Mannen jobbar. Mamma har åkt hem. Signe är på dagis. Siri sover i ringsjalen.
Och jag är trött, nästan utsjasad.
Jag har som motto att leva här och nu. Men just nu, i mitt här och nu, är det kaos inför visning av lägenhet och några dagars flytt till svärföräldrarnas våning.
Jag andas ytligt och stressar mest runt när det finns tid över för annat än amning och blöjbyte.
Yogamattan står där i sitt hörn och lockar. Jag vet att jag borde men just nu kan jag inte. Att acceptera att det är så är också svårt men jag försöker, så gott det går.
När jag var i skolan i helgen (och hade Siri med mig) sa min lärare och handledare att hon beundrar att jag äger mig själv så fint. Men just nu känns det inte som jag gör det. Det känns som om jag tappat mig själv lite grann, en smula.
Hoppas du hittar tillbaka till dig själv snart. Men det är väl så det är att ha pyttebebis, man tappar bort sig själv lite. Det viktigaste är nog att acceptera det, och komma tillbaka i långsamt tempo. Men jag tror du kommer klara det galant!
SvaraRaderaOj, har du redan börjat skolan. Strongt.
SvaraRaderaOch jag vet att du hittar dig själv snart/U
Du hittar snart dig själv igen!
SvaraRaderaIbland är det nästan bra att "göra fel" ett tag, så att man verkligen känner skillnaden och inser ännu mer hur bra det är när det är som det ska.
Lycka till med visning, försäljning och vistelsen hos svärisarna!
Kram!
C
En kram till dej. I all enkelhet.
SvaraRaderaDu gör rätt i att andas, det är där du har din styrka!
Ibland kanske man måste tappa sig själv litegrann...det kan nog vara nyttigt att få plocka upp, och göra om några gånger innan livet flyter vidare...det är stora förändringar i ditt liv just nu. Det vore lite knasigt om det bara flöt förbi utan att du märkte det?
SvaraRaderaDet är väl att äga sig själv? Att rubbas av förändringar tänker jag?
Men keep on andas...du kommer igenom molnen.
Kramar till dig!
Jag skickar över kramar och styrka. Snart hittar ni era rutiner och då kommer det bli enklare. Kom ihåg att allt fortfarande är väldigt nytt och då måste det ta tid. Så fortsätt andas under tiden, så ska du se att du snart är tillbaka hos dig själv. Fast denna gång ännu lite starkare.
SvaraRaderakram Elma
www.elmaa.wordpress.com
Hej på dig. Jag tror vi hade behövt ta en hederlig gammal fika idag, båda två. Vad sägs om Nyköpingsbro om ett par timmmar ?! Sköt om dig ! Kram Helena
SvaraRaderaDu är mitt uppe i allt nytt och allt som är på gång att hända. Det är inte så konstigt att du känner dig trött. Livet har förändrats. Snart kommer du att landa, när ni flyttat till ert fina hus. Du får ha målbilden framför dig. Ni är så nära nu! Här är det deppigt just nu. Snart gräsänka i tio dagar med allt vad det innebär i form av att ta hand om lämning och hämtning på dagis, jobb och allt som behöver tas om hand hemma. William är fortfarande sjuk och vi tjafsar om vem som ska vara hemma. Suck! Just nu vill jag bara lägga mig på soffan och gråta. Kanske skulle kännas bättre då :-). Tänker på er och hoppas att du hittar dig själv snart igen! KRAM
SvaraRaderaEn styrke Kram, du kommer igen :)
SvaraRaderaLoppan
Jag håller med ovanstående; ibland måste man tappa bort sig själv en smula, annars är man nog inte mänsklig.
SvaraRaderaDet blåser nya vindar, och de blåser hårt ibland. Dem måste man anpassa sig till. Du hittar greppet igen, var så säker.
Tack för att du delar med dig av dig själv! Du är värd en utmärkelse!
SvaraRaderamen du är duktig som i alla fall andas ytligt, jag skulle hyperventilera ;) det låter på gränsen till för mycket att sälja lägenhet när man är nyförlöst, det är ju skitjobbigt i vanliga fall! men det kommer säkert att gå strålande, hoppas du hittar ditt lugn mitt i alltihopa.
SvaraRadera***Skickar lite power till dig***
SvaraRaderaFörstår att det känns tungt ibland...
På med sjalen, ner med barnet och gå ut på en stunds gående meditation. Funkar även i dåligt väder ;-)
Frida - absolut, så är det. Att ha bebis gör att man tappar sig själv ibland. Jag vet ju det och ändå är det så svårt att acceptera det, ibland
SvaraRaderaU - japp, skolan började i helgen. Två lektioner. Det funkade finfint att ha med Siri så jag ser det inte som några problem alls att fortsätta skolan det här året.
C- absolut, visst är det så, tänk om livet bara flöt på hela tiden, då skulle det både vara tråkigt och icke lärorikt
Nina - ja, jag andas och andas och andas.Men just nu hittar jag inte riktigt djupandningen, men det är väl så det får vara. Den finns ju där, det vet jag
Arvids mamma - och du tänker helt rätt vännen, att rubbas av förändringar är att äga sig själv. Jag såg bara inte det när jag skrve inlägget. Så är ju livet ibland. Suck.
Kram
elma - ja, ibland är det som att jag glömmer bort att Siri faktiskt bara är tre veckor. Men det känns som om den här jäkla visningen av lägenheten kom helt olägligt. Vi visste ju om det sedan tidigare men det är alltid mer att göra än vad man tror. Men vi fixar det, och vi hittar våra rutiner
Helena - ja, jisses vad jag behövde en hederlig gamla fika igår. Fan att vi bor så långt ifrån varandra. Annars hade vi kunnat hyperventilera tillsammans och hjälpas åt med ungarna. Kram till dig
Willes mamma - gråt på vännen, det är ibland det enda som hjälper och som gör att det känns bättre. Jag önskar att jag bodde närmre och kunde hjälpa dig, det är tufft att vara ensam i tio dagar. Tänker på dig. Kram!
Loppan- tack snälla!
Anna - ja, jag hittar tillbaka. Så är det. Det gör vi alla. Förr eller senare. Tack
Pia - men åh, tack snälla. Vad glad jag blir!
Fru A - ja, hyperventliera är lätt att göra i detta kaos, men jag vet att det bara skulle bli ännu sämre. Så jag andas ytligt och försöker hålla huvudet ovanför ytan. Så gott det går
Helle - åh, vilken bra idè. TACK!