Vi är inne i en ny fas nu. Signe och jag.
Hon klättrar. Jag bär ner.
Hon klättrar. Jag missar att hon klättrar. Hon ramlar ner.
Hon klättrar. Jag plockar bort allt som går att klättra på och stänger dörrar till alla rum. Hon blir arg.
Vid varje ny fas är det som att börja om. Som om jag inte haft barn. Som om jag inte alls är beredd.
Det blir många långa andetag.
Och idag även en lång promenad med Edvin och hans mamma. Och latte från Gateau. Det behövde jag.
Och hon sitter stilla i vagnen iallafall? Eller kanske sov...
SvaraRaderaPromenader betyder mycket. Latte betyder mycket. En god vän i samma sits betyder otroligt mycket.
För att man ska orka de där nyttiga andetagen och alla utvecklingsfaser.
Ska jag vara ärlig (mot mig själv mest) tycker jag åldern ett år prick var ganska tuff. De är så galna och har noll koll på det mesta. Fantastiskt livfullt men ... så utmattande. Det är sååå skönt när de börjar kunna klättra OCH tänka.
Kan tänka mig att det är skönt med ett sådant avbrott. Skönt att du får vila ordentligt i helgen :)
SvaraRaderaOjoj, klätterapa är så utmattande. Alla faser verkar ha sina positiva och negativa sidor. Hoppas hon inte slår sig allt för mycket innan hon lär sig.
SvaraRaderaKlätterfasen är hemsk - hemskt för mamman och pappan iaf.
SvaraRaderaMen jag säger att denna fas är värst - passningsmässigt.
Alice har blåmärke i hela fejjan. Stackars unge.
Bajs.
Var tvungen ;-)
Ah, den där klätterfasen är faktiskt lite jobbig. Många blåmärken och en hel del tårar. Vi har inte kommit ur fasen med Tage än, han är den mest klättrande av alla våra killar. :-)
SvaraRaderaJag vet!! Det är skitjobbigt när en ny fas kommer. För tiden innan den nya fasen är så lugn, man har liksom koll på vardagen, man är nöjd och rätt självsäker. Men sen smäller det och man står på huvudet av frustration. Så är det i varje fall hemma hos oss. Dino är också i en ny fas. Krypfasen. Han är överallt! Och stoppar allt i munnen! Och han vaknar kl 5 på morronen pigg som en lärka. Och jag får ta måååånga djupa andetag varje dag för att överleva.
SvaraRaderaÄr du säker på att du vill ha en apa till ;)
SvaraRaderaJa detta med nya faser känenr jag igen precis. Varje gång när man tycker att man just fått kläm på det här så ändras allt och man är novis igen. Min Sara äter inte om hon inte får en gene sked att föröska äta med, vilket går bra hemma, där kan man ha kladdet men när man är ute?!
SvaraRaderaYogamamman - hon sitter förvånansvärt still i vagnen. Än så länge. Ibland blir hon otålig men då letar vi genast upp en lekplats så att hon kan gunga och åka rutschkana. Men annars funkar det bra att gå långpromenader. Tack o lov.
SvaraRaderaFröken Fräken - när jag skriver detta har mannen och Signe varit borta i fyra timmar. Och det är jäkligt tyst och konstigt här. Jag saknar redan min lill apa :)
Kajsa - För det mesta är det postitivt tycker jag, jag älskar att se henne utvecklas. Men det handlar ju om att ha bra tålamod. Och MYCKET tålamod.
Fru Kaos - Eller ska jag kalla dig Fru Bajs kanske ;). Ja, nu går det verkligen inte att lämna de små prinsessorna ur sikte en sekund. Än så länge har Signe klarat sig utan blåmärke (peppar, peppar) men stackars Alice.
Attle - ja, det är ju så olika mellan olika barn också. Signe är nog hyfsat lugn tror jag. Åtminstone än så länge :)
Elma - ja, en ny utvecklingsfas ställer verkligen alla rutiner på ända och man får börja om igen. Nu börjar jag lära mig, men det kan vara nog så frustrerande.
Paula - JAAAAA! Jag vill ha en massa apor. Faktiskt. Skulle nog kunna tänka mig tre barn, men tror att min ålder gör att det bara blir ett barn till (såvida det inte blir tvillingar, som finns i släkten)Om vi nu har lyckan att få det!
Mammalivet- hm, ja, det är svårt det där när något funkar hemma men inte borta. Men det är nog bara att klädda på tror jag :)
oj, kladda på ska det ju såklart stå i kommentaren till Mammalivet :)
SvaraRadera