I många år ville jag att allt skulle vara perfekt. Jag, mina relationer, mitt hem och mina kläder. Jag kunde bli fullkomligt tokig om jag upptäckte en reva på strumpan eller hade för många papper framme på skrivbordet.
Jag gillar fortfarande när det är fint, men jag har en mer avslappnad inställning nu. Det blev tydligt häromkvällen när Signe och jag bakade pepparkakor och brände den första plåten i ugnen. Hade det hänt för några år sedan hade jag blivit förtvivlad, arg, besviken och tänkt att jag lika gärna kunde strunta i att baka.
Nu skrattade vi så att vi grät.
(och resten av pepparkakorna blev antingen alldeles för tunna eller för tjocka. Men väldigt, väldigt goda)
Skön inställning. Och mycket sundare:)
SvaraRaderaLilla P
Låter bra. Och gott. :)
SvaraRaderaSkratt kan göra även den sotigaste pepparkaka glad ;)
SvaraRaderaEn mycket bra förändring måste jag säga - ett gott skratt förlänger ju livet ;)
SvaraRaderaLilla P - japp, så känns det
SvaraRaderaKajsa - ja, visst gör det :)
Nina - ja, visst är det så
Susanne - ja, ett gott skratt förlänger livet, så efter alla våra pepparkaksskratt lever vi förhoppningsvis länge, länge.
Ungar har en tendens att gilla när "mammor klantar sig"...
SvaraRaderaAnkie - japp, så är det, och min tvååring har redan fattat att det där är kul :)
SvaraRadera