Jag längtar efter det. Att sova hela natten. Att vara utsövd. Att komma in i djupsömn och vakna relativt pigg.
Jag vaknar minst en gång per natt, ofta två-tre gånger och ibland ännu fler.
Jag vaknar av Siri som hostar. Av Signe som drömt mardröm. Av mannen som snarkar. Och när väl somnat om börjar allt om.
Igen och igen och igen. Natt efter natt.
Det fungerar inte.
Jag fungerar inte.
Jag är nätan overkligt trött, har svårt att koncentrera mig och tappar liksom lusten och orken och energin. Ibland är det som om ingenting är riktigt roligt. Tröttheten ligger som en hinna över det mesta.
När jag är för trött får jag näsblod.
Nu har jag haft det flera dagar i rad.
I morse, efter mitt coachingsamtal försökte jag även sätta fast bilbältet där startnyckeln ska sitta. Det tog en ganska lång stund innan jag insåg vad jag höll på med. Den långa stunden försökte jag resonera med mig själv om hur sjutton jag brukar göra för att få fast bilbältet.
Som sagt. Sova hela natten. Vilken dröm.
Usch ja... de är inte lätt när man inte får sova ordentligt. När jag har sonen väcker han mig genom att han kommer in till mig, pratar i sömnen eller sparkar mig i sömnen. När han inte är hos mig vaknar jag i alla fall. Frågan är vad man gör åt det... kram
SvaraRaderaJag vet precis. Varje natt vaknar någon 2.30 och igen 5. Det är inte alltid samma, men de passar alltid tiderna. Och jag trodde att det skulle "lösa" sig efter det att L fyllt 1 år. Icke. Skilda ställen att sova på ett tag och varannan natt; det tror jag är en tillfällig bot?! Hoppas du får vila snart! Kram!
SvaraRaderaJag hör stora pojkens allergi snörvlande och mannens snarkningar. Plus att jag har väckarklockan på 2 för att förebygga minsta pojkens säng-kissning (ett läkartips)...ibland, som i natt, kom han och ville kissa igen. När vet jag inte för jag fattade ingenting längre. Stora pojken hade där emellan kallat för att han var törstig...därefter blev jag liggande vaken och tänkte på glasögonen stora pojken gjort av med igår...
SvaraRaderasnacka om att man gör konstiga saker på dagen!!!
Du har all min förståelse. Men tyvärr ingen lösning.
kram
jag vet. jag vet så väl...
SvaraRaderaallt för väl tyvärr.
men jag skrattar gott åt din grej med bilbältet. har tänkt på det förut. att vi småbarnsföräldrar nog egentligen är farligare än alkoholpåverkade ute i trafiken...många gånger. men ändå. tur att det inte finns en lag som stoppar oss. det skulle ju vara bedrövligt.
jag har en rolig sömngrej oxå, som kommer på bloggen ikväll/imorgon. fantastisk:)
stor kram till dig.
Ja sova hela natten står också högt upp på min önskelista. Ska försöka att lära mig att gå & lägga mig jättetidigt så kanske det kompenserar vakentiden på natten..
SvaraRaderaJag, som alla andra småbarnsföräldrar, vet ju alltför väl vad du skriver om! Att sova ordentligt är verkligen grundbulten för att jag ska funka, och tycka att det är roligt, i vardagen. För mig är enda lösningen att lägga mig tidigt, så ofta det bara går. Och då menar jag riktigt tidigt ibland. I går somnade jag inne hos lillkillen vid halv-åtta och vaknade någon timme senare. Då gick jag bara in till min egen säng och sov vidare. Det var så skönt! Kram till dig! Och hoppas du sover gott i natt...
SvaraRaderaNäsblod ihop med dålig nattsömn lät VÄLDIGT bekant... Det slår aldrig fel. Dessutom brukar det vara mer fart i dom, än "vanlig" näsblod. För mig iaf. Kunde inte låta bli att le åt ditt bilbältesbekymmer. Har gjort liknande saker, med pedalerna bla. Jag kände mig rätt kocko... Är det så att vara dement, vet jag att jag tänkte. Otäck känsla. Sköt om dig, vi hörs snart ! Kram H.
SvaraRaderaEnsamma - ja, det är underligt det där. När jag sover utan barnen vaknar jag också, ändå. Det är som att kroppen liksom är inställd på att vakna av minsta lilla ljud.
SvaraRaderaK - vi sover på skilda ställen ibland. En i sovrummet och en i källaren. Det är en livsnödvändighet ibland.
Marika - nej, det finns väl ingen lösning, mer än att försöka hitta alla möjliga sorters tid att sova på, för att orka.
Och ja, vi gör underliga saker på nätterna. Men ibland undrar jag hur vi föräldrar faktiskt orkar, på dagarna.
fröken blund - ja, shit, vi är livsfarliga i trafiken, faktiskt. När mannen jobbade i höstas hände det att han ibland somnade i bilen när han stod och väntade vid rödljus. Huah!
Ska bli intressant att läsa din sömngrej, ser fram emot den med spänning. Jag har fler tokiga grejer jag gör så kanske känner jag igen mig.Kram
Ulrika - jag lägger mig tidigt, ofta vid halv tio. Det är enda sättet att orka.
Anna Fredag - ja, jag somnar också tidigt, ofta vid halv tio. Nackdelen då är att egentiden och tiden med mannen blir lidande. Men så får det vara. Just nu.
H - Kroppen är finurlig, den talar alltid om för mig vad jag behöver. Sedan behöver jag bli ännu bättre på att lyssna på den.
Ja, det är en otäck känsla när man faktiskt inser att den som är dement lever sådär mest hela tiden. Skitjobbigt! Kram
Hur vore det om du angrep problemet från ett annat håll? Behöver man verkligen 7-8 h djupsömn? Jag tror inte det och tror inte heller folk utan barn får det, man sover helt enkelt varierande under en natt, växlande mellan lätt och djup. När man börjar räkna antal gånger man vaknar och se på klockan så blir man ju extra vaken och extra medveten, vilket man ju vill undvika... Man behöver inte sova länge för att komma in i djupsömn. En power nap kan ju göra en pigg även om den är kort. Hoppas du förstår vad jag menar... Är ju inte så enkelt det här med sömn! Bra du lägger dig tidigt och bra att du ibland sover själv. Kramar
SvaraRaderaKolla på klockan varje gång jag vaknar gör jag aldrig, det skulle bara stressa mig.
SvaraRaderaOch hitta tid att sova gör jag hela tiden, powernap är bra såklart. Men djupsömn kommer jag inte alltid ner i, inte när jag vaknar så fort jag somnat och bara sovit en liten, liten stund.
Så jag tycker nog att jag angripit det här med sömn på alla sätt och vis och ändå är jag så trött, så trött.
Men jag har accepterat att det är så. Just nu. Men att det kommer att bli bättre.
Tack för dina tankar och tips. Kram
Jag kan bara säga att jag känner igen mig så väl. Och jag tror faktiskt inte att om man inte har upplevt det så kan man inte riktigt förstå. Det är skillnad på att sova lite utan barn, det är skillnad på att ha mycket att göra och sova oroligt, det är skillnad på att sova en hel natt eller att varje natt bli avbruten i djupsömnen. Jag kommer nästan aldrig ihåg längre vad jag drömmer eller att jag drömmer. Det känns nästan inte som jag hinner, innan jag vaknar av något barn. Visst, det går över men fan vad jag längtar dit, att vakna utsövd någon morgon.
SvaraRaderaSom sagt, vilken dröm.