Sommarbloggarna - Annika (om yoga)

Först ut att gästblogga är Annika som har bloggen En aning om yoga. Hon driver även yogastudion Stilla stund.

Här är hennes text:

What I think about when I think about yoga

Det är när jag läser Haruki Murakamis bok What I talk about when I talk about running som en del saker går upp för mig. Ska säga det direkt, jag är inte ett direkt fan av hans böcker. Men den här är annorlunda, handlar om honom själv och hans liv där löpningen tar stor plats. STOR PLATS. Jag är en motvillig löpare. Ska också säga det direkt. Har aldrig hamnat i stadiet man eftersträvar när man springer ofta. Och länge. Men jag är självfallet böjd att förstå att det kan vara en enorm tjusning. För de invigda. Men egentligen kan man byta ut ordet maratonlöpning till yoga. Här. I den här boken. För mig. Då blir den mer än begriplig. Jag ta den in i mitt hjärta. Det är så många aha-ögonblick när jag läser den att jag gärna delar dem. Med er. Till exempel får han ofta frågan om varför han springer. Han kan inte ge ett helt entydigt svar på den frågan. Eller vad han tänker på när han springer. Inte heller där kan svara men han skriver så här:
The thoughts that occur to me while I’m running are like clouds in the sky. Clouds of all different sizes. They come and they go, while the sky remains the same sky as always. The clouds are mere guests in the sky that pass away and vanish, leaving behind the sky. The sky both exists and doesn’t exist. It has substance and at the same time doesn’t. And we merely accept that vast expanse and drink it in.
Förståelsen i mig för hans ord och som jag omsätter till min verklighet, min yoga, är ibland ordlösa eller svårbeskrivbara.. Likaså när han beskriver sig själv som en mer fysisk person än en intellektuell. Att han vill förstå saker med kroppen. Något som vi ofta ser ner på. Som om kroppens erfarenheter inte är lika mycket värda som huvudets. Om ni förstår hur jag menar? Och smärtan, som han tar sig in i, välkomnar på olika sätt för att det ger en annan dimension till vad han sysslar med. Och där och då föds tankarna på Vad jag tänker på när jag tänker på att yoga- Att vara intellektuell eller fysisk. Förväxlingen mellan intelligens och intellekt. Som jag tycker att vi dras med. Som jag dras med. Ibland. Men hans beskrivning av att behöva förstå saker fysiskt i sin egen kropp, den förstår jag. Men vet i samma ögonblick att jag INTE är en fysisk person. I hans bemärkelse, jag förstår med intellektet. Och det kanske är därför jag går så många matcher med mig själv i yogan.? När det fysiska gör ont känner jag direkt att jag inte vill stanna. Men vad som händer när man gör det. Han är ödmjuk i sin beskrivning av sig själv, som han sammanfattar som medelmåttig i olika sammanhang. Det kanske är dagens understatement, att han är medelmåttig. Däremot får han mig att känna mig precis likadan som honom. Det i sig är en bedrift. What I think about when I think about yoga…