torsdag, december 06, 2007

En ynka nackdel med att ha blivit mamma

En nackdel med att ha blivit mamma är att jag har blivit så fantastiskt förvirrad.
En klok vän sa en gång att man blir det när man får sitt första barn, och sedan håller det i sig resten av livet, man har ju liksom alltid något annat som är viktigare.

Säkert är det därför jag låser in tvättstugenyckeln i källaren och måste ringa på hos grannen för att komma in och hämta den.
Säkert är det därför jag häller kaffet i slasken istället för i min kopp.
Och det är säkert också därför jag springer ifrån SL-remsan och står nere i tunenlbanan utan färdbevis.
Lika säkert är det också därför som jag glömmer klockan hos naprapaten och måste gå tillbaka och hämta den.

Och detta har hänt bara idag. Så ni förstår vidden.

För övrigt är Signes mormor på besök över helgen och jag ska gå i skolan i tre dagar. Så jag säger som jag brukar. Är jag inte här, så vet ni var jag är. Mer eller mindre förvirrad.

15 kommentarer:

  1. Jaså, det är alltså inte bara när man är gravid som det är så. Jag hade hoppats på att det skulle gå över :) Jag som alltid har haft sådan koll glömmer massor och det är såååå frustrerande. Förstår hur det känns...

    SvaraRadera
  2. en annan ynka nackdel med att ha blivit mamma är att man blir så jäkla gråtmild kring allt som har med barn att göra.

    som till exempel ditt inlägg nedanför om signe som flörtar och klappar på ditt knä. då blir jag lite tårögd och tänker på att sixten kommer att bli så där stor någon gång också. program om barncancer går fetbort för då hulkar jag bort mig i soffan... / en förvirrad och gråtmild Anna

    SvaraRadera
  3. Så länge du håller reda på dig själv och Signe så får du vara nöjd. Och dagarna blir ju händelserika ;)

    SvaraRadera
  4. Jag fick gå tillbaka en lång bit under dagens barnvagnspromenad, för att leta upp min tappade vante. Fast det har väl mer med klantighet än glömska att göra...

    SvaraRadera
  5. jodå, jag var tankspridd innan och värre än någonsin nu :-D
    Vet inte var det ska sluta...

    SvaraRadera
  6. Men det går faktiskt över! Tror du inte det kan vara nytt föräldraskap med det där nya fokuset kombinerat med sömnbristen ...? Jag upplevde en lång period av icke-förvirring när Virvelvinden växt till sig lite och innan Livia kom. Men nu är det snurrigt igen även härborta! :-)

    Håller med ovanstående talare: "dagarna blir ju händelserika".

    SvaraRadera
  7. jag tror nog man måste försöka vänja sig vid sitt "nya jag" för jag kan ju efter tre barn inte se någon "tillbakagång" till mitt gamla jag som hade koll på allt. =)

    kram,
    annasv
    http://annasv.blogg.se

    SvaraRadera
  8. Förstår precis, hällde upp tevatten härmodan i med tepåse och mjölk, bärjade dricka- det var ju kallt! Jag hade glömt sätta på vattenkokaren!

    SvaraRadera
  9. Gud ja, varför händer det? Åker minnet med moderkakan ut? Det är förbannat jobbigt eftersom min karl alltid har haft en lagom dos demens och utan mitt minne så funkar ingenting!

    SvaraRadera
  10. hahahaha, kaffet i slasken är det roligaste...så snopet liksom!
    kramar arvids mamma

    SvaraRadera
  11. oroväckande ofta häller jag filmjölk i kaffet i stället för mjölk... say no more...

    SvaraRadera
  12. faktiskt får man säga att om det är den enda nackdelen så är det ju faktiskt bra klarat. visserligen överväger fördelarna tusenfalt men vad sägs om:
    - sömnbristen
    - sjukdomarna
    - ekonomin
    - egentid
    - socialt umgänge

    (: som sagt, allt bra är tusen gånger större än det där. men det är starkt att glömma bort de andra grejerna. eller är det förvirringen (:

    SvaraRadera
  13. Skönt att ha något att skylla på..;-) Vad gör man när man upplever samma sak ändå? Söker hjälp..? ;)

    SvaraRadera
  14. Lite "örer" som det heter i trakterna kring Västervik (tror jag).

    Skrattade för mig själv när jag tänkte på att hälla kaffet i slasken i stället för i muggen. Förlåt, men det var gulligt!

    SvaraRadera
  15. Fröken Fräken - För mig började det under graviditeten och sen har det bara accelerat. Förhoppningsvis går det över för dig. Men jag tvivlar :)

    Anna ser dej - ja, gråter gör jag nästan varje dag, när det handlar om barn. Oj, oj,oj.

    E - ja, jag brukar tänka så faktiskt. Att så länge jag inte slarvar bort mig själv eller Signe så får det funka. Och händelsrika är verkligen våra dagar. Jisses.

    Att bli mamma - ibland känns det som min egen klantighet och förvirrign går ihop på något underligt vis. Vet inte längre vad som är vad. Fast det är ju skönare att skylla på förvirring :)

    Attle - shit, nej det vågar jag inte heller tänka på, när det gäller mig själv alltså. Bilr det ÄNNU värre när man får fler barn tro?

    Min stora lilla värld - åh, tack, vad skönt med lite hopp :) Jag tror på dig!!!

    Annasv- håller med, det gäller nog att lära sig acceptera sitt nya jag. Och jag försöker. Så gott det går.

    Mammalivet- åh vad härligt att vi är fler. Men gud vad äckligt med kallt te :)

    Hanna - haha vilken kul kommentar. Och jag håller med, min mans minne är inte heller det bästa. Och så är det nog så att vårt minne åker ut med moderkakan :)

    Arvids mamma - japp, snopet är rätta ordet :) Kram till dig och Arvid

    Annasv - huah...läskigt

    Alvas pappa- ok, jag säger såbhär om:
    sömnbristen - den finns nästan inte här eftersom Signe sover oförskämt bra. Jag sover mina åtta timmar om natten.
    sjukdomarna - Signe har varit förkyld tre gånger än så länge så jag kan inte riktigt säga att det är ett problem heller. Än.
    ekonomin - den funkar. Vi snålar. Men det funkar. Det är en begränsad tid.
    egentid - den har jag. Och mannen också. Tyvärr på bekostnad av att VÅR tid tillsammans blir lidande och DET börjar bli en nackdel. Så det där får vi helt enkelt ta tag i,o prioritera om. Good point!
    socialt umgänge - inte längre lika mycket och exakt när det passar oss. Men vi är duktiga på att slänga ihop små mingelträffar och bruncher här och där så att vi får träffa våra vänner.

    Borgarbrackan - misstänker att man är gravid?!? Eller söker hjälp :)
    Tack för kommentar, ska kika in hos dig också.

    Louise - Du får skratta hur mycket du vill. Det bjuder jag på!

    SvaraRadera

Tack för just din tanke, den är viktig!