Det är sällan. Men ibland måste jag.
Bli s-k-i-t-f-ö-r-b-a-n-n-a-d
På. Min. Svärmor.
Vi har alla våra mindre bra sidor.
Hennes dåliga sida är att hon aldrig kan vara riktigt glad för min skull. Det spelar liksom ingen roll vad det handlar om.
Idag handlade det om första advent. När hon frågade hur den helgen kommer att se ut för oss sa jag att vi har mina systrar på besök. Då suckade hon, himlade med ögongen och sa
- Typiskt, då firar ni inte första advent i skärgården då.
När jag sjöng och spelade Kalle Johansson på pianot och Signe skrattade sa hon
- Den där låten kan alla spela.
När hon hjälpte till att klä på Signe när vi skulle gå tittade hon på Signes termovantar, suckade och sa
- De här vantarna är inte alls bra, stela och hopplösa.
Fattar ni varför jag hellre hade varit hemma och kollat på repriserna av Grey´s och Desperate Housewifes. Och yogat.
Det kan du ge dig sjutton på att jag förstår! En vansinnigt tråkig stil, usch vad onödigt och sårande. Och himla trist att göra det inför Signe... Nä, fy för henne i det här fallet. Kram!
SvaraRaderaJapp, jag fattar! Det kunde väl ha räckt med en av de där kommentarerna. Bäst vore förstås noll sådana kommentarer, men dit kanske det inte går att nå i det här fallet. Tristaste kommentaren var verkligen den när du spelade piano - så jävla onödigt och glädjedödande!
SvaraRaderaFyyy vad TRIST med en sån svärmor! Vad säger din man? Håller han med dig? Har ni pratat med henne om detta?
SvaraRaderaÅ H H H!! Kan hon inte bara ge sig någon gång?!
SvaraRaderajag kan inte spela kalle johansson på piano...
SvaraRaderakramar arvids mamma
Jag vet EXAKT vad du talar om.
SvaraRaderaMin är likadan.
Tröttsamt, dessutom blir man lite ledsen. iaf. jag.
Nä, jag har gett upp.
Vi hade ett jättebråk förra sommaren, det slutatde med att hon tog i på hotell.
Jag är mkt. glad att hon bor 120 mil i från oss. Jag har även informerat att jag aldrig mer åker till henne och ska hon komma hit så får hon bo i gästlägenheten. Jag har fått nog. Men på något sätt vill jag ju att barnen ska få skaffa sig en relation med henne, utan att mina åsikter värderas in.
Jävligt knepigt det där...
Fy för sura bittra svärmödrar, jag har också en...
SvaraRaderaHjälper det om din man säger till henne? eller är hon martyr typen som då genast bryter ihop och får alla att må piss dåligt. kram på dig. c
Tänk att en del människor alltid har närmare till det negativa än till det positiva.
SvaraRaderaStackars henne som aldrig kan vara glad för någon annans skull!
svärmödrar är ett släkte för sig. Tänk att man själv förmodligen blir en en vacker dag...
SvaraRaderaNåja, en del förstår man sig helt enkelt inte på. Kram!
Hej, jag heter Sandra och hittade din blogg för ett par timmar sedan. Har nu suttit och läst igenom varenda litet inlägg du skrivit här. Kunde bara inte lägga mig förrän alla månaderna var genomgångna!
SvaraRaderaVill skicka ett tack så här mitt i natten. För att du skriver så öppet och ärligt, speciellt om båda missfallen. Har själv varit med om ett och dina ord skänker mig verkligen tröst. Det är så skönt att se att det kan gå bra. Nu finns ju söta Signe!
(Blir faktiskt inspirerad till att göra barn med en gång, men visst ja... Klockan är ju 03.41!)
Det enda jag inte kan relatera till i din blogg är svärmorsdilemmat. Min är helt galet underbar!! Men vem vet, det kanske ändras den dagen barnbarnet kommer...tihi!
Ska bli spännande att fortsätta följa dina äventyr med familjen, på yogan och i karriären!
Varma hälsningar från Sleepless in Mälarhöjden.
Känner igen mig själv också. Jag har dock satt etiketten på min svärmor att hon är självupptagen och saknar empati för andra...
SvaraRaderastakkars deg. og stakkars henne, det må være trist å leve med en så negativ innstiling. Og stakkars mannen din også, det er ikke mye han kan gjøre med dette heller. Håper at dere klarer å finne en ok omgangstone iallefall.. men når hun er sånn er det en god grunn til færre og kortere besøk.
SvaraRaderaDin svärmor kanske behöver bli sedd och bekräftad. Kan du inte vända trenden genom att ge henne en komplimang eller säga att - du har verkligen rätt, de här vantarna är inget bra, har du sett nåra som du tror skulle funka bättre?
SvaraRaderaGör jag bort mig som kommer med detta tips nu?! Jag har testat det på min egen (fast mamma), funkar. HÄrligt att se att hon blir glad. Fast man orkar inte alltid.
Usch vad jobbigt med sådana kommentarer... Försök bita ihop. Om det går.
SvaraRaderaStyrkekramar,
Sandra - ja, det är just det här med att hon är sån inför Signe som jag har svårt för. Men som sagt, vi har alla våra sidor.
SvaraRaderaAtt bli mamma - ja, hon är bra på att döda glädje, min kära svärmor. Mest tråkigt måste det ju trots allt vara för henne själv. Men det verkar hon ju inte fatta.
