Virusinfektion och det där med förlossning

Jag börjar bli bättre nu. Det har tagit sin tid. I fem dagar har jag sovit större delen av dygnet. När jag inte sovit har jag hostat, och hostat och hostat. Istället för att bli bättre blev jag bara sämre.
Igår gick jag till läkaren. Mottagningen ligger ungefär 10 minuters promenad från min lägenhet. Jag var helt slut när jag väl var där.
De tog min oro på allvar. Kontrollerade lungor och tog blodprov.
Jag behövde inte vara orolig. Det visade sig vara en virusinfektion. En envis sådan. Så det finns inte så mycket annat att göra än att vila och ta det lugnt.
Så det gör jag nu. Klappar magen, läser Camilla Läckbergs Stenhuggaren och ser en massa hyrda dvd-filmer.
För att slippa för många sjukdagar jobbar jag hemifrån på min bärbara dator och kommunicerar med mina kollegor via mejl, msn och mobil.

Knodden mår bra. Sparkar mer och mer för varje dag. Och nu känns det som om det finns någon slags rutin där. Den är vaken tidigt på morgonen, mitt på dagen och sent på kvällen. Däremellan är det hyfsat lugnt. Vilken dröm om den rutinen håller i sig även när den är född.
Pratade med en tjej som fick sitt första barn i februari. I nio månader gick hon och var skräckslagen inför förlossningen och oroade sig för hur det skulle gå. Nu säger hon
"jag fattar inte vad jag var rädd för, det där var ju ingenting".

Jag tror att jag ska lyssna mer på henne.