onsdag, juli 29, 2009

Att bara...

Det är något speciellt med mannen. Ja, egentligen väldigt mycket, men en sak gör han betydligt bättre och smidigare än jag. Nämligen att natta Siri. Han lägger liksom bara ner henne och så somnar hon. Nästan direkt.
Det spelar ingen roll om det är förmiddagssömnen, eftermiddagssömnen eller nattningen för kvällen. Hon bara somnar.
När det är jag som nattar så är det inte alls lika bara.

5 kommentarer:

  1. Å vad skönt att det funkar med någon i alla fall! Här hemma funkar det inte med någon...

    Hoppas allt är bra med er i sommarvärmen (eller värme och värme...)!

    Kram!

    SvaraRadera
  2. Exakt så var det med sonen när han var liten, ja, fortfarande faktiskt. Det är maken som funkar, inte jag. Och visst är det skönt på något sätt ändå - man är ju ett team! Kram!

    SvaraRadera
  3. Allt beröm till maken din, men nu är det ju på det viset att när du nattar Siri finns det ju mjölk och amningsnärhet som lockar, och då är det väl inte lika lätt att komma till ro och bara somna...?

    SvaraRadera
  4. håller med "att vara mamma". du luktar ju mjölk, klart hon bökar o vill ha då :)

    SvaraRadera
  5. Jessica - jobbigt! Hoppas det blir bättre

    K - visst är man ett team. Och ibland är det skönt att få göra något annat, men det är ju alltid skönt när det funkar med båda

    Att vara mamma - njae, jag vet inte, amning lockar inte nämnvärt länge. Jag ammar i princip bara på morgnarna nu, då vill hon vara nära och ligger still, annars far hon runt och tycker att allt annat än mina bröst är roligt

    Minna - se svar ovan! Tack för kommentar!

    SvaraRadera

Tack för just din tanke, den är viktig!