Ibland, ganska ofta, sitter jag på möten och undrar vad jag egentligen gör där. Vad alla egentligen pratar om. Varför jag överhuvudtaget jobbar med det jag gör.
Det har blivit extra tydligt sedan jag började min utbildning till samtalsterapeut. Det är ju liksom det jag brinner för. Det här med en massa engelska uttryck, tekniska förkortningar, säljsnack och kundbearbetning är bara så……jävla ointressant. Faktiskt.
Och ändå har jag varit i den här branschen i snart tio år. Helt otroligt.
Jobbet är tyvärr en alldeles för stor del av livet. Men därför är det extra viktigt att trivas och göra något som känns meningsfullt.
SvaraRaderaLilla P
Jag förstår precis hur det känns! Jag har exakt den känslan på jobbet. Igår var jag inne på jobbmöte och träffade mitt team inför hösten. De två tjejer jag ska jobba med är varandras totala motsatser. En är tio år äldre än mig och väldigt negativ och stressad. Den andra är tio år yngre än mig, flamsig, tramsig och överpositiv. Jag satt med en slingrande och kinkig William i knät och hörde hälften av vad de sa. Jag är inte intresserad längre. Jag har fått nog av ekonomi och löner. Jag vill ju jobba med människor, precis som du! Göra något meningsfullt för en gångs skull! Du kommer dit så småningom för det är ditt kall. Vad beträffar mig så lär jag väl fortsätta tills att jag blir pensionär för att jag inte får tummen ur :-D. Kram på dig!
SvaraRadera...men, du har säkert en bekräftande sida som har mått väldigt bra av att vara i just den där branschen. Nu kan du gå vidare. Snart. Hoppas det...
SvaraRaderaTänk vilken skön insikt du har fått! Och du har verkligen hittat det du vill hålla på med!
SvaraRaderaLyckliga du!
Själv har jag precis (igen) satt igång att leta jobb.
Det vill säga lagt upp mitt CV på nätet och sitter nu och håvar in alla svar. Min bransch är verkligen het, och är man tjej är man ännu mer eftertraktad. Snacka om självförtroendeboost att så många vill att jag ska komma på intervju!
Kram!
C
Tyvärr tror jag att ganska många känner så om de skulle ta sig tid att känna efter - det finns så otroligt många jobb som ska göras av någon men egentligen inte intresserar någon. Mer än för pengarnas skull. Skönt för dig att du vågar se det och att du redan är på väg mot någonting annat.
SvaraRaderaLilla P - japp, jag vet. Och egentligen borde jag inte klaga. Jag har ju faktiskt valt den här tjänsten just eftersom jag vill få tid över för Signe och skolan. Tanken är att jag ska jobba kvar tills skolan är slut och sen starta eget. Men vissa dagar känns de här 1,5 åren som är kvar som en evighet!
SvaraRaderaWilles mamma - nej, jag tror att även du har ditt kall och att du visst får tummen ur. Eller så upptäcker du att ditt jobb är helt okej när du väl börjar jobba. Ibland får vi andra referensramar. Men självklart hoppas jag att du får jobba med det du vill och brinner för, på sikt.
Ankie - ja, visst är det så, jag har mått väldigt bra av den här branschen också, ganska länge. Men nu tycker jag att det är för mycket snack och yta. För min smak.
C - åh lyckliga du som ändå kan välja och vraka bland jobberbjudnanden. Det låter härligt. Men jag vet ju också vad du helst av allt vill. Och det hoppas jag att du ska få syssla med, snart, snart
Stor kram!
Kajsa - jag håller med, vi är nog många därute som känner samma sak. Och jag är glad att jag vet vad jag vill bli när jag blir stor :) Utan det skulle det vara extra tungt. Nu är det okej, även om vissa dagar är sämre än andra. Men så är ju livet.
Vet du, jag tror att du kommer att jobba med det du brinner för alldeles, alldeles snart. Så det så!
SvaraRaderaAnonym - jag hoppas att du har rätt :)
SvaraRaderafast det är väl helt rätt också att du just känner så.. det betyder ju att du valt att göra en förändring i rätt tid. Jag hoppas du får jobba som samtalst. sedan. Kram
SvaraRaderamen är det inte på något sätt också lite skönt att känna så? du har valt rätt, som utbildat dig till något helt annat. och du är på väg därifrån!
SvaraRadera