. På natten. Också. Jag lägger en hand på magen och en på bröstet (vid hjärtat) för att lugna andningen och fokuserar sedan på in- och utandning. Lugnt och stilla. Sakta och rytmiskt.

Och det funkar. Såklart.

Att kliva ur trygghetszonen

2011-08-23T11:45:00.004+02:00

Jag utmanar mig själv ganska mycket just nu. I att kliva ur min trygghetszon. Jag är vanligtvis ganska nöjd med att allt är som det alltid varit och att jag har mina planer och rutiner. Men ärligt talat - hur kul är det.?Och vad händer i mitt liv om jag går omkring med den inställningen?

Så, en av höstens planer är att våga utmana mig själv lite mer. Att våga kliva ur trygghetszonen och prova något helt annorlunda, något nytt och något som jag kanske vanligtvis inte lockas av eller vågar.
Det är tufft och läskigt, häftigt och spännande på en och samma gång.

OCH jisses vilken energi jag får.

Det handlar inte bara om WIFO. Det handlar också om att våga prata med okända, le lite extra åt receptionisten på det stora företaget, ringa samtal som jag varit rädd för och boka upp möten för att presentera mig och min företagsidé. Stort som smått. Privat och yrkesmässigt.

Hur kan du kliva ur din trygghetszon, och är du beredd att göra det?

Om min yogahelg

2011-08-21T20:51:00.004+02:00

Den började i fredags eftermiddag. Min långa yogahelg. Jag unnar mig sådana ibland. Helger då jag lever och andas yoga i allt jag gör. Kosten är lättare, vinet är (nästan) bannlyst och vilan mellan passen prioriteras.

Jag yogade för Frank Kappas i fredags och idag. Han måste vara en av de bästa lärare jag mött. Han läser yogakroppar på ett magiskt sätt och det händer alltid en massa saker i mig och med min kropp när jag tränar för honom.

I lördags skulle jag egentligen ha tränat för honom också, men sedan tidigare var jag inbjuden på ett frukostevent hos en av mina kära vänner och kollegor. Hon och hennes man äger en fantastisk 1500-tals kvarn i södra Frankrike dit hon ordnar själsligt spa. Det innebär fyra dagar med yoga, samtalsterapi/coachning, massage och vällagad mat. Nu hade hon bjudit in till informationsmöte om dessa resor. Vi började att yoga med Malin Berghagen (som är den yogalärare som är knuten till resorna) och fick sedan en gudomlig frukost och info om resorna.
Kul var det även att träffa bloggvännen och Saltå Kvarn- kompisen Anna igen. Samt att mingla runt, nätverka och knyta lite nya kontakter. Jag har lovat mig själv att bli bättre på det.

Såhär på söndagskvällen är kroppen yogatrött och rejält detoxad. Efter sommarens sockerchock är det precis vad jag behöver.

Här kan du läsa mer om min väns själsliga spa

Sommarbloggaren - Vira lila

2011-08-19T13:45:00.002+02:00

Vira Lila är en ung tjej vars blogg handlar om att leva på ett annorlunda sätt och se allt det vackra i livet. För tre år sedan blev hon allvarligt sjuk och kämpar nu för att bli frisk. Hon har, på ett tufft sätt, fått lära sig att leva i nuet och vad som är viktigt i livet.

Det här är hennes text:

“Change is the essence of life. Be willing to surrender what you are for what you could become.”
/Mahatma Gandhi

Livet är mer än att bara överleva. Lindande, sjukdom, rädsla är några av de många hinder som kan göra att du inte lever det livet som du vill. Allt för ofta springer vi runt i vårt ekorrhjul, vi gör samma saker och år efter år går, utan att vi känner att vi har åstadkommit något.
Vi väljer hela tiden hur vi reagerar på livet. Det är när valet tas i från oss eller när vi upplever att vi inte har något som det blir farligt. Tänker du att du är ett offer, finns risken att du blir passiv eller gör någonting överväldigt. Det är när vi känner oss fria att bestämma vårt öde, som vi kan skapa de förändringar som behövs. I bland är det nödvändigt med en förändring för att bli glada och lyckliga, må bra. Det frigör en massa energi.

Här är 4 punkter som gör det lättare att förändra ditt liv:

1. Fokusera på dina handlingar, inte omständigheterna
2. Ha tålamod: Viktiga förändringar tar tid
3. Medvetenhet: För att kunna förändra, måste du veta vilka förändringar du vill göra och se till att ha dem med dig, i ditt undermedvetna så att du hela tiden, kan göra de val som leder till det som du vill åstadkomma. Här är mental träning ett bra redskap.
4. Fokusera på en sak i taget: Ta små, små steg. Förändra lite i taget för att få en hållbar förändring, annars är det lätt att du får ett återfall.

Just idag behöver Vira Lila lite extra omtanke så gå gärna in och skicka en hälsning

Att tänka mer WIFO

2011-08-18T09:35:00.004+02:00

Det finns mycket jag vill ta tag i. Saker som behöver göras men som inte är så roliga. Som att skrapa bort den blå färgen från vår farstutrapp (jag kan fortfarande inte förstå varför husets förra ägare envisades med att måla den just blå av alla färger). Som att måla om nere i källaren och inreda ett gästrum. Som att åka med returen till återvinningscentralen.
Och så vidare.

I många år kunde jag inte koppla av om jag inte hade presterat en massa och hade det tipptopp omkring mig. Jag var en äkta prestationsprinsessa men som också dog en vacker sommardag för sju år sedan. Dödsorsak: för mycket prestation.
Då hittade jag vilan. Jag var liksom tvungen. Och efter det har jag nästan svårt att prestera, det är som att hela kroppen skriker nej när jag känner att jag behöver göra något.

Jag, som eftersträvar balans i livet, inser ju att det inte riktigt fungerar. Så när det gäller barn och jobb och annat så hittar jag balansen, på olika sätt och vis.
Men det är det där med den blå trappan. Och hallen som är totalt ogenomtänkt med alla skor och kläder överallt. Eller bara att storstäda huset. Jag behöver liksom komma igenom det så att jag orkar.

Men nu har jag sprungit på ett verktyg som jag tror kan hjälpa mig. Jag prenumerar på ett nyhetsbrev från Time Finder och det första brevet efter semestern innehåller en rad tips för att komma igång efter semestern. Bland annat får jag tips om att börja använda WIFO.

WIFO står för Worst In First Out och tanken är att man ska börja dagen med att fråga sig själv: Vad är det värsta jag måste göra just nu? Och sen gör man det bara!!
Att börja med en viktig, svår eller tråkig uppgift, eller åtminstone någon del av den, är ett oerhört effektivt sätt att få saker gjorda står det i brevet.
När jag hade läst det tänkte jag direkt "jag måste åka till återvinningscentralen med all retur". För det kändes övermäktigt just då. Och jävligt tråkigt. Men - jag gjorde det. Och jag fixade det. Och sedan åkte jag direkt till postutlämningen och hämtade min nya IPhone som kommit. För det är viktigt att belöna sig när man gör tråkiga saker. Så att man liksom gör dem igen.

Så - höstens mission är att tillämpa lite mer WIFO. Hur tänker du, kan du också tänka mer så eller gör du det redan?

Sommarbloggaren - Mattias (om lycka)

2011-08-14T17:37:00.005+02:00

Mattias Leivinger är psykosyntesterapeut, handledare, dipl samtalscoach EMCC och cert. EFT-practitioner. Tillsammans med Linda Örtengren leder han sedan våren 2011 Lyckokompaniet (www.lyckokompaniet.se) vars syfte är att sprida kännedom om och tillämpa lyckoforskningens rön på individnivå, inom organisationer och i samhället.

