Den är här nu. För att stanna. Några veckor. Kanske månader.
Höstbluesen.
Den förrädiska. Den som vill förgöra och förstöra och få mig att ge upp, helt.
Men efter alla år har jag lärt mig att det gäller att gilla läget. Ligga lågt. Vänta ut. Tänka varma tankar och göra tycka-om-saker.
Att försöka blidka och blida.
Så om jag känner mig själv blir det många saffransbullar i värmen på Gateau från och med nu.
Å, jag höstbuesade hela helgen lång. Ä inte säker på att jag verkligen förtjänade den här egentiden i stockholm, men gud vad välbehövlig den var. Har köpt Rosenrot på Apoteket. Det är det bästa jag kan hitta för nedstämdhet och depression. Vill verkligen helst inte skriva in mig för psykofarmaka. Men tusan om det inte behövs ibland. Jaja, egentid är också medicin. Kram. Jag sms:ar.
SvaraRaderaLjus ljus ljus är det enda som hjälper. Det är sååå tröstlöst. Funderar på att testa ljuskafféet vid Hornstull.
SvaraRaderatungt. var riktigt snäll mot dig själv!
SvaraRaderaJag är med dig. Hösten är förrädisk. Det brukar bli lite tungt i februari också, men då har man i allafall ljusare tider framför sig :-)
SvaraRaderaHösten är tung.
Jag tror vi har synkat... Det började i fredags. I helgen gjorde bluesen ett hopp (det var så mycket roligt som hände) med imorse, fydå. I år yttrar den sig mycket med känslan av slutkördhet och frågeställningen VAD FAN HÅLLER MAN PÅ MED? Hur lever man egentligen? All denna stress och press. Jag vill inte. Jag vill starta om (som Vivecka Nygren Blom, ungefär:
SvaraRaderahttp://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_529119.svd).
Och tänk om vi sitter samtidigt på Gataeau och äter saffransbulle! Hur ska vi då se varann?!
SvaraRaderaÅh, låter riktigt tungt. Kram på dig.
SvaraRaderaVad olika man kan vara.
SvaraRaderaMin blues har nu slutat. Höst, vinter och vår är mina älskade årstider. Sommaren och jag går inte ihop. Mår aldrig riktigt bra då, vare sig det är en solig, regnig, kall eller varm sommar.
Hoppas du får en massa tycka-om-saker att göra!
Så gör jag också. Hösten är en riktigt unna-sig-period. Och jag är rätt duktig på att skämma bort mig själv. På gott och ont, för de där saffransbullarna (helst med mandelmassa) är så lätta att få i sig men desto svårare att få bort! ;)
SvaraRaderaMen jag måste ändå säga att jag är så lycklig för mörkret. Har länge längtat efter det kompakta svarta som väller in över oss den här tiden på året. Långa ljusa sommarnätter är inte riktigt min grej.
Sandra (Still Sleepless in M...)
Tända ljus på morgonen, titta på roliga måbrafilmer ( senast death at the funeral, mycket roligare än den låter) soppor med mycket chili, lyxiga magasin och tid att få läsa dom och sist men inte minst. Var inte ensam boka in många fika/lunch/middags träffar.
SvaraRaderaHoppas hoppas att det bara var en liten tisdagsblues och att den snart är över. Många kramar från en som avklarat sin för i år, hoppas jag.
Vilka braiga tips du har fått! Hoppas att lussebullarna på Gateau och alla tips du fått hjälper till att hålla bluesen på ett litet avstånd iaf!
SvaraRaderaKaffeflickan - ja, ibland behövs nog medicin mot nedstämdheten. Och det är ju faktiskt helt okej. Det viktigaste är att kunna leva. Fullt ut.
SvaraRaderaMen jag hoppas att din rosenrot hjälper. Och så hoppas jag att vi ses nästa gång du är här. Kram till dig.
Kajsa - jag är också nyfiken på det där ljuscaféet. Du kan väl berätta om du vågar dig dit.
Fru A - ja, det är nog det bästa, att försöka vara riktigt snäll mot sig själv. Och det är jag. För det mesta.
Attle - jag tycker att hela den mörka perioden är jobbig, men precis som du skriver så känns det lite enklare när de ljusare tiderna är närmre.
Hängig yogamamma - åh, jag bara älskar alla artikeltips jag får av dig. De är liksom så rätt, så mycket jag.
Visst är vi tokiga ibland som bara springer runt, runt. Det är viktigt att stanna upp. Och att faktiskt kanske göra precis det Viveca gjort, börja om med något helt annat.
Bullsugen yogamamma - jag lovar, du känner igen mig. Det är jag som har bordet fullt med saffransbullar och morotmuffin. Och en majskroksätande Signe bredvid.
Minna - tack, kram tillbaka
Frida - ja, det där är så olika. Min man är som du, han får sin blues när ljuset kommer. Så vi synkar inte så bra, men däremot kan vi peppa varandra bra. Alltid tur att någon av oss har energi
Ssndra i Mälarhöjden - vad härligt att du unnar att skämma bort dig själv. Det är du värd. Och saffransbullar (jag håller med, de med mandelmassa är gudomliga, det är de de har på Gateau....) är du också värd. Lycka till med bebis-skapandet. Jag håller alla tummar!
Camy - åh, vilka mysiga tips. Blev genast nyfiken på filmen. Tack. Skönt att din blues är avklarad.
Annasv - japp, det hoppas jag också. Jag motar min blues så gott jag kan.
Det verkar vara som en epedemi. Jag brukar inte känna av någon höstblues, men nu... hu... Att unna sig må-bra-saker är det enda rätta. Kram!
SvaraRaderaHelena - ja, att unna sig må-bra-saker är nog det enda rätta. Lycka till med att mota din höstblues.
SvaraRadera