tisdag, juli 31, 2007

Det magiska ljuset


Det är här jag sitter. Dag och kväll. Med en urdrucken kaffekopp och regnet smattrande mot taket. Med en fantastisk läsupplevelse i Nu vill jag sjunga dig milda sånger. Med mammas hund sovandes över mina fötter. Och Signe krypandes fram och tillbaka. I övrigt plockar vi blåbär i skogen, krusbär i trädgården och hallon vid ängen. Bakar. Gör kompott. Skrattar. Och andas frisk luft.

7 kommentarer:

  1. Låter som ni rest tillbaka i tiden. Underbart! ad gör ni fö rkompott? Rabarber? Skönt att höra att semestern är bra. Här kämpas det på mot målet.. Tungt...

    SvaraRadera
  2. Vad mysigt det låter! Här hemma händer det inte så mycket förutom att jag planerar ett dop. Måste erkänna att jag är lite uttråkad här hemma, men det är så mysigt att vara med William samtidigt. Ha det så bra och hälsa din mamma från mig. KRAM

    SvaraRadera
  3. Vad härligt. Njut så mycket ni kan (jag har precis kommit hem från mitt sommarparadis). Låter som helt rätt ställe för att läsa Nu vill jag sjunga dig..

    SvaraRadera
  4. Jag blir lite rastlös...blir inte du det?

    SvaraRadera
  5. Superquinnan - kompott på rabarber och krusbär blev det. Himlans gott. Och ja, nu närmar det sig verkligen för dig. Spännande!!

    Mitt liv precis som på film - hm, det där med att vara uttråkad känner jag alltför väl igen. Livet innehåller ju det också, liksom. Men att planera ett dop är hemskt skoj så hoppas att du känner dig lite gladare av det.
    Och min mamma hälsar tillbaka!

    e - låter härligt att ha ett sommarparadis. Ja, att sitta där på mammas altan och läsa boken var perfekt. En ljuvlig upplevelse!

    Fru kaos - jag blir aprastlös ibland. Men inte av att sitta på en altan och läsa bok. Never ever.
    Vad blir du rastlös av?

    SvaraRadera
  6. ...ååå...jag är så van att det alltid är full fart. jag blir lite rastlös på landet (ö i Sthlm. skärgård) efter ca. 5 dagar. Känner mig lite isolerad och då kryper rastlösheten fram...

    SvaraRadera
  7. aha, jag förstår. Men jag har inte samma problem. Jag skulle nog kunna sitta på vår ö i skärgården i ett helt år utan att bli rastlös.

    SvaraRadera

Tack för just din tanke, den är viktig!