Mattias var också en av mina lärare under min utbildning till samtalsterapeut. Han är även en av kursdeltagarna i min distanskurs "Medveten andning" som startar imorgon (tillsammans med kursen i Förbättrat tålamod, läs mer på min hemsida och välkommen med din anmälan)

Här är Mattias text:

Inte lycklig, men lyckligare

De bästa insikterna är oftast de mest enkla och självklara. Plötsligt faller något på plats och du blir en aning förändrad.
Som att inse skillnaden mellan orden lycklig och lyckligare.

"Hur blir jag lycklig?" - en vanlig fråga och ganska så naturlig, eller hur? Men titta närmare på den. Leder den dig till en bra plats?När jag tar in frågan inom mig orsakar den mer förvirring än kraft. Med lyckoforskaren Tal Ben-Shahars ord: det är en sluten fråga som smyger in ett antingen-eller tänkande i förhållande till lyckan. Antingen är jag lycklig eller också är jag det inte. Inget mellanting finns. Hur blir jag lycklig antyder att du inte är det nu. Lyckan blir till ett slutmål långt borta, blinkande som en ouppnåelig stjärna i en kall rymd.

Jämför nu med frågan "Hur blir jag lyckligare?". En liten skillnad med stora konsekvenser. Lyckligare? Frågan förankrar i nuet, i det du är - unik, komplex, sammansatt av en massa tankar, känslor, upplevelser och minnen. Frågan öppnar för en process av små steg och justeringar, på din unika livsväg. Den visar också på att du inom dig är kapabel till lyckokänslor och lyckohandlingar. Frågan berikar, snarare än utarmar.

Att bli lyckligare kräver ansträngning, planering, arbete. Nybörjarpianisten kan inte sätta sig framför pianot och förvänta sig att spela virtuost redan första gången. Att sträva efter att bli lyckligare, är att över tid se hur fingrarna rör sig allt mjukare, alltmer metodiskt över tangenterna. Likaså med lyckan. Den ligger i dina händer och ingen annanstans.

Att gå de små stegens väg kan verka trist men är det inte att föredra framför ytterligare ett ambitiöst misslyckande? Till din hjälp har du en stor verktygslåda med lyckostrategier, färdiga att användas.

Se över din dag, ditt nuläge - finns det något du kan göra just nu för att bli lyckligare? Och hör gärna av dig om du vill ha tips om hur du går vidare.

Lycka till!

Mvh
Mattias Leivinger
mattias@lyckokompaniet.se

Sommarbloggen - Anna (Din väg till naturlig hudvård)

2011-08-11T15:57:00.003+02:00

Anna har redan sommarbloggat hos mig. Då skrev hon om Raw Food. Men Anna kan så mycket mer om hur vi kan leva lite enklare, bättre och mer naturligt. Därför publicerar jag ännu en text från Anna. Denna gång om naturlig hudvård, något som ligger mig varmt om hjärtat.

Din väg till naturlig hudvård

Huden äter det vi smörjer den med och under din livstid kommer du att ta upp minst 120 kg kräm via huden. Vad vill du att den ska innehålla? Råoljeprodukter (mineralolja) eller vegetabiliska oljor?Mineralolja rubbar hudens funktion och kan leda till beroende (tänk lypsyl) medan vegetabiliska oljor stödjer och stimulerar hudens egen funktion. Råoljan är en ändlig resurs medan vegetabiliska oljor är en oändlig tillgång. Förutom detta vittnar många om att hudproblem som eksem, torr hud, röda partier och utslag minskar eller försvinner helt vid övergång från konventionell till naturlig hudvård. Om det låter mer lockande med vegetabiliska oljor kan det vara dags att gå över till naturliga hudvårdsprodukter. Idag är det lättare än någonsin att hitta bra naturlig och ofta ekologisk hudvård.

Naturliga produkter behöver inte vara dyrare än konventionella. Det finns både budget- och lyxmärken som är naturliga och ekologiska samt ett stort spann däremellan, precis som det gör inom konventionell hudvård. Min erfarenhet är att naturliga produkter oftast är billigare än konventionella märkesprodukter. Byt ut produkt efter produkt allt eftersom det du har hemma tar slut och du ändå behöver köpa nytt. Det blir lättare än att byta ut allt på en gång, vilket kan kännas dyrt och kan göra det hela till ett oöverstigligt projekt. Weleda, Dr Hauschka och Rosenserien är bra och lättillgängliga märken att börja med, de finns i de flesta hälsokostbutiker och på Kicks och Åhléns.

Läs innehållsförteckningarna noga och lär dig mer om vilka ingredienser du vill undvika. Lättast är att även ta det här steg för steg, fokusera först på ett antal ingredienser som du lär dig namnen på och kan identifiera, när dessa sitter kan du gå vidare och lära dig fler. På Skin Deep Cosmetics Database (http://www.ewg.org/skindeep/) och Shenet (http://www.shenet.se/) kan du lära dig mer om olika ingredienser. Det finns också flera läsvärda böcker om innehållet i hud- och hårvård. Några boktips är Badskumt: gifterna som gör dig ren, fräsch och snygg av Katarina Johansson, No more dirty looks av Siobhan O’Connor och Alexandra Spunt samt Skönhet – till vilket pris? av Rita Stiens.

Leta upp bloggar som handlar om naturlig eller ekologisk skönhet. Där brukar finnas gott om tips på bra webbutiker, märken och produkter. Det finns massor av spännande märken och roliga produkter att botanisera bland när du böjar känna dig varm i kläderna. Och det kommer bara fler och fler hela tiden. För en sak kan vi vara säkra på: naturlig skönhet är ingen trend, det är här för att stanna!

OBS! Det som kan vara värt att tänka på om du byter ut din konventionella hud- och hårvård mot naturliga och ekologiska produkter är att du till en början kan uppleva att huden och håret blir sämre. Tro dock inte att det är produkterna det är fel på, det är bara din kropp som går igenom en reningsprocess. Håll ut, efter några månader blir det garanterat bättre!

Tacksamhetsalfabet (och vad jag gillar) - R

2011-08-10T16:00:00.005+02:00

Resor. För att jag gillar att upptäcka nya platser. Nära eller långt borta. Den bästa resan är nog förlovningsresan till Florens. Då var allt vackert. Från tidig morgon till sen natt.

Rabarber. För att det är så fantastiskt gott att göra paj, kräm och saft av.

Rött te. För att det får mig att varva ner efter en lång dag. Den bästa koppen intas med mannen i soffan, gärna med fötterna i bad.

Respekt. För att jag förtjänar att mötas av det. Och för att jag möter andra med det.

Respons. För att jag gillar kommunikation. Och att nå fram.

Sommarbloggaren - Nina (om att förenkla och skala av)

2011-08-09T09:40:00.003+02:00

Nina är en vacker yogini som jag lärt känna via bloggen. Hon andas yoga, i allt hon gör. Och hon skriver lika vackert om det på sin blogg Solhälsningar och huvudstående.

