tisdag, december 18, 2018

Lära yogan vidare. Från dig. Inifrån. Och ut.



När jag gick min yogautbildning gjorde jag det först och främst för att fördjupa mina kunskaper. Inte alls för att lära yogan vidare. Och för mig är det där allt börjar. Att man har en egen erfarenhet och ganska många timmar på mattan innan man kan lära ut. För vi behöver erfarenhet av det som händer på mattan. Och utanför mattan. På så sätt kan vi hålla space på ett helt annat sätt. 

Kanske är du där. Att du praktiserat ett tag och vill guida andra vidare? För den längtan väcktes i mig efter ett tag. Att få ge vidare det fantastiska som yogan gett mig.
Under tre moduler i vår kommer jag och min kollega Ulrika Karlsson (som jag håller mina Inbildningar med) att erbjuda en möjlighet att djupdyka lite mer i det här med att lära vidare.
För kanske är det så att du vill ta yogan och din egna personliga utveckling till ytterligare en nivå?Kanske är du nyfiken på att fördjupa dina kunskaper om yoga och föra dem vidare?

Under de här tre modulerna kikar vi på vad yoga är, hur du kan lära ut yoga och vad du behöver tänka på i din roll som guide/lärare. Vi utforskar det på en rad olika sätt där bland annat justeringar, rörelselära och viss anatomi, pedagogik, yogafilosofi och självinsikt ingår.

Vi lärare lär inte ut utan du som elev lär in och gör yogan till din egen. Vi jobbar med balansen av feminint och maskulint och medvetandegör dessa två krafter så att du lär dig hur du kan använda dig av dessa. Detta görs allra bäst genom egen praktik så dessa moduler innehåller både yoga, meditation, andning och sharing utöver de andra övningar som ingår.

Vi lärare jobbar tillsammans och håller space för gruppen men följer också gruppens unika behov.
Efter dessa moduler är tanken att du ska känna dig tryggare i din roll som den som leder grupper, oavsett om det är yoga med dina vänner eller kollegor eller om du väljer att starta upp en helt ny grupp. Eller så gör du detta enbart för din egen skull, för din utveckling. Inget är bättre eller sämre.

Mellan de olika modulerna får du i hemuppgift att utöva yoga och meditation, läsa litteratur samt skriva loggbok om hur de olika övningarna landar hos dig. Allt för att du ska lära in och ta emot vad yoga är för dig och hur teori och praktik landar hos dog.

Fortsättningsmoden är designad för dig som går eller har gått vår Inbildning och vill fördjupa dig ännu mer i yogans magiska värld, men också för dig som har en liknande bakgrund och längtan.

Visst låter det spännande? Det kommer att bli grymt spännande. Och om ditt hjärta ropar ja eller om du vill ha mer info så tycker jag att du hör av dig på stillatankar@gmail.com

Följande datum är aktuella:
24-24/1 (14-18 på torsdagen samt 8-16 på fredagen)
17-18/3 (12-16 på söndagen och 8-16 på måndagen)
14-15/4 (14-18 på söndagen samt 8-16 på måndagen)


måndag, december 17, 2018

Blicka bakåt och framåt

Jag går in i årets sista arbetsvecka och ser tillbaka på ett 2018 med ett rätt härligt lugn och magisk energi. För jag älskar fortfarande det jag gör. Kanske till och med lite mer och mer för varje yogaklass jag har och för varje klient jag träffar. För att inte tala om de djupgående utbildningar och Inbildningar och kurser och workshops jag håller.

Att jobba med sig själv är aldrig en quick fix för mig. För att få nya resultat behöver vi göra och välja något annat än det vi valt tidigare. Det kräver tid och förståelse. Men det är SÅ värt det. Det är aldrig för tidigt eller försent att börja jobba med sig själv. Och vi kan alltid ombestämma oss eftersom allt i livet är föränderligt. Det är liksom det enda vi vet - att allt förändras. Så vi behöver följa med i det.

Vill du följa med dig själv och göra 2019 till ett år som verkligen är DITT så har jag en massa härligt att erbjuda dig. Det betyder inte att det är mig du behöver gå till. Men jag tänker att just du är här av anledning. Så därför kommer jag att ägna de kommande dagarna åt att mer djupgående berätta om det jag jobbar med.

Tills dess - vad vill du veta mer om?

söndag, december 16, 2018

Välkommen hit/tillbaka

Om yoga. Och om konsten att ramla ner i sig själv. Så tänkte jag beskriva min blogg. En blogg jag vill starta. Och så slår det mig att den redan finns. Att jag bloggat i en herrans massa år men på något sätt lyckas glömma det. Tills jag i min frustration över nya bloggsidor (som skulle vara enkla men var svåra eller som utgav sig för att vara gratis men kostade en massa i slutändan ändå) kom på att jag redan har allting. Det var dock ett tag sedan jag loggade in. Så då tog det en stund att återställa kontot.
Men nu så
Välkommen hit, eller välkommen tillbaka!
Nu vill jag berätta om yoga. Och om konsten att ramla ner i sig själv. För det är en fantastisk konst. Men den tar ett tag att lära sig. Så häng på!

måndag, oktober 13, 2014

Finns han med oss eller ej?

