Det finns en stor, stor trötthet i mig.
Och en längtan efter semester.
Att verkligen vara helt ledig, utan ögon i nacken som
registrerar vad barnen gör.
Jag tror att det är just min mammaroll som tröttar ut mig
just nu.
Att liksom inte kunna slappna av och vara helt i fred.
Oavsett var jag är.
Det är mycket tid med barnen nu. Och väldigt, väldigt
intensivt.
Jag försöker smita undan en stund för en tidig yogamorgon
eller ett sent fotbad på kvällen. Men det är alltid något som pockar på, ändå.
En liten treåring som vaknar och behöver gå på pottan. En femåring som vill
vara med och yoga.
Sånt är livet med barn. Det vet jag.
Men jag längtar ändå efter en stund för mig själv.
Förstår dej så väl. Ävenom vi bara har en dotter så tycket jag det var tungt när hon var som mest intensiv - och att det bara var jag som dög, när det verkligen gällde. Nu när hon är 11 år är det ju nästan tvärtom, hon stänger mest in sig på sitt rum :) Men om det är någon tröst så har jag åtminstone inte för egen del dåligt samvete för att jag uppriktigt inte alltid var en sån toppenmorsa när hon var liten. Brukar tänka att jag måste påminna mej själv om hur jag mådde då och att jag inte kunde ha gjort på något annat sätt, jag var trött och irriterad. Istället stjäl jag åt mej varma kramar nu när hon är äldre och är närvarande på ett annat sätt. Det har varit min väg. Dethär blev långt och kanske lite konstigt, men du får ta det för vad det är :) Varm kram och omtanke!
SvaraRaderaJag förstår precis vad du menar. Och ibland önskar jag att jag kunde vara mer trött och irriterad mot barnen. Förstå mig rätt, jag fastnar liksom i min strävan efter det yogiska tänket många gånger och det gör att jag ibland tar mer ansvar än vad jag faktiskt skulle behöva.Det blir liksom för mycket.
RaderaMen jag vet att det kommer en annan tid. Och ljusglimtarna finns där ;)
Varm kram och omtanke tillbaka (och visst är det fantastiskt med denna nya kommentarsmöjlighet
Ja, det kommer en annan tid. Innan man hinner med att fatta det så har man egen tid igen. Jag tycker det är bra att du inte är irriterad på dina barn...det behövs verkligen inte för någon. Kram
SvaraRaderaJa, det är bra att jag inte blir irriterad. Jag har lärt mig att göra skillnad på det som handlar om mig o det som inte gör det, dvs jag blir irriterad och arg på barnen när det finns anledning men inte för att jag själv är trött. Kram till dig
RaderaÅh vad jag känner igen mig. Just nu är jag bitvis fullständigt slut. Det beror förstås inte bara på barnen utan på allt annat som händer i livet. Kanske vi på allvar ska börja fundera på en yogaresa? Kram!
SvaraRaderaAnna, det skulle vara SÅ härligt med en yogaresa! Tänk Goa och värme. Lovely! Vi småbarnsföräldrar borde få det subventionerat av staten. Och visst kan det vara bra att tänka över varför man är trött, om det kanske beror på för mycket roliga aktiviteter. En viss balans krävs ju. I mitt fall vet jag precis vad det beror på, o det är inte mina roliga aktiviteter. Kram, vi ses!
SvaraRaderaJaa, eller hur... Kram H.
SvaraRaderaVi får ta åtminstone en dag ledigt o dra till Nyköping :)
Radera