Minna - Min man tycker att det är tråkigt, såklart, men det går ju inte att ändra en annan människa. Och att prata med henne om det har vi gjort, genom att säga att det gör oss ledsna. Mer än så går ju inte att göra. Det går aldrig att förändra en annan människa så länge hon själv inte vill det. Det handlar om att acceptera. Oftast funkar det, men igår var jag inte mer än människa och lackade ur. Det behövs ju också.
Elma - hon kan ju tydligen inte det. Och det vet jag. Men ibland måste jag bara avreagera mig.
Arvids mamma - :) Kram!
Fru Kaos - ja, det är knepigt. Och precis som du så blir jag ledsen. Och så vill jag samtidigt att Signe ska ha en schysst relation till henne utan mina värderingar. Svårt, svårt, svårt.
Camy - Hon är martyr ut i fingerspetsarna. Åhhhhh vad hon kan bete sig som en gråtande treåring. Det är inte värt det.
Och min man skulle aldrig säga till, han försvarar henne lite, säger att hon inte menar något illa. Men jag köper inte det. Då skulle man ju kunna bete sig hur som helst och komma undan med det genom att säga att man inte menade något illa. Nej, det går tokbort.
Punkarmamman - helt rätt, hon har närmre det negativa än det positiva. Och det är ju mest jobbigt för henne. Oftast bryr jag mig inte, men ibland (=igår) blev jag ledsen, besviken och förbannad.
Attle - ja, kanske blir jag en svärmor som ingen tycker om. Men jag tror att det är lättare att bli det om man är så bitter som min svärmor och dessutom ser det negativa före det positiva. Upplever inte att jag är sån. Fast å andra sidan kan jag ju Signes partner bli en pessimist som tycker att jag tar allt med en klackspark och avskyr mig för det...herregud....det är inte lätt. Men jag tror att det handlar om respekt. Att mötas halvvägs. Jag försöker verkligen göra det, med alla, men min svärmor gör inte det. Alls.
Sandra, sleepless in Mälarhöjden - Åh vilken fin kommentar!!! Tack snälla för att du tog dig tid att skriva den. Och att läsa allt jag skrivit. Vad härligt med en sån egnagerad läsare. Du är varmt välkommen tillbaka.
Och du - det är aldrig för tidigt eller sent, på dygnet, att göra barn :)
Jag håller tummarna för att ni får ert efterlängtade barn.
Anonym - ja, tyvärr finns det ju sådana människor som din svärmor. Trist. Nu har min svärmor bra sidor också, men ibland lackar jag ur på de här mindre bra.
Min norska vän - ja, tyvärr blir det ju så, kortare och färre besök. Jag orkar liksom inte alltid med. Och sen sitter hon där och beklagar sig över att ingen vill vara med henne. Martyr ut i fingerspetsarna. Ond cirkel. Men samtidigt är det hennes ansvar. Jag kan bara möta henne halvvägs här.
Bromma - du gör absolut inte bort dig, jag är tacksam för alla kommentarer, tips och råd. Och jag har testat detta på min svärmor, många gånger. Men det är när jag inte orkar som jag skriver de här inläggen. Det verkar liksom som om ingenting når fram. Och som sagt, man kan ju aldrig ändra på någon annan, bara acceptera situationen. Och jag accepterar situationen, för det mesta, men igår var jag tvungen att avreagera mig.
Tack för kommentar!!
Annasv - ja, jag biter ihop. Varje gång vi ses. Och så kommer jag hem och skakar av mig det. Men just igår funkade inte riktigt det, ibland behöver jag få avreagera mig. Och då blev det här. Bland annat. Tack för kram.
Oj vad jag kanner igen mig. Hela min forra vecka blev 'forstord' for att varan lille son var tvungen att passas av svarmor och hon sen sa en del sarande kommentarer till mig...Kanner aven igen mig i att mannen delvis forsvarar svarmor trots att hon ibland sager sant som man bara inte FAR saga. Hur jobbigt som helst och helst vill man inte traffas alls, men det gar over - tills man har samlat nog med mod att traffas igen, sen gar det ett tag, tills man inte orkar igen.
SvaraRaderakram Nina
Nina - känner igen mig i det där du skriver på slutet, att man samlar mod att träffas efter att inte ha velat träffas alls. Och så går det liksom runt, runt.
SvaraRaderaMen min svärmor har, som sagt, en massa bra sidor, tack och lov, så den här avreageringen känns kanske lite överdriven såhär idag, en dag senare. Fast...nej, egentligen inte.
Ahh, vad frustrerande! Tycker hon att hon inte gör nåt fel, alltså? Jag har svårt att förstå sånt här :/
SvaraRaderaHihi, det har du rätt i! Nästa gång jag är vaken 03.41 ska jag nog se till att maken också är det... ;)
SvaraRaderaVad duktig du är på att besvara allas kommentarer!
Jag är mäkta imponerad!
Hälsar
Sandra (Mälarhöjden)
Minna - jag tror att min svärmor tycker att hon gör allt rätt. Hon är en sådan människa. Som liksom tycker att alla andra gör fel om det inte funkar. Och jag håller med dig, visst är det svårt att förstå
SvaraRaderaSandra alias Sleepless in Mälarhöjden - japp, det är bara att väcka maken :)
Och det där med att svara på kommentarer är självklart för mig. Ni läsare är ju en av anledningarna att jag skriver här. Har svårt för de som har bloggar utan att svara på kommentarer. Visst. ibland hinner man inte, men samtidigt känns det lite nonchalant. Och återigen - lycka till med bebistillverkningen :)