Det regnar utanför fönstret. Jag är trött och skulle göra vad som helst för att kunna krypa ner under mitt duntäcke, läsa en stund och sova. Jag är trött idag. Signes inskolning har varit jobbigare än vad jag någonsin trott att den skulle bli. För mig. En massa gamla minnen och funderingar.
Kanske har det att göra med att en av dagisbarnens mamma är en av mina gamla kollegor. En kollega som drev en hetskampanj mot mig för många år sedan när jag utsågs till chef. Hon var fackordförande och tyckte att beslutet var fel. Det är en gammal historia och jag trodde att jag begravt den. Men som med så mycket annat i livet så kommer det ikapp till slut, det går inte att begrava, bara att gå vidare.
Och nu går jag vidare från det. Och accepterar henne som hon är, idag.
Signe har också gått vidare. Idag lekte hon, på eget initiativ, med de andra barnen. Imorgon är det dags för mannen att lämna henne en kort stund
Vad spännande det är det här med inskolningen! Men jag måste säga att du haft lite väl tufft! dels så många barn o vuxna till en början (klokt av signe att vara avvaktande i en sån situation) och sen det där med att det är en av dina gamla kollegor(urk va jobbigt, duktiga du som kan ta det till dig,se felet, acceptera och släppa. du är smart!!!) Det verkar ändå som att det är ett fint dagis, där de månar om signe och direkt ser att hon behöver lite "mer" av dem som fröknar!
SvaraRaderadet är så spännande med dig, för du är verkligen så duktig på att upptäcka ett problem hos dig själv och nästan direkt veta varför det är si eller så...
Sen är du snart uppe i 100000 besökare...shit! Coolt!
Vill ses snart, men just nu snurrar mitt liv lite väl fort igen, så jag drar mig lite tillbaka en stund för att andas...Det här blev en splittrad, och långrandig kommentar...lite sån är jag just nu..
Kramar!!!
Du skrev ju att du var intresserad av andras inskolningar, här är lite mer erfarenheter från mig: De två inskolningar vi varit med om har båda varat 3-5 dagar. Första dagen var vi där kort tid och var med hela tiden, andra dagen - hela dagen och vi var med hela tiden. Tredje dagen fick hon vara där själv, men vi var där lite i början och hämtade lite tidigare. Sen fortsatte det med lite längre dagar. På inget av dagisarna ville dem att vi skulle vara där mer, för dels blir H van vid att vi är där, dels lär personalen inte känna henne. Första inskolningen var det jättejobbigt men nu har det gått jättebra, H har lärt sig att vi inte försvinner för evigt utan kommer igen lite senare (Det kommer Signe också snart att lära sig!). Och kanske vi också är tryggare för vi vet att hon anpassar sig efterhand?
SvaraRaderaTror inte du också att man (oftast) blir en starkare person av att gå igenom svåra och tuffa upplevelser? (Det tror jag nämligen). Kan det i så fall inte hjälpa att tänka att det här med dagisstart är positivt för Signe, att hon lär sig väldigt mycket av det? (Kan hända att du redan förnuftsmässigt tänker så men inte känsomässigt...)
Sover Signe fortfarande om dagarna? H sover alltid ute i vagn på dagarna, på dagis ger det en trygghet eftersom den (tillsammans med nappen) är en egen liten trygg värld.
Oj, detta blev långt! Märker att jag blir extra engagerad :)
Många kramar till dig
ps - snacka om otur att hon hetskampanjkollegan har barn på samma dagis! hoppas du klarar att konsentrera dig på alla andra istället...
Åh, du satte ord på något väldigt viktigt "det går inte att begrava , bara att gå vidare".
SvaraRaderaDet ska jag lägga på minnet nästa gång jag möter något gammalt spöke!
Snart är det vår tur att möta dagisvärlden och allt den för med sig, både gott och svårt.
Vill först bara säga att jag fastnar i din blogg för jag tycker du är så skönt ärlig. Vardagsnära. Det känns som om man kan lära känna dig där. Blir nyfiken på vem du är då jag ser många likheter och ibland kusligt igenkännande situationer..
