Jag gick i skolan igår. I åtta timmar.
Jag grät större delan av tiden.
För att jag är så trött.
För att det varit så mycket den senaste tiden.
Jag inser att det tär mer än jag tror att inte ha de där små och få stunderna av egen tid när Signe sover på dagarna. För jag är inte mammaledig längre. Jag jobbar. Och går i skolan. Och tränar. Och träffar vänner. Och....
Det går inte. Jag måste lugna mig. Sluta vara överaktiv. Meditera mer. Sova längre. Andas långsammare.
Idag har jag dock fått en massa energi. Vi var barnvakt åt Edvin. Han och Signe sprang omkring på Ålstensängen. Lekte i parken vid Solviksbadet. Och sov gott i sina vagnar medan jag och mannen drack medhavd latte och lapade sol i en blåsippsglänta. Vi var ute i fyra och en halv timme.
Nu hoppas jag att hela familjen sover gott och att dagen i morgon, i hemstaden, med båda systrarna blir trevlig och full av våfflor och skratt. Det. om något, är energi.
Åh... KRAM! Vad bra att du identifierat problemet, att du behöver ta det lugnare. Gör det, och tänk på DIG och DIN familj. På det som ger dig värme och kärlek och glädje och energi.
SvaraRaderaHoppas att allt är bra med din syster.
Kramar!
Det är så lätt att dras med i ett hektiskt tempo, eftersom alla andra också gör det...Jag har varit urdålig på att andas de senaste dagarna, och straffet kommer som ett slag i magen. I morgon blir det LUGNT...
SvaraRaderaHa en skön dag med systrarna!
Jag har inte förstått hur du orkat vännen. Jag har fullt sjå att hinna med allt nu när jag är mamaledig. Hur ska man hinna med att städa, tvätta och göra alla andra måsten när man samtidigt måste jobba och vill tillbringa så mycket tid som möjligt med ens barn? Det är för mig obegripligt. Du har gått på högvarv ett tag nu och det känns bra att du känner efter och förstår att du måste varva ner. Det är jätteviktigt! Annars kommer du inte bara att må dåligt psykiskt utan även få fysiska problem som jag. Titta på mig. Jag sitter här med hjärtklappning, värk i rygg och ben efter åratal av stress. Min värsta mardröm är att börja jobba och fastna i ekorrhjulet igen. Det är inte värt det! En kille som är på besök hos oss idag har sagt upp sig från jobbet och hunnit vara hemma ett par månader. Han behövde få lite tid att varva ner och reflektera över livet och är nu hemma och renoverar lite och ficar iordning trädgården. Han är så himla klok! Jobba hinner han göra och jobbet är inte allt! att få sitt och lapa sol i blåsippeglänta och se ens barn springa runt och leka. Det är livet inget annat. Sköt om dig! Kram!
SvaraRaderaJag blir trött bara av att LÄSA om alla dina aktiviteter. Fast den här helgen kan jag ta upp kampen med dig. Hemskt mycket aktiviteter. Inte kul. Jo, kul, men jobbigt. Vill gå och lägga mig nu kl 19.00.
SvaraRaderaSkrev i bloggen just i helgen om att jag var stolt över att jag sagt nej. Jag gjorde det fast det var trevligheter jag sa nej till; att träffa en bloggvän och hennes son. Jämngammal med min. Mitt nej vacklade både en och två gånger under samtalet med min bloggvän men jag höll fast vid det.
SvaraRaderaTänk vad mycket man vill men att man har så lite tid. Men om det ska kunna bli något av någonting bra av allt det där får man inte glömma att stanna upp i bland.
Förstår om du känner dig slut, inte minst oron för din syster tar på krafterna och så det vanliga livet på det. Det är viktigt både för dig och dina nära och kära att du tar väl hand om dig.
Hoppas du haft en härligt avkopplande dag idag.
Var rädd om dig och ta hand om dig.
ta hand om dig!
SvaraRaderaDu har nog helt rätt i att man måste dra ner på tempot! Man orkar inte alltid allt man vill hinna med. Man måste prioritera. Och det är svårt.
SvaraRaderaLycka till!
Kram,
AnnaSv
Jenny - GRATTIS till ny och jättefin blogg. Vad kul att få följa dig även där. Och tack för varma ord. Som vanligt. Kram tillbaka.
SvaraRaderaAnna - hoppas nu att du fick den där lugna dagen som du så väl behöver! För visst är det lätt att dras med av alla andra
Anneli - jobbet är verkligen inte allt. Men det är nog snarare det privata som jag stressat upp mig för, för först kommer SIgne och sen vill jag ju hinna med alla andra.
Det gäller att prioritera, och det kan vara nog så svårt. Men det ordnar sig. Bara jag får sova ännu lite till så. Kram till dig och Wille.
Ankie - Hoppas att du gick och lad dig 19. Ibland är det bara det vi behöver göra, lyssna på kroppen.
Intressesmurfen - härligt att du sa nej!
Och visst är det viktigt att ta hand om sig själv. Om jag inte gör det orkar jag ju inte ta hand om någon annan heller. Men ibland är det svårt att inse det där viktiga i att ta hand om sig själv. först.
Tack för kommentar, du är så duktig på att läsa och skriva fina inlägg hos mig, det gör mig glad!
Fru A - tack!
Annasv- ja, prioritering är svårt. Kan bara tänka mig hur svårt det blir i höst när både mannen och jag jobbar. Huah!