Jag trodde att jag skulle klara mig. Att jag var inte var en sådan som råkade ut för det. Att min personliga integritet lyste igenom så mycket att jag skrämde bort dem. Men tydligen inte. För nu är de överallt....
de som verkar anse att min mage nu är allmän egendom.
Det förvånar mig lika mycket varje gång. Jag går inte omkring med en skylt där det står "Klappa magen". Inte heller putar jag omkring och visar magen. Jag kan möjligtvis lägga handen på, sådär lugnande som en del gravida gör när bebisen sprattlar omkring. Men bara för att jag gör det betyder inte det att alla andra också får göra det.
Det respektar dock inte alla.
De senaste dagarna har flera kollegor tagit sig friheten och bara lagt handen på min mage, utan att förvarna, fråga eller ens hinta. Plötsligt har jag bara en stor hand där, på det allra heligaste just nu.
Och det får mig att känna mig....obekväm, lite överrumplad och mycket, mycket förvånad.
Igår mötte jag en av projektledarna i en korridor på jobbet. Jag var på väg till printerrummet. Han var på väg till sitt kontor. Han sken upp med hela ansiktet när han såg mig, men istället för att titta på mig, i ögonen, så tittade han på min mage. Och när han gick förbi drog han tag i mig, lade handen på min mage och bara log.
Jag log inte.
Det där är ett obegripligt beteende, så distanslöst. Jag fattar inte hur man tänker när man gör så, någonstans medan handen är på väg till din mage borde personen hejda sig och tänka att det inte finns någon anledning att ta på din mage utan att du inbjudit till det.
SvaraRaderaDet där är ett obegripligt beteende, så distanslöst. Jag fattar inte hur man tänker när man gör så, någonstans medan handen är på väg till din mage borde personen hejda sig och tänka att det inte finns någon anledning att ta på din mage utan att du inbjudit till det.
SvaraRaderaHualigen. Jag har också svårt att förstå det. Själv skulle jag aldrig komma på tanken om inte den gravida själv bad mig att känna, jag kan inte förstå hur man bara kan kasta sig fram till någon på det sättet.
SvaraRaderaOj, då har jag klampat in på mångas revir. Det är ju ett sätt att visa sin uppskattning och intresse över det väntade barnet. Jag tyckte att det var roligt om nån klappade mig på magen.
SvaraRaderaKommentarer typ "vad du äter", "guud vad tjock du har blivit", "är det verkligen inte dags snart" var värre.
Men alla är vi olika!