lördag, augusti 25, 2007

En ära

Jag blev så glad att jag började gråta.
Och nu känner jag mig så stolt att jag kan spricka, för att använda en klyscha.
Men det är liksom första gången. Och det är ju något alldeles speciellt. En ära.

Jag har blivit tillfrågad om att bli fadder till en av mina nära vänners son.

Och jag har tackat ja!

11 kommentarer:

  1. stolt och glad ska du vara. Vad fint. Grattis!/Karin

    SvaraRadera
  2. Bättre fadder kan man väl inte ha!

    Jag blev gudmor till 3! barn under 2005. Du förstår ju att jag har fullt upp :-)

    SvaraRadera
  3. Gud vad avundsjuk jag är! Jag förstår att du blev glad, hade också börjat tjuta. :)

    SvaraRadera
  4. Ja, vilken ära. Grattis!

    SvaraRadera
  5. Åh vad kul!!!Håller med fru kaos, den gossen kommer att ha världens bästa fadder =)

    SvaraRadera
  6. Ja, vilket utmärkt val av fadder hon har gjort! :)

    SvaraRadera
  7. Grattis!
    Jag hade nog reagerat på samma sätt.
    Jag hoppas få erbjudandet också någon gång, speciellt om vi inte kan få egna barn. Det had varit en ära.

    Tack för en trevlig blogg annars. Och en supersöt lite dotter har ni. :)

    SvaraRadera
  8. Gratulerer - det er en ærerik forespørsel! Sitter selv og tenker på hvem vi ønsker som faddere til barnet vårt som kommer i desember - det er ens beste venner, de fineste menneskene en vet om, som man tiltror en sånn oppgave.

    SvaraRadera
  9. Karin - jag är stolt och glad. Jättestolt och jätteglad :)

    Fru Kaos - å tack det var snällt sagt! Och med tre gudbarn förstår jag att du har fullt upp. Och dyrt blir det väl också, du vet väl att du som gudmor(enligt tradition)ska försörja gudbarnen med skor fram tills 18-årsdagen.

    Lena - ja, det var så stort och fint att jag började tjuta. Jag gör lätt det. Och särskilt nu när jag blivit mamma, är blödig som få.

    Minna - tack!

    Johanna - o du är lika snäll och gullig och söt som vanligt. Tack tjejen!

    Att bli mamma - tack snälla. Kram!

    Flitiga flisan - Jag hoppas verkligen att du får samma ära någon gång. Det borde alla få.
    Och vad roligt att du gillar min blogg. Tack.

    Min norska vän - hej, jag har saknat dig, hoppas allt är bra. Jag tittar på din magbild ibland och funderar på hur det går för dig.
    Gudföräldrar är svårt att välja, men det är som du säger, man väljer dem som står en närmast. Lycka till!

    SvaraRadera
  10. Vilken ära! Och vilken glädje att bli betrodd det ansvaret :-) Det är stort. Kul för dig!

    SvaraRadera
  11. Camilla - ja, tänk att lilla jag är betrodd :) Och som jag sa till min vän "tror du verkligen att jag är en bra förebild för din son".
    Haha, men det trodde hon :)

    SvaraRadera

Tack för just din tanke, den är viktig!