fredag, oktober 16, 2009

Personlig men inte privat

Det har funnits där ett tag. I mina tankar. Och i min kropp. En längtan. Och en saknad. Efter den där vännen som kom. Och någonstans försvann, på sitt alldeles egna sätt.
Mer än så kan jag inte skriva. Och vill jag inte heller skriva. Den här bloggen är personlig utan att vara privat. För mig handlar det om att skriva saker som jag vill dela med mig av, till vem som helst. Det gör liksom inget att det pratas om det. Men jag skriver aldrig sådant som jag vill hålla för mig själv eller för mina allra nära och kära.
Så därför blir det inte så mycket mer än så. En längtan. Och en saknad.

Och samtidigt finns också en lycka och glädje i att också ha återfunnit en gammal vän. En vän som funnits där via genuint handskrivna brev. De började komma i tidiga tonåren och fortsatte. Sedan slutade vi skriva, båda två. Men så fick jag ett meddelande på Facebook för ett tag sedan. Från henne. Och nu finns vi i varandras liv igen. Visserligen i ett helt annat forum. Men det är magiskt. Och det är lycka.

7 kommentarer:

  1. Vad glad jag blir för din skull över den vännen du återfunnit, all lycka till dig!

    SvaraRadera
  2. Känner precis som du, tror jag, personig men inte privat - sedan tror jag att man utökar gränserna lite då och då ju mer bekväm man är med sitt forum.
    Vänner - ja de kommer och försvinner ibland långa perioder, men vänskapen brukar finnas kvar med några. Så plötsligt hittar man varandra igen, precis som du och din "gamla" vän - underbart!

    SvaraRadera
  3. Det är fint med återvunnen vänskap..ha en fin lördag:)

    SvaraRadera
  4. Hej, jag har för lite sedan också fått en vän tillbaka in i mitt liv. Jag förstår precis den känslan du vill förmedla i inlägget. Roligt för er!
    Trevlig helg

    SvaraRadera
  5. Skönt att ni hittat tillbaks! Fejjan är kanske inte så tokig alla gånger? Men jag håller mig därifrån... ;-)

    SvaraRadera
  6. Åh vad fint! Sånt här gillar jag. Sedan ett drygt år är det radiotystnad mellan en riktig brevvän och mig. Efter sisådär 30 års brevskrivande... Kanske ska jag öppna upp på Facebook? Jag har ju inte funnit någon anledning att ha ett konto där förut. Tack för ditt tankekorn !
    Kram Helle

    SvaraRadera
  7. Suzan - tack, tack

    Alexandra - ja, kanske är det så, att vi blir avlägsna vänner. Men det känns inte riktigt bra, inte justs nu, kanske aldrig. Tack för din kommentar

    Annika - jag har tänjt på gränserna ibland. Ibland känns det rätt, precis som du skriver, ibland inte. Jag trevar mig fram.

    Toril - ja, återvunnen vänskap är vackert!

    Mammaxtre - vad härligt att även du hittat tillbaka till en gammal vän. Tack för kommentar!

    Magda - Fejjan är faktiskt helt okej. Jag var skeptisk i början men använder det som ett sätt att hålla kontakt med gamla vänner och bekanta.

    Helle - ja, kanske gör det där tankekornet att du registrerar dig. Kanske inte. Jag använder Facebook som ett kontaktforum och håller aldrig på med tester och skickar länkar osv. Det är inte riktigt mig grej. Men som ett sätt att hålla kontakten med gamla bekanta och vänner funkar det utmärkt. Och att hitta gamla vänner då förstås. Kram tillbaka!

    SvaraRadera

Tack för just din tanke, den är viktig!