Hon somnade. Och hon sover fortfarande. Hon jollrade en halvtimme. Sen blev det bara tyst. Och så hade hon somnat. Av sig själv. Utan napp. Trygg och lugn. Och jag gör glädjehopp i köket.
Vad mysig hon ser ut där hon ligger. Jag förstår att du hoppar av lycka :-). Tänk, först blir man inkastad i rollen som mamma med allt vad det innebär och vet kanske inte hur man ska få kläm på saker och ting. Sedan börjar rutinerna komma och det verkar som att allt bara faller på plats rätt som det är. När jag läser din blogg vännen ser jag verkligen fram emot att bli mamma. Jag tänker på er och hoppas att vi kan symas framöver! KRAM!
Så söt hon är.
SvaraRaderaHon är bedårande. Grattis till framsteget. :)
SvaraRaderaGRATTIS! Jag älskar den där sovställningen, kan man se något mer rogivande? :-)
SvaraRaderaVad mysig hon ser ut där hon ligger. Jag förstår att du hoppar av lycka :-). Tänk, först blir man inkastad i rollen som mamma med allt vad det innebär och vet kanske inte hur man ska få kläm på saker och ting. Sedan börjar rutinerna komma och det verkar som att allt bara faller på plats rätt som det är. När jag läser din blogg vännen ser jag verkligen fram emot att bli mamma. Jag tänker på er och hoppas att vi kan symas framöver! KRAM!
SvaraRaderagratulerar! vad skönt det måste kännas.
SvaraRaderaTack :)
SvaraRaderaI natt gick det dock inte lika bra. Då sov hon hos mig igen. Men som sagt - man får vara glad för det lilla