Siri 10 månader

Hon är runt 69 centimeter lång och väger 8,3 kilo.

Att resa sig och stå stadigt på benen är just nu största favoriten. Med hjälp av stöd vågar hon sig ibland på några stapplande steg också. Annars tar hon sig fram genom att krypa på sina knän. Hon har frångått den ålande stilen som var den tidigare favoriten.

Två små riskorn har kommit upp i underkäken, ungefär samtidigt.
Hon sover bra på nätterna men är just nu förkyld och vaknar snörvlig. Allra bäst sover hon på förmiddagarna. Eftermiddagarna är det lite si och så med sömnen.

För det mesta är hon en glad liten fröken, men den värsta tiden på dygnet är nog den mellan 17-19. Då vill hon helst bli underhållen hela tiden. Om vi inte uppmärksammar henne kryper hon efter oss och drar i våra byxben.

(Signes 10-månadersdag kan du läsa om här)

Höstens blues

Den lurpassar i buskarna och smyger sig på sådär obehagligt, lite från sidan. Och den gör det varje år, precis den här tiden, när löven blåser av träden och mörket lägger sig tidigt på eftermiddagen.

Höstbluesen.

Den var en fiende i många, långa år. Jag kan inte säga att den är min vän nu, men jag har lärt mig att acceptera att det är såhär, just nu. Förut kunde jag lamslås av känslan, tro att den aldrig skulle ge med sig, att allt var över. Nu vet jag att det är tungt ett tag, ja ganska många veckor innan det lättar igen.

Tills det lättar är yogan och meditationen det enklaste och mest tydliga sättet att dämpa känslan. Och extra pussar från familjen. Och en stor kopp rött te varje kväll.

Äntligen

Den är klar nu. Min examensuppsats. Om medveten andning.

Jag har skrivit hela helgen. I tystnad. Bara jag. Jag har knappt gått utanför dörren.
Men nu är den klar.

Mer än så kan jag inte skriva här. Jag har skrivit tillräckligt. Och jag är glad.

Vila, på olika håll

Jag vinkade av dem alldeles nyss. Mannen och döttrarna. De åker ut till skärgården över helgen.
Jag är hemma. Ensam. Med min examensuppsats och ett tyst och lugnt hus. Jag behöver det. Det har varit intensivt ett tag. Med det mesta. Siri har fått sina första två tänder och sovit uselt. Signe är inne i en intensiv drömperiod och vaknar flera gånger per natt. Mannen stressar med sitt. Och jag sliter med skolan, klienter och att få allting att gå ihop.
Familjelivet är ibland en omöjlig ekvation.

Men nu löser vi det så här. Lite vila för oss alla. Fast på olika håll.

Yogans gåvor

Jag minns inte exakt hur hon sa det, min fina psykosynteslärare, men det var så på pricken det jag själv känner att yogan ger mig. En blandning av kraft och stillhet.
Hon sa det, att jag har ett lugn och en trygghet, en mognad och visdom OCH samtidigt en enorm kraft och energi. Att den kombinationen är unik och ovanlig.

Så jag vill inte skryta. Inte alls. Jag är nog som vem som helst. Eller kanske som Stefan Einhorm beskriver sig själv i en intervju i DN " Ibland glimmar det till och ibland är jag riktigt dum i huvudet".

Men jag känner att yogan ger mig kraft och energi i de fysiska rörelserna. Likväl känner jag att den samtidigt ger mig stillhet när jag behöver gå till mitt egna inre rum för att klara fokus på andning och dristi. Och kan jag hålla dem båda, samtidigt, så är jag nog ganska bra ändå. Särskilt som terapeut kanske.

Tack yogan. Och tack S för dina fina ord. Om mig.

Under skalpellen

På tisdag lägger jag mig under skalpellen.
Beslutet har växt fram i flera år, men det är först nu jag gör slag i saken.
Det är en ren skönhetsoperation och jag bekostar den helt själv.

Och nu vet jag, av egen erfarenhet, att era tankar och fördomar flyr iväg.
Vad ska hon göra? Och varför?
Är det brösten, de kanske är utammade nu efter två barn. Eller fettsugning av magen kanske, den sägs ju aldrig bli densamma igen efter graviditet och förlossningar. Eller ska hon förstora läpparna, de är ju ganska smala?

Nej. Nej. Nej.

Jag har en del hudförädningar runt ögonen. Och ganska många stora fula leverfläckar, både i ansiktet och på kroppen.
Det är de som ska bort. Med laser och skalpell.

Det står jag för. Jag har gjort slut med dem, tröttnat på dem, vill inte längre ha dem i mitt liv. Punkt slut.