Här är Ninas sommartext:

Det handlar mer om mer om att förenkla. För mej. Att leva enkelt, men mer helhjärtat. Det är inte den lättaste av vägar, men det är den som gör mej mer levande och ärlig. Jag har mått dåligt i många år, varit arg och besviken i ännu fler. Jag har också försökt passa in, anpassa mej och förändra mej för att upprätthålla en viss status gentemot mej själv, men kanske främst gentemot andra. Satt alltför mycket tid och energi på att fundera vad andra tycker om mej.
Märkligt nog är jag tacksam att jag haft dehär tankarna och känslorna. Annars hade jag aldrig blivit medveten och kunnat börja nysta i min härva till liv. Nu nystar jag jämsides med yogan. Jag sätter tid på mej själv och väljer bort mycket annat. Någon uppoffring är det inte, snarare en enorm lättnad. Det är så väldigt lite jag behöver - det är så väldigt lite man behöver!

Nu börjar det bli några år sedan jag gick in i dendär väggen. När hela världen ramlade över mej och jag trodde att allt handlade om mej. Sedan dess har det bara blivit bättre. Och bättre. För mej var det inte en fråga om att lägga till, utan att skala av. Ta bort onödiga lager och glädjedödande barlast.
För jag blir inte lyckligare utifrån in. Jag blir lyckligare inifrån ut.

Det handlar om mina tankar och min inställning. Mitt sätt att se på saker och problem. Mitt ansvar - min del i en relation eller situation. Det är jag själv som väljer, ingen kan eller ska göra det åt mej. Jag vill vara delaktig i mitt liv fullt ut! Därför kan jag vara tvungen att ta en del obekväma beslut, för stunden. Jag kan behöva säga 'Nej' fast jag förväntas säga 'Ja'. Det kan vara nödvändigt att jag tar ett steg på okänd mark, fast jag är skräckslagen - bara för att inse att det var precis vad jag behövde för att komma vidare. Att ha ansvar för sitt liv är att våga. Våga ta risker.
Att vara mej själv. Fullt ut. Alltmer släppa taget om vad andra tänker och tycker om mej. Jag behöver inte bekräftelse för att må bra, ävenom det såklart lyser upp min dag när någon säger att jag har vackra ögon eller har fina örhängen. Jag behöver inte heller längre förklara mej när någon ifrågasätter min yoga, min livsfilosofi, jag behöver bara acceptera i mitt hjärta att alla inte kan ha samma övertygelse som jag. Allt handlar inte om mej. Allt är inte personligt.

Och jag behöver inte alla prylar! Hur skönt är det inte att rensa ut!? Det är som att jag mer eller mindre omedvetet upprätthåller en balans mellan mitt inre och det yttre. Ju lättare jag blir inombords, desto mindre behöver jag omkring mej. Desto bättre mår jag av det avskalade. Jag omger mej med saker, som betyder något och som ger mej bra energi. Jag ger bort eller säljer sådant, som jag inte längre behöver. Det finns inte heller längre på kartan att jag skulle göra om hemma bara för att. Bara för att tapeten inte längre är så up to date eller för att gardinerna redan hängt ett år. Det finns så mycket annat att fokusera på. Annat som håller i längden och gör det lättare att vara jag. Och att vara glad i mej själv - det kan ingen möbel i världen ändra på.
Tack vare tystnaden. Allt tack vare tystnaden. Att jag haft modet att stanna upp och bara vara. Vågat möta mej själv för den jag är, med alla mina brister och tillkortakommanden. Sorger, ilskor och oförrätter. Accepterat, haft tålamod och låtit gråten komma. Konstaterat att världen inte stannar bara för att jag stannar. Insett att jag inte behöver vara delaktig i allt, att jag faktiskt kan leva ett liv där inte prylar, aktiviteter och status är viktigast - utan där Livet i sig är gott nog.

Sat Nam.

EGOlogisk tid

2011-08-08T14:46:00.003+02:00

Det var min sista semesterdag igår. Och den var bara min.
Jag vaknade tidigt och tassade ner till vardagsrummet och ägnade den första halvtimmen åt meditation.
Efter en långsam frukost och puss på barn och man tog jag yogamattan över axeln och gav mig in till stan för en tretimmar lång workshop i chakrayoga på OmYoga. Det blev tre magiska timmar med andning, rörelser, parövningar, diskussioner, skrivövningar och meditation. Ett av de bättre yogapassen jag varit på, just eftersom det blev en totalupplevlse och där jag också kände att jag kom djupare in i kropp och sinne.
Jag stannade kvar en stund i studion efteråt. Shoppade i butiken, drack te och småpratade lite.

Efter workshopen mötte jag upp min kära vän U för en fika/lunch/prata-bort-några timmar- dejt. Jag blir alltid lika energifylld av våra träffar.

Det blev en EGOlogisk dag som min kära coachvän Ulrika Gabriel skulle säga. EGOlogi handlar om att stanna upp i tillvaron, känna efter hur man mår och fråga sig själv vad man behöver för stunden (vilket kan vara både smått och stort). När du är EGOlogisk lyssnar du på och tänker på dig själv. Men det är inte samma sak som att vara egoistisk. Egoistisk innebär att du tänker på dig själv i syfte att få fördelar i jämförelse med andra. EGOlogisk handlar om att du tar hand om dig själv och ser till att du mår bra så att du på så sätt har ännu bättre förutsättningar att vara en glad mamma, trevlig kollega, härlig partner och fantastisk vän.

Om du vill läsa om min EGOlogiska sommar kan du göra det i den intervju som Ulrika gjort med mig. Du hittar den här

Att öva tålamod (erbjudande om kurs)

2011-08-06T13:32:00.003+02:00

Jag här hemma igen. I stan. På ön där jag bor.
Fem veckor har jag varit på resande fot, mer eller mindre.
De allra flesta dagarna har tillbringats i huset i Hälsingland. Vårt nya sommarhus.
De allra flesta dagarna har jag varit själv med barnen. Maken hade bara två veckors semester.
Det har tärt på mitt tålamod. Ibland mer. Ibland mindre.
Med incidenter som nedkräkta bilar, spräckta överläppar, fall från sängar och varudiskar, trasig vattenpump, megastopp i avlopp, ett hus överfullt med svärmande flygmyror och allmän trots och syskonslagsmål har jag övat på att behålla lugnet och vara i nuet. Ibland med lyckat resultat. Ibland med mindre lyckat.

Men överlag slår det mig att jag har ett sjuhelsikes tålamod med barnen. Betydligt starkare än vad jag någonsin trodde att jag skulle ha. Jag är liksom inte känd för att vara särskilt tålamodig, åtminstone var jag inte det när jag växte upp. Men så hände något - jag började yoga och meditera, blev mamma och äldre, gick utbildningen till samtalsterapeut/coach och övade, övade övade.
För tålamod är övning. För mig. Varje dag.
Det fina är dock att det går att öva.

Jag får en hel del frågor, funderingar och önskemål om tips från er om just tålamod. Därför kickar jag igång min höstkursaktivitet med just en kurs i att förbättra sitt tålamod. Det är en distanskurs viket innebär att du kan befinna dig var som helst och själv väljer hur mycket eller lite du vill engagera dig i kursen.

Distanskurs "Förbättrat tålamod"

Upplever du att du tappar tålamodet mer än vad du skulle vilja? Ger det dig dåligt samvete?

Vi är många som skulle vilja vara mer coola i vårt föräldraskap, i vårt arbetsliv eller med vår partner.

Med kursen Förbättrat tålamod får du enkla verktyg, tips, råd och övningar som hjälper dig på vägen mot ett bättre och starkare tålamod.

Du får tillgång till en unik blogg (där texter, information och övningar publiceras), en sluten Facebookgrupp (där vi kan dela erfarenheter, tips och tankar) samt veckovis coachning av mig (via mejl och/eller telefon). Bor du i Stockholm kan du byta ut det mot personliga möten). Du förväntas också öva hemma.

