Vaknade lugnare idag. Mer harmonisk.
Knodden är fortfarande kvar och jag kan inte oroa mig för att den ska försvinna. Ändå har jag de senaste dagarna varit livrädd för att gå på toan (för att upptäcka blod), genast sprungit till toaletten om jag känt av minsta värk i magen , flera gånger om dagen känt på mina bröst för att verkligen påminna mig om att de fortfarande ömmar.
Nojor. Nojor. Nojor.
En av mina vänners barnmorskor sa, under första besöket, till henne "ja, nu har ni börjat en livslång oro".
Känns ju upplyftande.
hej! hittade just hit, livslång oro ja!
SvaraRaderakan meddela att jag- när jag var gravid senast blödde 3 gånger- och det var INTE missfall..
Och ett tips: umgås med så icke-oroliga vänner du kan..som sådana som fött många barn...allt gott till dig!
Japp, icke-oroliga vänner får det bli.
SvaraRaderaDe flesta av dem är tack och lov ganska icke-oroliga och planerar redan för bebisens ankomst.
Tack för hälsningen!
Åh det är så jobbigt! Man är hur orolig som helst och plötsligt sitter man i kön till 1177 varannan vecka känns det som.
SvaraRadera