Så är bloggvilan slut. För den här gången. Och jag uppdaterar med efterfrågad status på:
Skolan - Om någon av er promenerade utefter Skeppsbron förra veckan och hörde afrikansk musik som strömmade ut från två öppna fönster så var det troligtvis jag och min klass som frigjorde en massa energi genom dans och musik. Om någon av er dessutom såg en kvinna falla handlöst baklänges från ett högt skåp så var det troligvis jag (och för att inte oroa er eller flumma för mycket så vill jag bara säga att klassen fångade upp mig, och att det ingick i min personliga process att våga stå för den jag är). Vi har även pratat och skrattat, diskuterat, gråtit och mediterat. Och kommit varandra och oss själva ännu lite närmre.
Graviditeten - Jag går alldeles strax in i den kritiska nioende veckan och hoppas av hela mitt hjärta att parveln vill stanna kvar. För att lindra min oro något kommer jag troligtvis att boka in ett tidigt ultraljud under den kommande veckan. I övrigt är jag fortfarande hungrig som en varg och relativt trött, men illamåendet har avtagit ganska mycket.
Signe - Att skrika högt i trapphus är roligt. Tycker hon. Tycker inte jag. I övrigt vinkar hon åt alla vi möter. Och ler stort.
Inspirationsdagen - Gick över förväntan. De var nöjda. Jag var nöjd. Vi jobbade med personliga processer, zenmeditation, medveten närvaro och lite annat smått och gott. Mersmak har jag fått. Fler inspirationsdagar bokas gärna in.
Haha, kan inte låta bli att undra hur ni ska handskas med det där att jag föll från ett skåp, det låter ju onekligen väldigt......flummigt :)
SvaraRaderaHej och OJ vad spännande din skola verkar!
SvaraRaderahmm, ja det där skåpfallet låter onekligen lite skumt... det hade jag velat se! hoppas verkligen att du får sluta må illa, det är ju så jävla jobbigt!!!
SvaraRaderaAvis som tusen på din skola! Jag ska också falla från skåp nån gång i framtiden, och lyssna på afrikansk musik. Du ger inspiration!
SvaraRaderaDin plats i tillvaron verkar vara så stabil. Och bättre människa att inspirera andra har jag svårt att tänka mig:)
SvaraRaderaVi var och är nöjda och har också fått mersmak! Här ska jobbas med mig själv :-)
SvaraRaderaKRAM!
Låter som om det varit bra dagar! Lycka till med ultraljud ... Jag gjorde det också i vecka 9 för att jag var orolig! Bebin mår säkert utmärkt och det kommer du också göra när du fått se ett liet hjärta slå.
SvaraRaderaStor kram
(när du kommer hem till mig nästa gång ska jag tänka på att hålla dig undan våra höga skåp ... :-) )
Låter som några helt otroliga dagar! =)
SvaraRaderaKlappa magen ordentligt och ta hand om dig!
Kram,
AnnaSv
Nyfiken på vad en blogg - du har helt rätt. Den ÄR spännande. Och jag visste att du skulle tycka det.
SvaraRaderaFru A - haha, ja i mångas öron låter det nog skumt. Lite sekt-varning nästan ;) Men vi jobbar med personlig utveckling på så många olika plan och det är otroligt häftigt. Ibland behöver man liksom göra mer än att bara prata.
Illamåendet är nästan helt borta, det är vissa lukter/dofter som sätter igång det.
Frida - härligt tjejen! Du är på helt rätt väg. Det är alla som vill jobba med sig själva tycker jag. För utan att jobba med oss själva är det liksom ganska svårt att jobba med andra, tycker jag. Och vad roligt att lilla jag kan inspirera.
Anna funderar - ja, just nu är min plats i tillvaron jäkligt stabil. Men det där kan ju ändras när som helst, men jag tror ändå att jag har en betydligt stabilare grund att falla tillbaka på om tillvaron rämnar nu än vad jag hade för bara några år sedan.
Jenny skriver - då kör vi fall från högt skåp nästa gång ;)
Min stora lilla värld - jag hoppas att du har rätt när det gäller min lilla bebis.
Och helt rätt, håll mig för guds skull borta från samtliga höga möbler när jag intar din våning nästa gång :)
Anna - ja, helt otroliga dagar har det varit. Och magen har fått en klapp. Tack!
Jag skickar alla starka tankar jag kan inför onsdag! Det kommer säkert att gå jättebra!
SvaraRaderaLivet mitt i livet - tack snälla du!
SvaraRadera