Kursinnehåll:
Vad är tålamod för dig?Vart är du på väg, dvs vilken målbild har du?
Att jobba med acceptans
Delpersonlighetsarbete
Andningsövningar
Meditationsövningar
Mindfulness

Kursen är 6 veckor och startar måndagen den 15 augusti.

Pris för hela kursen är 750 kronor* I det ingår även en Andningstränare (Relaxator, värd 290 kronor exkl moms).För anmälan eller vidare information, mejla mig på stillatankar@gmail.com.

Varmt välkommen!

*Är du en early bird och anmäler dig inom tre dagar betalar du 650 kronor.

Tacksamhetsalfabet (och vad jag gillar) - Q

2011-08-05T11:00:00.000+02:00

Qoola Qvinnor. För att det är ett coolt nätverk för kvinnliga företagare. Jag får klienter genom nätverket och jag ser en stor potential att jobba ännu mer med nätverkande och hitta nya spännande sätt att nå ut med mitt budskap om coachning, samtalsterapi och medveten andning. För någon månad sedan var jag veckans företagare. Missade du det kan du läsa det här.

Sommarblogg (Anna - om Raw Food)

2011-08-03T11:10:00.000+02:00

Min fjärde sommarbloggare är Anna som driver bloggen Hemma hos fru C . Hon är en hängiven fantast av ekologisk mat och naturlig hudvård. Vi började läsa varandras bloggar för ett tag sedan och har nu även haft förmånen att träffas, då vi båda är med i Saltå Kvarns smakråd.

Här är Annas sommarinlägg:

Vad är Raw Food?

Det pratas allt mer om raw food, men vad är det egentligen? I korthet är raw food mat som inte är upphettad över 42°. Mängder av färsk frukt och grönsaker är en bra början, i kombination med torkad frukt, nötter och frön. Bovete för blötläggning och ärter och bönor för groddning. Fina oljor och kokosfett. Maten innehåller ingenting animaliskt och heller inte de vanligaste sädesslagen (utom havre, om man vill), vilket gör att den är helt fri från laktos, gluten och ägg.

Själv kom jag i kontakt med raw food för drygt två och ett halvt år sedan och även om jag äter det mesta, jag är inte ens vegetarian, har raw food fått en speciell plats i mitt hjärta och kök. Raw food ger energi, glädje och en härlig mättnadskänsla!

Här kommer mina bästa tips för dig som är nyfiken på att prova på raw food:
1. Passa på att börja på sommaren, när frukt- och grönsaksdisken är fylld av färska närproducerade varor i större utsträckning än under vintern.
2. Köp ekologiskt i så stor utsträckning som möjligt.
3. Bestäm din nivå. Byt ut ett mål här och där eller gör en detox-vecka.
4. Köp en kokbok för receptinspiration. Renée Voltaire och Erika Palmkrantz Aziz har bra böcker 5. Besök en webbutik som är specialiserad på raw food (min favorit är Råvarubutiken) eller leta efter t ex Renée Voltaires produkter i din butik.
6. Prova nya råvaror som rå kakao,agavesirap, kokossocker, lucuma, mesquite eller olika typer av torkade frukter och bär.
7. Leta upp bra bloggar om raw food. Min favorit är Rawfoodrecept som samlar recept från många olika personer som är aktiva inom raw food, men även Renée Voltaire och Erika Palmkrantz Aziz har läsvärda bloggar
8. Prova att grodda! Groddar är sprängfyllda av nyttigheter och du behöver ingen speciell utrustning. Av en glasburk, en bit gasväv och en gummisnodd gör du en groddburk och sen är det bara att grodda loss! Min favorit är klassikern alfalfafrön.
9. Investera i en bra mixer. Du kommer vilja göra goda röror, såser, bollar och mycket annat och en mixer är oumbärlig. En stavmixer räcker långt.
10. Våga prova och experimentera! Raw food är enkelt, det är bara att byta ut det du inte har hemma eller inte tycker om mot något annat.

Jag heter Anna Arnetz Casserberg och jag håller bland annat kurser i raw food-matlagning. Är du intresserad av att ha en kurs hemma hos dig tillsammans med dina vänner och lära dig laga raw mat eller varför inte baka och göra raw godis, är du varmt välkommen att höra av dig till mig. Jag bloggar också om ekologisk mat och naturlig hudvård på Hemma hos fru C och där kan du läsa mer om mig och vad jag gör.

Tacksamhetsalfabet (och vad jag gillar) - P

2011-08-01T21:39:00.000+02:00

Pulsklocka (ja, egentligen Garmain). För att den är en rolig kompis på mina löprundor. Den mäter tid och puls och sträcka och piper sådär kärleksfullt när det är dags att öka farten eller bara för att den vill berätta hur snabbt jag sprang den senaste kílometern.

Perspektiv. För att det är så jag väljer att leva mitt liv. Med perspektiv. Och med hänsyn till andras perspektiv.

Popcorn. För att det kommit att bli vårt fredagsmys härhemma. Jag och maken öppnar en flaska vin och barnen vill poppa popcorn. Det är ett skönt tecken på att helgen börjat.

Signe 4 år och 9 mån, Siri 2,5 år

2011-07-30T17:30:00.002+02:00

Signe - Bokstaverar och skriver för fullt. Är otroligt påhittig med lekar och leker lika gärna själv som med mig, syrran eller en kompis.
Vill hjälpa till att duka fram och av på middagsbordet och är gärna med och gör saft, fixar paj och bakar.
Har kommit in i en utvecklingsfas då hon testar våra gränser, rejält. Väljer medvetet bort att lyssna, gör fula grimaser och säger "dumma mamma". När hon är riktigt arg säger hon "nu får du inte komma på mitt kalas" alternativt "nej, mamma, nu sätter jag dig i FÄNGELSE". Skriker och slår i dörrar.
Som motpol till det har hon även börjat använda napp ( i smyg) och vill ha nattblöja.
Har även firat av bästa radhuskompisen Emelie som flyttar till Norge i ett år (men som kommer hem till jul för att hälsa på).

Siri - Använder sig ofta av "Jag kan!" alternativt "Jag kan inte!". Favorituttrycket den här sommaren har varit "Det regnar!" (även alla soliga dagar). Möblerar om vid middagsbordet för att få sitta precis där hon vill och bredvid den hon vill. Det kan ändras flera gånger under middagens gång.
Nyps eller bits när hon blir arg men kramas otroligt mycket och säger "Jag älskar dig mamma, och jag ÄLSKAR min pappa".

Båda - Pratar gärna i varsin mobiltelefon (min och mannens gamla avlagda). Busar och stojar, men bråkar väldigt mycket också.
Älskar frysta ärtor och vill gärna ha dem i varsin skål när jag lagar middag.

Tacksamhetsalfabet (och vad jag gillar) - O

2011-07-26T15:00:00.000+02:00

Omtanke. För att det känns extra viktigt efter det som hänt i Norge. Jag har många tankar och känslor kring det, men vill inte skriva mer än att jag tycker att vi tänder ljusen istället för att förbanna mörkret.

