söndag, november 18, 2007

Note to myself

Ge dig aldrig iväg på ett 75 minuter långt yogapass efter en stor dispyt med mannen.

Såvida du inte vill se ut som en panda efter alla mascaratårar.

Det där med att lyssna inåt kan vara rejält tufft ibland.

12 kommentarer:

  1. huuu...tufft!
    men det kommer säkert något gott ur det hela, det måste det ju bara göra:)
    kram! arvids mamma

    SvaraRadera
  2. Usch jag lyssnar inte inåt. Jag orkar inte just nu.
    Hur gör man?

    SvaraRadera
  3. Låter vettigt!

    För egen del undviker jag yoga helt..

    SvaraRadera
  4. nej, det är väl inte den ultimata kombinationen... hoppas det känns bättre nu!

    SvaraRadera
  5. Jag har just hittat till din fina blogg, men har redan lagt till den i favoriter!

    SvaraRadera
  6. lyssna inåt, ja... jag är rätt dålig på det ibland...

    Hoppas du kunde lägga några tjocka gurkskivor på ögonen igår kväll.

    Kram,
    Anna

    SvaraRadera
  7. Hoppas allt är bättre nu. Och även om det är tufft att lyssna inåt så är det nyttigt och väldigt starkt att klara något som är så svårt.

    SvaraRadera
  8. Kramar åt ditt håll!

    SvaraRadera
  9. Arvids mamma - ja, det gör det, det brukar det göra. Kram tillbaka!

    Fru Kaos - att lyssna inåt är så individuellt. För mig hjälper det att yoga och meditera. Eller gå till min coach/terapeut.
    Jag tror att det som behöver komma kommer, när det behöver det.
    Så jag kan inte ge några råd. Såvida du inte vill vänta tills jag tar emot träningsklienter, då kan jag coacha dig att lyssna inåt ;)
    Men sen tror jag att det handlar om att man ska orka och vilja också. Och just nu kanske det inte är rätt läge i ditt liv.

    Alvas pappa - men du slipper i alla fall mascaratårarna ;)

    Fru A - ja, det känns bättre nu, efter lite gråt och gap :)

    Anonym- vad roligt att du gillar min blogg, det gör mig glad. Välkommen tillbaka!

    Annasv - nix, det blev inga gurkskivor. Det fanns ingen gurka hemma. Men det känns bättre nu.

    e - ja, det känns bättre. Och för mig är det livsviktigt att lyssna inåt. Utan det skulle jag nog bli tokig. På riktigt.

    Frida - tack Frida!

    SvaraRadera
  10. Usch. Hoppas det är bättre nu.

    SvaraRadera
  11. Jag väntar snällt.
    Du vet var jag finns när du behöver träna.
    jag är ett svårt fall kan jag säga.
    Mycket svårt.
    Underliggande, föträngda problem.
    Usch.
    Jag orkar inte ens tänka på det.
    Jag väntar tills du vill börja träna ;-)

    SvaraRadera
  12. Minna - idag känns det ännu bättre faktiskt. Tack och lov.

    Fru Kaos - Då har jag onekligen något att bita i. Jag låter dig veta. Om du är redo då.
    Tills dess kan du försöka lyssna inåt genom att sätta dig tyst och lyssna på din andning. Börja med en minut och öka successivt. Kanske händer det något då. Kanske inte.

    SvaraRadera

Tack för just din tanke, den är viktig!