När Signe somnade igårkväll yogade jag i 75 minuter. Och mediterade. Sen drack jag grönt te och kröp ihop intill mannen i soffan, nära, nära.
Idag när Signe sov förmiddagssömn lyckades jag både dricka latte och äta lunch i lugn och ro. Och skriva dagbok, läsa och slumra en stund.
I övrigt tankar jag energi med mammakompisarna. I måndags och tisdags med Edvins mamma. Idag med Arvids mamma. Och imorgon med Noras mamma.
Men jag känner också att jag behöver tid för mig själv. Bara. Därför har jag skjutit upp jobbstarten i två dagar och kommer istället att vara helt själv, i tystnad, i vännen M:s Vasastans-lägenhet på måndag och tisdag.
Sen - men först då - är jag redo för verkligheten igen.
Vad skönt det låter. Både gårdagskvällen och två dagar själv. Alldeles själv. Jag funderar just nu på vad som saknas och kanske är det energi kanske är det något annat. Men något är det som gör att ångesten smyger sig på om kvällarna just nu. Njut av din egentid!
SvaraRaderaVad bra att du tar dig så mycket tid. Det ska jag inspireras av. Njut av dina helt egna dagar. Och vännerna så klart.
SvaraRaderaDagarna innan jag gick tillbaks till jobbet efter första mammaledigheten höll jag på att kräkas av kraftigt obehagliga overklighetskänslor blandade med fullständig panik. Det här ska föreställa papp-talk... Du fixar det!!! :-)
SvaraRaderaHärligt att du tar dig tid, både i vardagen och i dessa två dagar nästa vecka! Om jag nånsin får bli mamma så hoppas jag att jag kan lära av dig.
SvaraRaderaJag hoppas att ditt tillbakatåg in i verkligheten blir bra!
kram!
/C
Håller med muffin - pep pep pep!!! Kram kram kram!
SvaraRaderaVad skönt att du tar di gtid. Det kommer gå bra att börja jobba, kanske tom blir skönt efter ett tag. Om tidigare inlägg angående ett barn till så tänkte jag bara säga att en katt är ju inte ett barn. Fast det vet du ju redan. Även av ett barn, eller flera, kan man nog känna sig kvävd ibland, men i det stora hela så är det ju värt det så många gånger om. Kram och lycka till.
SvaraRaderae - jag hoppas att du hittar det som saknas. Kanske är det bara årstiden som ger många av oss denna blues. För vi verkar vara flera som saknar energi.
SvaraRaderaAnna ser dej - kul att du låter dig inspireras. Och tid ÄR viktigt. Tycker jag. Men vi är ju alla så olika där, viktigt att hitta det som känns rätt för just sig själv.
Happy Muffin - tack! Ja, jag behöver mycket peptalk känns det som. När jag tänker på att jag ska börja jobba vill jag bara SKRIKA. Men det gör jag ju inte. Än.
C - Kanske kommer du inte alls att behöva så mycket tid som jag behöver. Vi är ju alla så olika. Eller så behvöver du det. För mig är tid i tystnad och mig själv jätteviktig. Jag blir tokig om jag inte får det. Men tiden finns att hitta, även som mamma. Och mamma blir du :) Det håller jag alla tummar och tår för.
Karin med mexarna - TACK! Vi får väl ses på lunch när jag börjar jobba så att du kan ge mig lite mer peptalk när jag behöver komma ifrån kontoret ett tag. Kram kram
Kajsa - Ja, jag vet ju att en katt inte är ett barn. Det var snarare energin som jag menade när jag skrev att jag var orolig för om jag kommer att orka. Men det vet du ju.
Och ja, visst är det värt det så många gånger om.
Och jobbet, ja det fixar sig. Det vet jag. Jag får hålla ångesten i handen ett par dagar, men värre än så blir det inte. Hoppas jag. Kram och tack!