torsdag, maj 08, 2008

Bye for now

Vi aker imorgon. Harifran. Fran huset vid stranden. Stilla havet. Stilla tankar. Allt det som varit sa fantastiskt.
Det kanns vemodigt.

Nar jag satt vid havet tidigare idag lat jag resan sjunka in i alla sinnen. For att bevara den. Med lukt, horsel, syn, kansel och doft.

Nar vi landar pa Arlanda klockan 19 svensk tid, fredag den nioende maj hoppas jag att dessa sinnen ar med mig. Och stannar. For alltid.

11 kommentarer:

  1. Det kommer den att vara. Det gäller bara att komma ihåg att plocka fram den. Men upplevelser som är stora finns kvar. Alltid.

    SvaraRadera
  2. Håller med Anna, den kommer stanna där hos dig. Så att du kan plocka fram den när du allra bäst behöver den. Grattis till en så lyckad resa! När du kommer hem väntar mail i gmail-inboxen från en som behöver inspireras :-)
    KRAM!

    SvaraRadera
  3. Hoppas du kommer hem med många fina minnen.

    Lilla P

    SvaraRadera
  4. Du verkar vara bra på att spara på viktiga känslor och plocka fram dem när det behövs, så det ska nog gå bra. En egenskap som jag avundas dig lite grann och borde bli bättre på själv.

    SvaraRadera
  5. åååh, jag förstår precis vad du menar. Hoppas de stannar och piggar upp sinnet länge.
    Kram
    och
    Välkommen hem!

    SvaraRadera
  6. Välkomna hem! Minnena kommer du säkert att få njuta av länge! Sköt om dig tills vi hörs härnäst! Många kramar!

    SvaraRadera
  7. Det låter som ni har haft det välförtjänt underbart. Välkomna hem!

    SvaraRadera
  8. Jag hoppas att du stannar kvar i den där underbara känslan, och att du får njuta av livet här hemma...

    SvaraRadera
  9. Anna - ja, stora upplevelser finns alltid kvar. Alltid. Du har så rätt.

    Jenny skriver - nu har jag läst mejlet och blev så glad över att bli tillfrågad att hålla en inspirationsdag. Jag ställer självklart upp. Jätteroligt!

    Lilla P - ja, vi har många fina minnen med oss.

    Kajsa - ja, jag måste nog hålla med dig, jag är bra på att plocka fram de där braiga sakerna när jag som väl behöver dem. Men det har varit en kamp att komma dit. I många många år var jag tvärtom. Men nu kommer det oftast av sig själv vilket jag är otroligt tacksam för.

    Attle - tack!

    Williams mamma - tack, känns bra att vara hemma. Och minnena finns kvar, och jag kommer att dela med mig av dem när vi ses nästa gång. Kram tillbaka!

    Jolla, fru a och e - tack snälla ni!

    Anna funderar - än så länge stannar känslan kvar. Och jag njuter i fulla drag :)

    SvaraRadera

Tack för just din tanke, den är viktig!