Det är söndagskväll. Vi har ätit middag och druckit ett glas vin och tjejerna bestämmer sig för att sätta på musik och showa.
Och det är när jag sitter där, på stolen framför dem med mitt vin som jag plötsligt saknar honom något oerhört.
Min pappa.
Den morfar som barnen aldrig träffat.

Det är över tjugor år sedan som han valde något annat än livet.
Jag förbannar honom ofta för det.
Kanske lite extra idag.
För han skulle ha älskat att ha suttit här och kollat på showen med mig.
Showen med barnbarnen.
Barnbarnen som han aldrig träffat. Åtminstone inte på riktigt.
Vem vet om han ändå är med oss ikväll.


tisdag, september 30, 2014

Att gå i terapi

När jag var sex år satte jag en leksaksbit i halsen och kunde inte andas.
Jag minns att jag sprang ut till min mamma i köket och försökte skrika men att jag inte fick fram något mer än ett väsande.
Sedan kom paniken. Att faktiskt inte få luft.
Mamma vände mig upp och ner och lyckades få ut den där lilla platsleksaken.
Tack och lov.
Men sedan kunde jag inte äta normalt på flera veckor. Jag var så evinnerligt rädd för att sätta i halsen.

I samma veva dog en av mina kompisars mormor och döden kom plötsligt så väldigt, väldigt nära.
Jag blev rädd för den.
Rädd för att den skulle ta mig eller någon annan i min närhet.

Mina föräldrar kämpade med att få mitt lugn tillbaka, men de lyckades inte.
Så någon gång i sexårsåldern träffade jag för första gången en psykolog.
Redan där väcktes min nyfikenhet av att få vara sådär nära en annan människas tankar och känslor. För även om jag då tyckte att det var konstigt att jag skulle sitta i en sandlåda och leka med platsgubbar (jag minns att jag lekte att alla dog) så var det spännande att den där tanten kunde förstå mig så bra, och samtidigt säga att allt var okej.

Kanske var det då jag bestämde mig för att jobba med människors tankar och känslor, jag vet inte, men fascinationen levde kvar. Lever kvar.
I tonåren hade jag mycket stöd av gymnasiekuratorn och i vuxen ålder har jag träffat både psykologer, samtalsterapeuter och coacher. För att jag behövt prata av mig. Läka sår. Hitta nya vägar. Bara höra  att allt är okej. You name it.

Det är en självklarhet för mig att läka själen. Precis på samma sätt som jag läker ett brutet ben eller en infekterad hals.
Att kropp, själ och ande hänger samman är en lika stark självklarhet så därför är det ingen slump att jag yogar och att jag är utbildad samtalsterapeut och coach inom psykosyntes (som just har det sambandet mellan kropp, själ och ande och som också jobbar mer med människans möjligheter än hennes begränsningar).

Till våren kommer jag att satsa ännu mer på min terapiverksamhet. Jag längtar efter det.  Längtar efter att följa människor på deras väg. Längtar efter att få vara den som faktiskt säger att allt är okej och finnas där som en trygg hand längs vägen.

Behöver du min hand – låt mig veta, jag tar den gärna.
 

fredag, september 19, 2014

Att tänka på att säga upp sig - och att faktiskt också göra det

Det har varit en process som pågått i ganska många år.
Jag tror att jag har behövt det.
Det är oftast så jag fungerar i beslut, att jag egentligen vet vad jag vill, men att det verkligen behöver få landa i mig, bli självklart, innan jag tar steget.

Förra fredagen tog jag steget som jag drömt om länge.
Steget att säga upp mig från min fasta anställning (som jag haft i över tolv år) och handlöst (ja, nästan i alla fall) kasta mig ut i livet som egen företagare.

Och det blev ett självklart beslut. Oavsett vad som händer så vet jag att jag gjort mitt på det stora kontoret. Jag är inte ett dugg missnöjd med att ha jobbat där i tolv år, jag gillar företaget och mina kollegor, men mitt hjärta finns någon helt annanstans.

Och nu går jag dit hjärtat leder mig.
Mot yogan. Mot samtalsterapin och coachningen. Men också mot mer tid med familjen och mina vänner. Mer flexibilitet och spontanitet. Mer frihet.

Jag jobbar fram till strax innan lucia. Därefter fokuserar jag på mina populära julyogaklasser och sedan tänker jag ett välförtjänt jullov innan jag kickar igång 2015.
Och hur 2015 ser ut har jag inte en aning om. Men vem har det, egentligen?
Det dras i mig från lite olika håll och kanter. Vi får se vem som drar mest och var jag helst vill vara. Men tanken är att jag ska dela min tid mellan klienter och yogaklasser. Och kanske också jobba med att skriva, på ett eller annat sätt. För nu längtar jag efter att kombinera mina tre utbildningar som yogalärare, terapeut och journalist.

Tänk att jag gjorde det!
Tänk att jag faktiskt bad min chef om ett möte och sade upp mig.
Jag kan nästan inte fatta det själv.

Det är nu det riktiga och fantastiskt roliga jobbet börjar. Och jag är helt övertygad om att jag kommer bli den allra bästa VD:n och personalchefen för mitt företag!