SvaraRaderaGamla spöken är aldrig kul, men du verkar verkligen tagit det bra. Tänk på att "Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte stöttar varandra" ;-)
Åh vad svårt att träffa någon från sitt förflutna i en sån situation. Hoppas du kan lägga det bakom dig och att Signe trivs i alla fall.
SvaraRaderaNär det gäller fina Signe och inskolningen tänker jag så här. En del barn går det jättesnabbt i början av inskolningen, dom tar försig och kastar sig in i leken. Fast sen så kommer kanske ett bakslag, som det ju kan göra när saker går lite för fort. Signe hon chillar och tar det lugnt, det är klart att det är läskigt med ett helt nytt ställe med massor med nya människor. Jag tror hon kommer att klara det här galant, Ida är också rätt försiktig med nya barn men blir hon arg så går ingen säker..;)
SvaraRaderaJag har också ett gammalt spöke, det är inte kul. Men det är som du skriver "bara" att gå vidare..
Hoppas att du får sova och vila dig och lilla magen hela helgen. Hur känns det i magen den här gången? Likadant? Ser den likadan ut? Många varma kramar till dig och tack för att du tar dig tid att peppa människor som mig fast än du har fullt upp i ditt eget liv. Kram kram C
Arvids mamma - tack för långt och engagerat inlägg. Ja, trots att inskolningen känns rörig så är pedagogerna ändå duktiga på att se varje barns enskilda behov. Det känns bra och tryggt.
SvaraRaderaOch ja, jag jobbar ju en del med mig själv för att förstå varför jag reagerar på ett visst sätt. Jag älskar det, för mig är det en självklarhet och spännande. Ibland går det bra. Ibland mindre bra :)
100 000 besökare känns coolt, men jag har ju skrivit i många år, men jag ska nog fira det på något vis, så håll utkik, man vet aldrig vad jag hittar på.
Jag vill också ses, snart, kanske kan du ta en snabb latte nästa onsdag förmiddag, då ska jag nämligen till bm och är i krokarna. Vi kan höras om det. Kram
Kristina - tack snälla för långt och intressant inlägg. Och tack för att du delar med dig av dina erfarenheter.
Och angående om jag tror att man blir starkare av tuffa och svåra upplevelser så kan jag bara säga att jag anser att det är så. Definitivt. Men det är en annan sak att vara vuxen och gå igenom svåra saker än att vara knappt två år. Jag vet att Signe fixar det, på sikt, men det gör ont i mammahjärtat när jag vet att hon inte förstår allting, fullt ut. Men det är också därför mannen kör resten av inskolningen, han är coolare där även om han också tycker att separationen är svår.
Men jag tror på dagis, verkligen, att lära sig det sociala spelet, att få stimulans, att vara med kompisar.
Ja, Signe sover ungefär 1,5 timme efter lunch, varje dag. Jag hoppas att hon kommer att fortsätta göra det även på dagis.
Kram och tack för att du läser och skriver här!
Cykelmygga - vi har nog alla våra gamla spöken och för mig funkar det bäst att gå vidare, att acceptera att det är en annan situation nu. Det betyder inte att jag accpeterar det som hänt, men jag fastnar inte i de gamla tankarna och känslorna.
Tack för din kommentar och stort lycka till med dagismötet!
Borgarbrackan - åh tack, vilken fin kommentar. Vad glad jag blir. Och du får gärna lära känna mig genom att hänga här, ingen skulle bli gladare än jag.
Och det där med att "Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte stöttar varandra" - det tror jag på ;)
Lycka till med bebisen!
Kajsa - ja, jag har redan lagt det bakom mig och gått vidare. Jag hoppas att jag slipper bakslag.
Camilla - Självklart stöttar jag dig i det svåra du går igenom nu. Mitt eget vardagstjafs är ingenting i jämförelse. Men visst, det går inte att jämföra så heller, vi har alla våra problem. Jag hoppas och tror verklgigen att allt kommer att bli bra för er.
Angående min graviditet så fick du mig inspirerad att skriva ett eget inlägg om det. Så det kommer. Men det känns ungefär på samma sätt den här gången. På ett sätt. Och på ett sätt inte alls. Men som sagt, mer om det senare.
Varm kram till dig och din familj