Om Shanti. För att jag jobbar där. För att det är mitt favvoyogaställe. För att jag är glad att jag slank in där en vinterdag för fyra och ett halvt år sedan och fick en privatlektion för att komma igång med yogan igen efter det att jag varit gravid och fött Signe. Om Shanti har en fin hemsida som du hittar här

Tacksamhetsalfabet (och vad jag gillar) - N

2011-07-21T16:33:00.002+02:00

Näsan. För att jag andas genom den. Både in och ut. Det är det som är medveten andning och som jag är utbildad andningsinstruktör i. En ny distanskurs i just medveten andning påbörjas den 8 augusti och vill du redan nu anmäla dig till den går det bra på stillatankar@gmail.com. Eftersom kursen är på distans kan du befinna dig varsomhelst och du bestämmer också själv när du vill vara med. Kursen är upplagd via en unik blogg samt genom coachning på mejl. Mer info finns på min hemsida.

Nagellack. För att det gör att jag känner mig lite extra fin när jag yogar och använder mina fötter och händer mycket. Jag använder genomskinlig lack eller blekrosa på fingernaglarna och den ena galna färgen efter den andra på tånaglarna (just nu - gul)

Neti. För att det är viktigt att göra rent näsan inom yogatraditionen. Jag använder en näskanna och sköljer med kroppstempererat saltvatten. Gör underverk för täppta näsor, oavsett om man har en förkylning eller ej.

Tacksamhetsalfabet (och vad jag gillar) - M

2011-07-19T20:00:00.002+02:00

Meditation. För att den får mig att må så bra. Jag minns den allra första. På ett yogaläger. Framför ett brinnande ljus. Hur jag blev helt uppslukad av stunden och känslan. Och hur lugnet stannade kvar efteråt.
Jag fortsatte meditera efter det. Med eller utan ljus. Med eller utan mantra. Guidad eller helt själv.
Meditation gör mig hög. Och det är så jäkla häftigt att det nu är vetenskapligt bevisat att hjärnan faktiskt förändras av meditation. Att vissa strukturer, som de som påverkar vårt lugn, tålamod, koncentration och medkänsla faktiskt blir tjockare.
Jag skulle kunna skriva en hel bok om meditation. Kanske gör jag det en dag. Tills dess har jag en Facebookgrupp som du kan joina om du vill, det spelar ingen roll om du aldrig har provat, är nybörjare eller van. Vi delar med oss av meditation i alla dess former.

Massage. För att jag älskar beröring. Och för att det ger samma känsla som meditation.

Mat. För att jag älskar att äta.Jag vill veta vad jag äter och föredrar biodynamiskt (heja Saltå Kvarn), närproducerat och det som skog och trädgård skänker mig. Jag äter det mesta men har en förkärlek för lätt mat som går att yoga på (tung mat = kött och mycket kolhydrater).

Mandelolja. För att det är det allra, allra bästa att smörja kroppen och ansiktet med. Rent och vegetabiliskt och utan konstiga tillsatser. Dessutom billigt. Jag köper min här

Mejl. För att det hjälper mig att hålla kontakten med nära och kära. Vill du skriva en rad till mig (och jag blir alltid lika glad av att få mejl) så är min mejladress stillatankar@gmail.com

Mobiltelefonen. För att den hjälper mig att hålla kontakten med nära och kära.

Mamma. För att jag älskar min mamma (och är glad över att vi har en sådan fin kontakt nu) och för att jag älskar att själv vara mamma.

Tacksamhetsalfabet (och vad jag gillar) - L

2011-07-17T17:00:00.000+02:00

Löpning. För att det var min drog när jag var tonåring och för att jag nu hittat tillbaka till tjusningen igen, efter ganska många års uppehåll. Jag älskar att vara ett med kroppen och inser att begränsningen inte sitter i mina ben utan i min hjärna. Det blir ganska häftiga löppass när jag integrerar det, fullt ut.

Latte. För att jag druckit kaffe med varm mjölk så länge jag kan minnas. Först var det trendigt med café au lait. Nu latte. För mig är det vilket som, bara det är varm mjölk i. Och hyfsat starkt kaffe.

Långsamhet. För att jag behöver det för att skapa energi till annat. Att bara stanna upp och låta allt ha sin gång, oavsett tid.

Längdskidor. För att det blivit en ny kärlek. På vintern. Bara jag och mina andetag och skidorna som för mig framåt. Magiskt.

Ljuslyktor. För att det skapar lugn. För att jag älskar att leta efter vackra sådana som får pryda hem och sommarhus och klientrum.

Lätthet. För att när det är rätt så är det lätt. Och när det är lätt så är det rätt. Det är lite av mitt motto här i livet.

Tacksamhetsalfabet (och vad jag gillar) - K

2011-07-16T17:00:00.006+02:00

Kroppen. För att den är min kropp. Min starka och friska och alldeles fantastiskt vackra. Så är det. Så kommer det alltid att vara. Celluliter, putmage och rynkor till trots. Jag tar hand om den och har alltid gjort och kommer alltid att göra. Den är mitt tempel banne mig och min kollega och inspiratör Maria Helander har skrivit alldeles fantastiskt om det här med kroppen.

Kärlek. För att den är störst av allt. Och behöver inte förklaras på något annat sätt.

Klienter. För att jag älskar att jobba med dem. Och vill gärna ha fler. Både nära och på distans.

Kollegor. För att de gör mina arbetsdagar så förbaskat roliga. Vi skrattar en massa och sånt är viktigt.

Kläder. För att jag gillar kläder. Och att vara välklädd.

Kvällste. För att att det blivit mitt och mannens sätt att varva ner och byta några ord med varandra efter en hektisk dag.

Kryssning. För att mannen jobbar med sådana just nu. Sådana som är så långt ifrån Finlands- och Ålandskryssning man kan komma. Och för att jag drömmer om att åka på min allra första snart. Gärna till Medelhavet.

Att längta efter tid

2011-07-15T21:59:00.000+02:00

Jag önskar att vi kunde prata till punkt, jag och mannen, Att vi hade tid att se varandra och stanna kvar med blicken.
Jag längtar efter beslut i samförstånd, delade tankar och drömmar om något mer.

Jag saknar. Oss.

Det är lite som min vän K brukar säga " att vara gift och smårbarnsförälder är att vara två men ändå så väldigt ensam".
För jag vet inte vad mannen tänker på, drömmer om eller längtar efter. Jag vet knappt vad jag själv vill. Det försvinner i vardagens praktiska bestyr och trötthet.
Livet levs mest med hjärtat i halsgropen.

Jag såg ett äldre par häromdagen, de drack kaffe på samma trädgårdscafé som vi. De satt stilla och konverserade med varandra. Hon plockade bort en smula från hans kind och möttes av ett leende.
Jag torkade utspilld saft, avbröt slagsmål och drack mitt kaffe sådär i förbifarten, nästan lite kallt.
Och jag tänker - kommer jag att sakna tiden som småbarnsförälder när jag blir tillräckligt gammal och får tillräckligt mycket tid att plocka bort smulor från mannens kind?

Antagligen.

Och ändå längtar jag efter den tiden. Nu.

Tacksamhetsalfabet (och vad jag gillar) - J

2011-07-14T10:00:00.000+02:00

Jag. För att jag gillar mig själv. Ibland mer, ibland mindre. Men shit, jag gillar faktiskt mig själv. I många, många år gjorde jag inte det. Jag hittade fel och brister överallt. Det gör jag inte längre. Jag tackar mig själv för det. För att jag gjort en lång och djup resa i mig själv (mycket tack vare min utbildning) men att jag också jobbat/jobbar hårt med yoga och meditation. Heja mig!

Japansk mat. För att det är gott. Riktigt gott.

Jämlikhet. För att det är en självklarhet för mig och borde vara det för alla.

