Jag jobbade som chef i några år.
Slitsamma, tuffa och givande år.
Nu är jag allt annat än chef.
Och prestigen finns inte längre där.
Jag hade nästan, nästan vant mig vid att vara en av alla andra. Kunna glida undan. Bara vara jag.
Och jag har valt det, alldeles själv, för att få tid och energi för Signe och skolan. Men det valet har redan gjort att jag känner tristess på jobbet, jag har svårt när alla dagar ser likadana ut, när det inte finns någon utmaning.
Men så pratade min chef med mig igår, strax innan jag skulle gå hem.
Och nu vill hon att jag går in i ett projekt. Ett nordiskt projekt. Och blir Sveriges projektledare för ett nytt säljstödssystem som ska lanseras.
Workshops. Möten. Utbildningar att hålla. Kanske resor att göra.
Och jag vet inte.
Alls.
Vet inte om jag orkar. Om jag vill. Om jag fixar det.
Jag är inte först. Tjejen om är projektledare nu vill inte längre vara kvar, hon tycker att det är för tufft, för grötigt, för svårt att göra alla nöjda.
Men så pratade jag med mannen om det. Och ibland är det bra att sätta ord på sina egna tankar. För plötsligt hör jag mig själv säga - ”men det är ju bara ett system, hur svårt kan det vara?”
Men ändå. Jag vet inte.
Du skriver mina inlägg innan jag själv hinner skriva dem i min blogg! Både inlägget i fredags om yoga utan fokus och dagens inlägg om att eventuellt ta en chefigare roll på jobbet är EXAKT vad jag själv brottas med just nu. Spooky...
SvaraRaderaKanske kan vi stötta varandra?
Själv har jag insett att jag behöver prata om saker för att få ord på mina känslor, så jag har friskt utnyttjat mina nära kollegor på jobbet.
Här kommer en kram på vägen :)
/C
Oj då. Vad ingår? Ingår sälj och sen implementering i projektledarrollen, så skulle jag tänka efter ordentligt innan tackar ja. Men grattis ändå... :-)
SvaraRaderaGrattis!!! vad roligt för dig!
SvaraRaderaÄven om du bestämmer dig för att tacka nej, så är det väl skönt att få lite cred ibland...jag menar att de vill ha dig på en sån tjänst är väl bara positivt.
väg fördelar o nackdelar i några dar, och lyssna på vad du tänker/känner så blir det ju helt rätt! och tack för allt superpepp om mitt jobb...som jag aldrig kommer iväg på :(
krama signis!
kramelikram arvids mamma
Vilket svårt beslut! Men det måste vara en riktig boost för självförtroendet att de tror på dig och vill att du ska ha hand om det hela!!Kram Johanna
SvaraRaderaGrattis! Vad roligt att du får uppskattning! Du är så bra! :-)
SvaraRaderaOch innerst inne vet du svaret. Det sitter därinne i din magkänsla och lurar. Lyssna på den, det stämmer alltid!
Kram!!
Instämmer med föregående, lyssna på magkänslan och sug i dig den cred du får. Viktigast är att känna att man väljer själv, fri från yttre påverkan - och det är ju enkelt:)
SvaraRaderaOch som alltid när någon själv skriver "jag vet inte" inför ett beslut råder jag: tänk noga noga efter. Din magkänsla förösker kanske säga dig något.
SvaraRaderaSå här skulle jag göra: Suga i mig berömmet man fått (genom att erbjudas tjänsten) boosta mitt självförtroend och gå ut och söka ett annat jobb - ett där jag jobbar med saker jag gillar och brinner för. Då blir man lycklig oavsett man är chef eller ej.
Tror jag, tralala (citat Astris Lindgren)
Du är duktig! Kram!
Men wow, vad roligt att bli tillfrågad något så stort. Grattis, Maria! Du gör nog rätt val tillslut. Det brukar du ju göra.
SvaraRaderaSom alla andra så vill jag säga Grattis och lyssna på magkänslan. Det -Min stora lilla värld skrev lät väldigt bra... Lycka till med ditt beslut.
SvaraRaderaC - har du en blogg? Vad spännande. Om jag får läsa den kan du väl mejla länken till mig?
SvaraRaderaOch spännande med jobberbjudande även för dig. Det är mycket att tänka på. Mitt råd till dig är att verkligen känna efter och försöka landa i alla tankar och känslor innan du tackar ja eller nej. Det är lite som jag försöker göra själv, med min tjänst.
Så visst kan vi stötta varandra, det är det vi tjejer ska göra :)
Happy Muffin - Jag har ännu inte fått veta precis allting. Men tanken är att jag ska jobba 60/40, där projektdelen står för den större delen. Men jag säljer inte. Jag jobbar med tråkig administration :) Så egentligen borde inte valet vara så svårt. Men som sagt, jag vill ha lite mer kött på benen innan.
Arvids mamma - ja, jag är givetvis smickrad över förtroendet. Verkligen. Men det är tufft. Så jag får se. Jag ska landa lite till. Kram till dig, jag försöker ringa dig senare idag.
Johanna - japp, en riktigt boost är det. Verkligen. Men det är skönt att jag inte faller handlöst för smicker som jag gjorde för några år sedan. Nu vill jag ta reda på mer info. Sen får vi se.
Mitt liv som mamma -ja, innerst inne har jag svaret. Och igår träffade jag min ypperligt duktiga terapeut så nu känner jag mig mer säker än vad jag gjorde tidigare. Men jag har ännu inte tagit beslut.
Anna funderar - precis, det handlar om att bestämma helt själv fri från yttre påverkan. Huvudet på spiken.
Och snart känner jag att jag kan göra det. Tack vare min terapeut. Och tack vare mig själv :)
Tack för fina ord.
Min stora lila värld - absolut, du har helt rätt. Och jag vill ju egentligen inte alls jobba med det här, jag vill ju starta eget och jobba som samtalsterapeut/coach/vägledare. Men det kan jag göra först om två år. Fram tills dess kanske jag är projektledare. Vem vet.
KRAM till dig, vi måste verkligen ses snart.
Minna - oj, du skulle bara veta hur många "fel" beslut jag tagit i mina dagar. Men nu känner jag mig lite mer tryggare och säkrare så den här gången blir det förhoppningsvis rätt.
Camilla - japp, magkänslan får det bli. Den är stark. Alltid.