Jag träffade bästa H i lördags. I Nyköping. Vi satt i många och långa timmar på Hellmanska gården, drack latte och åt goda mackor. Och så gnällde vi. Som fan. Båda två. På allt och inget. På det som känns svårt i livet. På det där som man egentligen inte kan göra så mycket åt annat än att acceptera att det är just så, just nu.
Men fan vad skönt det är att göra just det - gnälla. Att spegla varandra och nästan gotta sig åt eländet och tycka lite synd om sig själv.
Jag är ofta väldigt förstående, empatisk och lägger allt ansvar på mig själv, för jag vet att det inte går att ändra på en annan människa. Däremot går det att ändra sin egen inställning. Men ibland behöver jag få spy galla och inte tänka på vad jag säger eller hur det låter.
Så blev det i lördags. Med bästa H. I Nyköping. Men det blev också en hel del skratt, shopping och glada minnen.
Det är bra att hon finns, H. Så att jag kan gnälla lite ibland. Och bli speglad i att hon tycker och tänker likadant, och liksom bara finns där även när hon inte tycker och tänker likadant. För det är ju så riktigt goda vänner gör.
Jag är en jädra gnälltant, jämt. Känns det som. Fast jag försöker verkligen vara medveten om mej själv och hur jag låter ibland. Men det är precis som du säger; väldigt förlösande att gnälla ur sig rejält med jämna mellanrum. Bara ösa ur sig och rensa rören, efteråt brukar man få lite perspektiv. Skönt att slippa bråtet helt enkelt.
SvaraRaderaKramkram!
Vad ljuvligt det låter med din vän! Så som det ska vara. Ibland är det väldigt bra att gnälla - och riktigt ta i om hur hemskt allt är - för då får man tillbaka perspektivet. Funkar i alla fall för mig! Jag går också alltid till Hellmanska gården när jag är i Nyköping, så mysigt ställe!
SvaraRaderaKram!
Får jag gnälla lite till ?! Jag blev verkligen förkyld i söndags... Kram på dig vännen
SvaraRaderaGnälla måste vi mammor få göra ibland, tycker jag :-)
SvaraRaderaSist jag var på undrebara Hellmanska gården i Nyköping, som jag för övrigt tycker är ett underbart ställe, så blev min son bajsnödig precis när vi sätter oss till bords för att äta lunch. Han säger - Jag är bajsnödig aningens för högt. Sitter folk runtom oss och äter i allsindar. Varför knäppa jag säger
- Melker kan du säga att du är bajsnödig lite högre, jag tror inte att de hörde därborta. - JAG ÄR BAJSNÖDIG! Enda gången (nästan) han gjorde som jag sa. Får skylla mig själv helt enkelt.
Gnäll vidare du yogamamma. Vi behöver få gnälla ibland.
Nina - jag tror inte att du gnäller jämt, jag tror bara att du rensar i röran lite. Och det behövs. Verkligen. Kram på dig!
SvaraRaderaAnna Fredag - åh, då kanske vi ses där nästa gång, på Hellmanska gården, I love it!
Helena - shit också, att du blev förkyld. Jag hade något på gång, men körde min "nosmassage" så att det släppte. Kram!
Mammaxtre - ungar är väl för härliga! Och Hellmanska gården ÄR ljuvlig. Kul att vi är flera som går dit. Får kanske bli en bloggträff där;)