Sommarblogg - Ulrika (om medveten sommarnärvaro)

2011-07-13T09:30:00.000+02:00

Idag presenterar jag min tredje sommarbloggare Ulrika. På adressen www.ulrikagabriel.blogspot.com hittar du hennes blogg, datum till hennes föreläsningar, inbjudningar till olika kurser samt en rad andra erbjudanen Ulrika jobbar som coach och inspiratiör och sprider otroligt mycket glädje och engagemang omkring sig. Här är hennes text:

Medveten Sommarnärvaro

Sommar. Semester. Sol. Salta vindar. Resa. Bada. Glass. Umgås. Grilla.
Det är många ord vi förknippar med sommaren. Ord som gör oss glada till mods och sådant som vi verkligen längtar efter hela kalla vinterhalvåret.

Så kommer då sommaren och då ska vi hinna med allt det där som vi har längtat efter hela vintern.
Självklart vill vi ha plats för sol och bad – hemma eller på solsäker strand söderöver. Kanske ska vi passa på att träffa släkt och vänner som bor runt om i landet. Eller så ska vi ta tag i det där med träning och motion. Det är ju så mycket lättare när man ha tid på sommaren. Äta gott vill vi också så klart och planerar in en massa grillkvällar.

Problem uppstår när vi vill för mycket. När de få semesterveckorna ska räcka till så mycket att vi istället för njutning upplever stress. Det är tyvärr inte ovanligt att personer kommer tillbaka till jobbet efter semestern och känner sig helt utpumpade. Det är inte riktigt det som är meningen med semester. Det ska vara en tid för vila och återhämtning så att vi orkar fortsätta jobba ända fram till nästa sommar.

Självklart ska vi uppleva saker, kanske resa och naturligtvis umgås på vår semester, men det gäller att hitta en bra balans. En balans som låter dig stanna upp, vila och reflektera mellan varven. Se till att ha obokade dagar i kalendern. Dagar då du kan göra det du vill och känner att du behöver just då.

Under någon av alla dessa obokade och oplanerade dagar kan du ta dig en stund för dig själv då du tränar på lite medveten sommarnärvaro:

Sök upp en plats där du får vara ifred och där du känner dig lugn och harmonisk. Sätt dig bekvämt. Slut ögonen en stund. Lyssna. Vad hör du för ljud? Koncentrera dig på att lyssna en stund. Se vilka olika ljud du kan höra.
Forstätt att ha ögonen stängda och fokusera sedan på dofter. Hur doftar det där du sitter? Vilka olika dofter kan du identifiera?
Öppna ögonen. Se di g omkring. Hur ser det ut runt omkring? Vad ser du för saker att fascineras över? Vad är vackert?
Avsluta sedan övningen genom att återigen stänga ögonen. Fokusera nu på dig själv. Lyssna på din andning. Hur låter den? Hur känns kroppen? Spänd? Avslappnad?
Leta slutligen efter dina känslor. Hur känner du dig? Känns det bra?
Om du inte hittar en känsla av nöjdhet, så får du fundera på vad det är du behöver i tillvaron just nu för att känna dig tillfreds.
Öppna sakta ögonen.
Sträck armarna ovanför ditt huvud och sträck på kroppen.
Ta några djupa andetag, andas in sommarsverige och andas långsamt ut.
Dra upp mungiporna och forma munnen till ett leende.
Så där ja, nu är du klar.

Tacksamhetsalfabet (och vad jag gillar) - I

2011-07-11T16:43:00.000+02:00

Ipod. För att den är min följeslagare ganska ofta. Alla mina meditationer och avslappningsövningar finns inprogrammerade. Och många av Sommarpratarnas program är överförda för att lyssnas på när andan faller på och tiden finns. Favvomusiken finns där också, såklart. Ibland följer den med in i mitt terapirum eftersom musik är ett fantastiskt sätt att nå känslor hos klienter.

Intervallträning. För att det är da shit om man verkligen vill komma igång med löpningen. Finns inga genvängar.

Italien. För att jag varit där en endaste gång och vill åka tillbaka typ tusen gånger till. Vi förlovade oss där, jag och mannen, i Florens och hyrde sedan bil och åkte runt i Toscana. Stannade i små byar, provade vin och åt gudomlig mat. Ja, jag längtar dit. Om och om igen.

In treatment. För att det, just nu, är min favvoserie på teve. Den följer terapeuten Paul Weston (Gabriel Byrne) som hjälper patienter i livskris.

Sommarblogg - Frida (Snor & Glamour)

2011-07-10T15:30:00.000+02:00

Stolt presenterar jag min andra sommarbloggare Frida som skriver bloggen Snor & Glamour. Jag kikar gärna in där för att hitta lyx i vardagen och få en glimt av den där flärden som jag så väl behöver. Fridas bidrag handlar om just det.

Här är hennes text:

ATT TA TILLVARA PÅ LIVET

När Maria frågade mig om jag ville sommarblogga här hos henne så blev jag allt lite stolt och mallig. För Yogamamman var en av de allra första bloggarna jag började följa för en halv livstid sedan. Bloggar har kommit och gått i min favoritlista – men Marias blogg har alltid stannat. Jag älskar hennes sätt att uttrycka sig och beundrar hennes kloka tankar om det mesta. Tack söta för att du upplåter lite utrymme på din fina webplats till mig och mitt liv. Någonstans mellan Snor & Glamour.

När jag frågade Maria vad hon ville se mig skriva om så ville hon gärna höra mer om ekvationen att ha tre små barn, en undanplockat piffigt hem och själv se fräsch och glad ut. Jag funderade lite på detta, men kände inte att jag har något recept. Förutom att se fest i vardagens små sällsamma ting.
Så, låt oss istället tala om livet. Men inte så högtidligt som det kanske verkar – utan mer om de små tingen i vardagen som ger livet lite guldkant och ger magkrampsskratt och lyckorus mitt på en vanlig tisdagseftermiddag.

För det är väl ändå så att vardagen är resan mot festen?

Min vardag kantas av tre små barn under 4,5 år. Den är ljuvlig, utmattande, frustrerande, livfull, kärleksfull, härlig, galen och fullkomligt kaotisk. Det finns dagar då jag vill lämna allt och ta en taxi ut till Arlanda och fråga hur långt pengarna räcker. Och så finns det stunder då jag nästan vill äta upp mina barn för jag inte kan hantera min kärlek på ett bättre sätt…. Jag är inte unik – jag är bara en mor precis som så många andra.

Men så har jag insett att mitt sätt att hantera sömnlösa nätter, kladdiga middagar och trotsutbrott är vardagsnjutning. För när det kladdas som mest där hemma. Där det skaver lite här och var. När det gnisslar i en relation. När jag torkar tårar med baksidan av handen mitt under potatisskalandet. Då längtar jag klackar och sena nätter. Då drömmer jag om dekadens och lättja. Men i min verklighet så kan jag inte - och vill egentligen inte leva uteliv tre dagar i veckan. Men då och då, precis när jag vill, vill jag kila in i min lilla drömvärld och planera fest. Och fest, det är för mig sista torsdagen i månaden då jag alltid äter middag med mina älskade barndomsvänner. Det är en tjejweekend i Berlin. Det är te på balkongen med min grannfru efter att barnen somnat. Det är en morgonlatte i handen på väg till jobbet. Det är en fin kjol och höga klackar. Det är en lila anteckningsbok. Det är ett kvällsdopp i Mälaren. Det är ett glas bubbel på en vanlig måndagskväll.

