söndag, mars 15, 2009

Förhinder

På grund av sjukdom försvann tre veckor av långsam och eftertänksam planering, packning och förberedelse inför flytt.
Istället blir det stressigt, allmänt förvirrat och sådär lagom tvåbarnschockartat.
Jag tar djupa andetag och sänder ut önskningar om att allt ska gå bra. Och så ammar jag Siri, har långa vaknätter, underhåller Signe och försöker vara en god fru åt mannen.
Bloggvärlden får vänta. Men jag kommer tillbaka. Hoppas jag.

10 kommentarer:

  1. Förstår dig till fullo!
    Å jag väntar här (och i riktiga livet) tills du är tillbaka.
    Hoppas flytten går bra, visst var det nu i helgen ni skulle börja?!
    Kram kram

    SvaraRadera
  2. Jag saknar dina inlägg väldigt mycket men självklart, så jäkla självklart väntas det :)
    Ta det nu lugnt o njut av livet!
    Ha det så bäst i nya, fina huset!

    Kramar!

    SvaraRadera
  3. Lycka till med flytten. Ser fram emot din återkomst. Ta hand om dig så länge. Kram.

    SvaraRadera
  4. Ta hand om dig och familjen. Och så hoppas jag naturligtvis på ett återseende när allt lugnat sig lite. Kramar!

    SvaraRadera
  5. Instämmer med alla här ovan! Gör vad du behöver! kram

    SvaraRadera
  6. Instämmer med alla här ovan! Gör vad du behöver! kram

    SvaraRadera
  7. Jag hoppas så klart också att du kommer tillbaka. Ta den tid du behöver!! Varma kramar Johanna

    SvaraRadera
  8. Ta hand om dig och ta allt i den takt du själv väljer. Njut av våren och känn inga måsten!

    Stor kram!

    SvaraRadera
  9. Kom, kom, kom när det har lugnat sig - vi väntar! Lycka till med flytten, andningen och sömnen. Styrkekram!

    SvaraRadera
  10. Hälsingemamman- Vilken tur att du väntar vännen, det behöver jag. Kram

    Frida - vad gulligt av dig att säga så, men nu är jag tillbaka litegrann i alla fall, mellan alla flyttkartonger

    e- tack snälla

    Jessica- kan inte påstå att det är lugnt just nu, men det blev ett litet inlägg i alla fall.

    Uttrycksrum - spikmattan fick mig tillbaka :)

    Johanna - tack vännen!

    Caroline - usch, måsten är nästan det ända jag känner nu, inte med bloggen, men med allt annat. Måste nog ligga mer på spikmattan tror jag :)

    Anna - tack snälla du!

    SvaraRadera

Tack för just din tanke, den är viktig!