Det har snöat. Hela dagen.Efter en blöt och lång promenad med Edvin och hans mamma gick vi hem till dem, drack kaffe och åt varma kanelbullar.
Det är sådana stunder jag kommer att sakna när jag börjar jobba.
Att bara vara. Att gå långa och många promenader. Att sitta i någon av mina vänners kök med tända ljus och prata om livets allvar och lek. Att vara här och nu.
Snart ska jag sitta i ett stort kontorslandskap och längta ut, bort, långt därifrån.
Det är därför jag är så glad att jag bor i Nacka så att jag kan välja mina barn framför kontorslandskapet ett tag till. Men mina dagar är räknade också, augusti 2008 är det dags för mig.
SvaraRaderaDet tar inte slut, blir bara mer sällsynt. Helgerna blir tokigt heliga.. då ska man hinna med allt!
SvaraRaderaDet är de stunder jag ser fram emot att få återupptäcka.
SvaraRaderaHej. Läste ditt förrförra inlägg om din längtan efter syskon och vill skicka en varm liten kram!
SvaraRaderaOm kontorslandskap och att sakna hemmadagarna med barn kan jag bara säga: Visst, så är det. Jag sitter högt upp i ett hus och ser (tack och lov för fönster) nästan ända hem till vårt hus, det är sol och klart och väldig vacker november och ... jag saknar jättemycket dagarna som fick bli som de blev. Packa väskan, gå till parken, sms:a kompisen som såklart vill ses, luncha ihop, promenad, latte. Frihet! Men: här och nu. Så jag njuter av minnena, ser fram emot att jobba mycket mindre i vår - och kunna ta såna där dagar då och då. Kanske blir de extra härliga då. Och jag gillar att jobba också. Egentid som gör mig gladare och mer NU med barnen när jag är med dem.
Ha en fin dag!
Fast vet du vad? När den dagen kommer så känns det så väldigt lagom. Plötsligt behöver Signe mer stimulans som du inte kan ge henne. Och du upptäcker en ny värld av kombinationen jobb och barn, och att den ger dig både stimulans och energi. Och så är det ju så fantastiskt kul att vara med barnen när man varit ifrån dem hela dagen. Men båda gångerna jag var hemma kändes det overkligt att mina små skulle kännas färdiga att lämnas bort. Innan den dagen kom!
SvaraRaderaFru Kaos - tycker att du gör helt rätt. Kanske skulle jag gjort likadant om jag bott i Nacka. Kanske kommer jag att nyttja vårdnasbidraget när det införs i juli-08. Kanske inte.
SvaraRaderaKajsa - det är ju just det, hur sjutton hinner man med allt sen, när man jobbar. Helgerna kommer ju bli tokstressiga om jag ska hinna allt jag vill. Puh!
Ulrika - härligt. Grattis :)
Yogamamman - tack för kram och fint inlägg, som vanligt. Det är nästan som att få mejl av dig när du skriver så långa innehållsrika och mysiga små inlägg här. Tack, tack, tack.
Och det gäller ju verkligen att hitta här och nu när man börjar jobba. Men jag ska tänka på det du skriver om att ta med de här stunderna som minnen.
Karin - njae, jag tror inte riktigt på det där. Inte än. Men som tur är ska mannen vara hemma ett halvår innan vi skolar in Signis på förskola. Tack och lov. Nu är hon alldeles för liten för dagis. Tycker jag.
Och stimulans handlar om att träffa många andra barn OCH vara med mig. Så ser våra dagar ut. Men jag förstår vad du menar, och tids nog behöver hon ännu mer stimulans.
Exakt!! På pricken som vanligt. Men vetskapen om längtan gör att jag njuter ännu mer nu än tidigare. Med en liten ångestklump i magen...
SvaraRaderae - jag håller med, jag njuter också mer än tidigare, nu när jag vet att det snart är slut. Fast jag har visserligen njutit hela tiden. Det här har varit och ÄR den bästa tiden i mitt liv.
SvaraRaderaVi får peppa varandra när allvaret sätter igång...
Å jag kommer sakna dig och Signe!!
SvaraRaderaOm det var någonting bra som mammagruppen förde med sig så var det att jag träffade dig.
Du har blivit en riktigt go och nära vän.
Kram på dig!
Edvins mamma - *snyft* vad fint. Vad sjutton ska ni flytta för!!!!!!
SvaraRaderaTur att det är åt rätt häll i alla fall :)
Kram, kram, kram, kram till fin, fin vän