Alla hittar kanske sin nisch. En del försjunker sig i en bok. En annan i meditation. En tredje i yoga. Någon annan i korsord. En annan dansar eller går på teater. Allt är fint. Men kära finaste mammor, glöm aldrig bort er själva. Glöm aldrig bort det som är DU. Visa dina barn att du är en stark individ som också vill tänka på dig själv – för att må bra och vara en hel människa. Släpp lite på måttfullheten. Låt oss vara lite gränslösa för en stund.

Och så tänker jag lite på min farmor Gurlie. En liten kvinna, knappt en-och-en-halv-meter hög. Men ändå så stor. Med så många lager i sin individ så man häpnas. Som 86 år gammal, med nyligen bruten lårbenshals, bär decimeterhöga klackar och kilar ner på stan för att träffa sina ”bekanta fruar”. Som talar om vikten att inte ”nöta för mycket på varandra”. Som låter torka sitt hår i en sådan där hårfön, som en huv man trycker ner över hjässan. Som har arbetat heltid i en blomsterbutik hela sitt liv. Som talar om för mig, sitt barn-barn, att vi nog bör kika lite mer på det här hur man går i högklackat i grus…. Som matchar läppstiftet med färgen på glasögonbågarna. Som gör sig extra fin när hon går till sängs ”Ifall något händer under natten, så ska jag inte behöva skämmas inför ambulanspersonalen”.

Så tänker jag, att kan jag bli så gammal och vital och fortfarande ha så många lager i min personlighet så man kan skrapa i evinnerlighet. Ja, då ska jag aldrig sluta besöka min lilla drömvärld.

Underbaraste sommaren önskar jag dig!

PUSS!

// Frida, Snor & Glamour

Tacksamhetsalfabet (och vad jag gillar) - H

2011-07-09T10:00:00.000+02:00

Husen. För att jag äger två stycken. Just nu ligger den största förälskelsen hos sommarhuset medan radhuset mest kantas av lite frustration över att det är så mycket jag vill göra och att jag inte har de pengarna, just nu.

Hjärnan. För att den är så finurlig och klok och ibland sätter kärleksfulla krokben för mig.

Hav. För att det doftar frihet

Hälsingland. För att det är en ny kärlek. Otrolig natur, och så det där sommarhuset då, vid den där magiska lilla sjön som jag blickar ut över från ägorna.

Tacksamhetsalfabet (och vad jag gillar) - G

2011-07-08T10:00:00.001+02:00

Graviditet. För att jag älskade att vara gravid. Jag har aldrig känt mig lika stark, frisk och vacker. Jag njöt av varje. I båda graviditeterna. Det är inte alla förunnat och det gör mig extra tacksam.

Gateau. För att jag älskar deras bröd och bakverk och latte. För att jag gillar att slå mig ner på deras minimala uteservering i Bromma och andas ut, eller bläddra i en tidning på deras lika minimala inomhusservering. Vardagslyx när den är som allra, allra bäst.

Grönsaker. För att de är livsviktiga, färgglada och alldeles, alldeles underbara

Google. För att jag googlar det mesta som jag behöver veta och är nyfiken på

Tacksamhetsalfabet (och vad jag gillar) - F

2011-07-07T10:00:00.000+02:00

Förlossning. För att det är tuffaste och mest magiska som jag någonsin varit med om. Det är som att tiden står stilla. Och sedan blir den aldrig densamma mer.

Fötter. För att de bär mig varje dag. Och jordar mig.

Facebook. För att jag håller kontakten och bygger nätverk och marknadsför mig där.

Firande. För att jag älskar det. Men borde bli bättre på det.

Frukt. För att jag inte kan leva utan det.

Filippa K. För att det nog är mitt favvomärke. Och har varit i många år. Enkelt, stilrent och bekvämt.

Fantasier. För att de alltid hjälpt mig genom den grå och ibland ganska tråkiga vardagen. Och någon gång ska dessa fantasier hjälpa mig att skriva den där boken som jag drömmer om att skriva.

Är gästredaktör för Yourlife

2011-07-06T10:00:00.002+02:00

Det finns en text som jag fått mycket respons på här i min blogg. Den handlar om lejon. Om deras sätt att varva vila och aktivitet. Om hur vi människor kan lära av dem. Att vi inte ständigt behöver vara på jakt.
Jag skickade in den texten till Yourlifes inbjudan om att vara gästredaktör. Och nu är texten antagen och jag gästspelar som redaktör. Mycket roligt.

Om du klickar här kan du läsa texten hos Yourlife. Om du klickar här hittar du den ursprungliga, från min blogg.

Och, kära ni, glöm inte bort lejonvilan i sommar.

Tacksamhetsalfabet (och vad jag gillar) - E

2011-07-05T09:30:00.000+02:00

Ekologi. För att det är viktigt för mig. Överhuvudtaget. Jag tänker och handlar ekologiskt i största möjliga mån.

Ensam. För att det är ett stort behov hos mig, att få vara just ensam. Det har alltid varit det. Jag behöver stänga av ibland och bara vara med mig själv. Jag gillar att hänga med mig själv helt enkelt. När jag var liten satt jag gärna inne på mitt rum och läste, för mig själv, medan kompisarna lekte på gården utanför. Och det var helt okej. Jag kan se samma behov hos Signe.

Empati. För att det är livsviktigt. Punkt.

Edward. För att han är min gudson.

Sommarbloggarna - Annika (om yoga)

2011-07-04T13:00:00.001+02:00

Först ut att gästblogga är Annika som har bloggen En aning om yoga. Hon driver även yogastudion Stilla stund.

Här är hennes text:

What I think about when I think about yoga

Det är när jag läser Haruki Murakamis bok What I talk about when I talk about running som en del saker går upp för mig. Ska säga det direkt, jag är inte ett direkt fan av hans böcker. Men den här är annorlunda, handlar om honom själv och hans liv där löpningen tar stor plats. STOR PLATS. Jag är en motvillig löpare. Ska också säga det direkt. Har aldrig hamnat i stadiet man eftersträvar när man springer ofta. Och länge. Men jag är självfallet böjd att förstå att det kan vara en enorm tjusning. För de invigda. Men egentligen kan man byta ut ordet maratonlöpning till yoga. Här. I den här boken. För mig. Då blir den mer än begriplig. Jag ta den in i mitt hjärta. Det är så många aha-ögonblick när jag läser den att jag gärna delar dem. Med er. Till exempel får han ofta frågan om varför han springer. Han kan inte ge ett helt entydigt svar på den frågan. Eller vad han tänker på när han springer. Inte heller där kan svara men han skriver så här:
The thoughts that occur to me while I’m running are like clouds in the sky. Clouds of all different sizes. They come and they go, while the sky remains the same sky as always. The clouds are mere guests in the sky that pass away and vanish, leaving behind the sky. The sky both exists and doesn’t exist. It has substance and at the same time doesn’t. And we merely accept that vast expanse and drink it in.
Förståelsen i mig för hans ord och som jag omsätter till min verklighet, min yoga, är ibland ordlösa eller svårbeskrivbara.. Likaså när han beskriver sig själv som en mer fysisk person än en intellektuell. Att han vill förstå saker med kroppen. Något som vi ofta ser ner på. Som om kroppens erfarenheter inte är lika mycket värda som huvudets. Om ni förstår hur jag menar? Och smärtan, som han tar sig in i, välkomnar på olika sätt för att det ger en annan dimension till vad han sysslar med. Och där och då föds tankarna på Vad jag tänker på när jag tänker på att yoga- Att vara intellektuell eller fysisk. Förväxlingen mellan intelligens och intellekt. Som jag tycker att vi dras med. Som jag dras med. Ibland. Men hans beskrivning av att behöva förstå saker fysiskt i sin egen kropp, den förstår jag. Men vet i samma ögonblick att jag INTE är en fysisk person. I hans bemärkelse, jag förstår med intellektet. Och det kanske är därför jag går så många matcher med mig själv i yogan.? När det fysiska gör ont känner jag direkt att jag inte vill stanna. Men vad som händer när man gör det. Han är ödmjuk i sin beskrivning av sig själv, som han sammanfattar som medelmåttig i olika sammanhang. Det kanske är dagens understatement, att han är medelmåttig. Däremot får han mig att känna mig precis likadan som honom. Det i sig är en bedrift. What I think about when I think about yoga…

Vill du vara min gäst?

