Hon är en bestämd fröken, vår lilla Sirre. 11 månader för några dagar sedan och 9-månadersgnället hänger kvar. Eller så är det bara sådan hon är, skrikig när något inte passar. Och det är mycket som inte passar just nu - blöjbyte, påklädning, sysselsätta sig själv i längre stunder, sova långa pass utan att vakna.
Så vi vet vad vi gör större delen av dygnet.
Men så finns de där kiknande skratten också. Och de stora leendena. Som gör att vi smälter och tycker att det är värt varenda vaknatt.
Hon säger pappa, mamma, titta och hej. Vänder sig mot det vi frågar efter, men har ännu inte börjat klappa händer eller peka. Hon kryper helst men har börjat resa sig själv och kan stå själv utan stöd.
Syrran är fortfarande den stora idolen och pappa är favorit av oss föräldrar. Just nu. För det är ju så det är med barn - just nu.
Och just nu och alltid älskar vi henne. För den hon är.
Som tvåa måste man kanske låta lite mer för att få någon uppmärksamhet? Vi upplever lite liknande symtom med tvåan här och tänker att hon kommit till ett helt annat sorts hem (än när ettan kom) - ett hem där det redan är full rulle.
SvaraRaderaGrattis fina Siri! Hoppas din födelsedag var jättemysig.
SvaraRadera2:an låter en hel massa här också :-)
Många kramar!
Fint du skriver om din lilla dotter:)
SvaraRaderaVad de växer våra små tjejer :D
SvaraRaderaEira är 10 månader nu och gnäller nästan konstant... Utom när hon åker vagn :D
Kram Helle
Kajsa- ja, nog är det så alltid, att tvåan kommer till ett helt annat hem och behöver göra sig hörd och sedd på ett annat sätt. Jag behövde nog bara bli påmind om det. Tack!
SvaraRaderaJenny - tack för grattis! Och där ser man, din två är också en liten "låtare". Kram!
Toril - tack!
Helle - jag vet, det går galet fort nu! Och där ser man, du har också en liten som låter. Men Siri hon låter även i vagnen :)
Kram