Jag har varit trött hela veckan. Onormalt trött. Sådär trött så att jag hade kunna somna varsomhelst och hursomhelst redan vid åttatiden på kvällen. Eller egentligen när som helst på dagen.
Nu vet jag att det inte är onormalt. Tvärtom. Det är ett ganska gott tecken. Men ändå, man måste ju orka jobba också.
Det har jag inte orkat idag. Jag gick upp med sambon vid halv sju och åt frukost. Sen gick jag tillbaka till sängen. Och sov till halv tolv.
Resten av dagen har jag mest legat på soffan och läst, med katten i knät. Sedan blev det en lång vinterpromenad följt av latte och en ugnsvarm kanelbulle. Jag vågar inte berätta hur många sådana bullar jag ätit den här veckan. Eller chokladbitar. Fast för det mesta består min kost av frukt och grönsaker och näringsrik mat, så jag tycker att jag kan unna mig lite sött också. Men jag tänker ju inte sockerchocka bebisen.
För den är fortfarande kvar.
Nu har jag gått förbi veckan där jag fick mitt andra missfall. Men ännu inte det första.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för just din tanke, den är viktig!