2011-07-03T12:54:00.002+02:00

Om man kommer som gäst till vårt sommarhus i Hälsingland får man gärna bo i det här rummet, i vårt gästhus.
Jag gillar gäster. Planerade och spontana.

I sommar har jag därför tänkt att jag vill ha gäster även här på bloggen. Både planerade och spontana.
Som gästbloggare får du skriva om vad som helst. En balans och blandning är alltid välkommet.

Så - hör av dig om du vill lämna ett bidrag till min sommarblogg, på stillatankar@gmail.com

Soligt välkommen!

Tacksamhetsalfabet (och vad jag gillar) - D

2011-07-02T10:00:00.000+02:00

Datorn. För att den är mitt arbetsverktyg. För att den hjälper mig att hålla kontakten med nära och kära. Och blogga. Och typ allt annat också.

Diskmaskinen. För att jag inte vet hur jag någonsin har kunnat klara mig utan en sådan (men det har jag ju, i många, många år).

Ditt&Datt. För att det är en fin second hand-butik som ligger precis över gatan från Om Shanti, i Bromma. För att jag har köpt de flesta av mina märkeskläder där. Till bra kvalité och bra pris.

Tacksamhetsalfabet (och vad jag gillar) - C

2011-07-01T07:58:00.002+02:00

Cykeln - För att den nästan var som mina böcker när jag var liten. När jag ville fly gjorde jag det antingen på biblioteket eller på cykeln. Jag kunde cykla flera mil. Det kan jag fortfarande. Och jag gör det gärna. Till och från ön jag bor på. Till och från mitt yogaställe. Eller som transportmedel när jag lämnar och hämtar på dagis.

Champagne - För att jag älskar att fira men gör det alldeles för sällan. För att det är så gott. För att jag blir så härligt berusad av bubblorna.

Choklad. För att det är så gott helt enkelt. Mörk och ljus. Gärna med mintfyllning. Som pralin eller tryffel. Eller bara rakt upp och ner.

Coachning. För att det är en del av mitt företag Stilla Tankar. För att jag vet att det funkar.

Signe 4 år och 8 månader, Siri 2 år och 5 månader

2011-06-30T10:00:00.001+02:00

Signe - har lärt sig cykla utan stödhjul. Ser favvofilmen Trassel, om och om igen. Gillar att leka gissa-leken. Den går ut på att någon av oss hämtar något som den sedan håller bakom ryggen och så ska den andra gissa vad det är genom att ställa frågor som "är det mjukt eller hårt".
Är kreativ och pysslar gärna, både hemma och på dagis.

Siri - pratar mycket om att sitta bredvid, bakom och framför. Älskar storasysters kompis Emelie och pratar om henne mest hela tiden. Smiter iväg till lekparken alldeles själv. Vi kan hitta henne i sandlådan eller på väg upp i det farligt höga lektornet. Som tur är har vi observanta grannar.
Sa häromdagen "vi ha inge kuk mamma". Va? sa jag. "inga kukar mamma, här titta! sa hon igen, mer bestämt den här gången. "Nej, nu förstår jag inte vännen", sa jag då. "ja visa" sa hon då och tog min hand. Och så gick vi in i badrummet...där jag lagt alla handdukar i tvätten.
Räknar till sex.

Båda - gillar yoga. Siri har fått sin första yogamatta. En turkos. Och Signe ska nog börja på barnyoga till hösten. På Om Shanti. Så att bilden är på deras lilla yogapractice i vårt vardagsrum är kanske inte så konstigt.

Tacksamhetsalfabet (och vad jag gillar) - B

2011-06-29T10:00:00.002+02:00

Böcker. För att de hittade sin väg till mig redan när jag var liten, liten. Och det tackar jag min mamma för. Hon bestämde att vårt hus skulle fyllas av böcker på ett sätt som hennes barndoms hus aldrig gjorde.
Så vi läste, tillsammans. Och sedan fortsatte jag att läsa, själv. Redan som tioåring smög jag omkring inne på tonårsavdelningen på bibblan. Och som tidig tonåring lånade jag tunga klassiker. Jag läste allt och jag läste hela tiden.
Det gör jag inte längre. Jag önskar att jag hade tiden, orken, lusten och intresset. Till sommaren har jag i alla fall bunkrat upp med en hel hög böcker. Och hoppas på det bästa.

Bibliotek. För att det finns böcker där. För att det är öppet för alla. För att det var min räddning när jag var liten och ville fly undan en stund. För att jag ser att det även är andras räddning.

Bilen. För att den tar mig till och från jobbet. Till och från vårt sommarhus. Och egentligen varhelst jag vill åka. Jag älskar att köra bil. Fort och länge. Gärna med hög, hög musik eller alldeles, alldeles tyst.

Bad. För att jag älskar att simma. Och dyka ner under vattenytan och försvinna en stund i ett skönt brus.

Balans. För att det är mitt motto här i livet. Vad det än gäller. Varken det ena eller andra. Inte antingen-eller. Varken för mycket eller för lite. Inte frossa eller förbud. Bara balans.

Tacksamhetsalfabet (och vad jag gillar) - A

2011-06-28T09:32:00.003+02:00

Andning. Såklart. Den medvetna. Den tysta, djupa, avslappnade och rytmiska. Den som är genom näsan, bara. Jag tänker och lever andning. Jag har till och med förmånen att jobba med den, att lära andra. Det är en stor tacksamhet.

Armband. Kan jag inte få för många av. Om man vill göra mig glad kan man alltid skänka mig ett armband.

Sommaren och tacksamheten

2011-06-27T21:16:00.003+02:00

Inspirerad av vännen och kollegan Ulrika Gabriel kommer jag att lägga ut ett slags tacksamhetsalfabet under de kommande dagarna. Hon har listat allt hon är tacksam för mellan A-Ö.
Jag tänker mig något liknande. Men det blir också ett alfabet över mig. Det jag gillar här i livet.
Det får bli min sommarpresent till er. Och - dela gärna med er. För jag är tacksam att ni hänger här. Verkligen.

När musiken kommer tillbaka

2011-06-20T14:21:00.003+02:00

Jag hade en period i tonåren när jag nästan bara lyssnade på klassisk musik.
Den perioden försvann men jag har alltid sett mig som den där kvinnan som dricker rödvin och lyssnar på klassisk musik medan de vita gardinerna svajar i vinden. Eller något.
Det är bara det att jag inte riktigt varit där. I det.

Men så såg jag filmen "Till det som är vackert" och blev handlöst förälskad. Igen. I den klassiska musiken. Så nu är det nästan det enda som jag letar fram på Spotify. Och precis som i tonåren så inser jag att det näst intill är omöjligt att göra något annat när musiken är där. För den äter mig. Letar sig in överallt. Tar över.

Och jag låter den göra det. För det är alldeles ljuvligt att vara sådär handlöst förälskad.