onsdag, september 19, 2007

Och nu då?

Hon har hört av sig nu. Min chef. Det tog nästan en och en halv månad. Men ändå.
Vi ska ses nästa tisdag. Utanför jobbet. På Foam. Prata framtid. Prata jobb. Prata om vad jag vill göra och vart jag ska.

Och jag har absolut ingen aning.

Jag hade tänkt att föräldraledigheten skulle föda en massa nya tankar och idéer. Att jag skulle hinna plugga, skriva på min roman och söka ett helt nytt och fräscht jobb.
Jag har bara kommit halvvägs med allting. Sådär halvdant liksom.
Jag pluggar, men har många terminer kvar. Jag skriver på romanen, men har många sidor kvar. Och jag har sökt nya och fräscha jobb, men det har liksom inte resulterat i något konkret. Åtminstone inte än.

Det som är konkret är mitt gamla företag. Men vad fan vill jag göra där? Och vad fan ska jag säga till min chef nästa tisdag?

9 kommentarer:

  1. waw, vilken snabb chef ;)
    tror att det kommer att lösa sig, det gör det alltid, på något sätt. Ta några djupa andetag och var dig själv. Lycka till! /Karin

    SvaraRadera
  2. Känner på samma sätt. Ska träffa min personalchef om några veckor och har inte en aning vad jag ska säga till henne.

    Vi måste ses och ta ett pep-talk!

    Tid för promenad senare i veckan? Jag är jaktänka i helgen så lilleman och jag är ensamma hemma.

    SvaraRadera
  3. Usch, jobbig sits - jag funderar på hur jag skulle göra. Och kommer fram till: Se det positiva med jobbet (för nåt finns väl? goda kamrater, fina luncher, stimulerande diskussioner etc) och fokusera på det ett tag och göra det som ska göras, tills nåt annat dyker upp/letas upp. Inget är för evigt. Kanske får vara lite sisådär på jobbet ett tag. (Speciellt som jag tyckte jag läste att ni planerar ett till barn, kanske blir ny mammaledighet snart och då kan allt halvdant bli helt...)

    SvaraRadera
  4. Kan du inte gå tillbaka till jobbet och fortsätta leta vid sidan av? Något positivt, förrutom den nya chefen, finns det väl där? Om inte annat så en fast inkomst.

    SvaraRadera
  5. verkligen inte lätt det där, att veta vad man vill göra med sitt liv. jag har då rakt ingen aning!!

    SvaraRadera
  6. Karin - ja, det där med djupa andetag kommer definitivt att behövas. Tack.

    Edvins mamma - låter verkligen som vi behöver träffas. Promenad och fika får det bli :)

    Yogamamman - kloka ord. som vanligt. Visst finns det positiva saker. Och ingenting är för evigt. Tack för peptalk!
    Men Kent-klubb har vi inte ihop, jag har aldrig fattat grejen med dem. Tyvärr.

    Kajsa - usch så tråkigt det låter med fast inkomst. Men det är tryggt. Och bra. Och visst, det är positivt. Och det ordnar sig.

    frida - nej, jag har inte heller någon aning. Men sådär är ju livet ibland, och oftast brukar det lösa sig till det bättre. Så jag hoppas på det även nu.

    SvaraRadera
  7. Hon hörde av sig i alla fall... Förhoppningsvis har väl din chef tänkt lite själv också. Det vore rimligt. Men det kanske är för mycket att hoppas på...

    SvaraRadera
  8. Jag hade nog resonerat att det är bättre att ta "vad som helst" (vad hon nu erbjuder) och söka nytt under tiden, än att tacka nej direkt och riskera att stå utan jobb.

    Å andra sidan är det bara du som vet. Gör det som känns bra i magen. Kram!

    SvaraRadera
  9. e- japp, hon hörde av sig och förhoppningsvis har hon hunnit tänka en del också. Det hoppas jag verkligen.

    Louise - ja, det är sant, jag resonerar så också, men det är ju med hjärnan. Hjärtat säger något annat. Inte alltid lätt att få dessa två att funka bra tillsammans :)
    Kram!

    SvaraRadera

Tack för just din tanke, den är viktig!