När månen är full och ny...

...så gör man inte sin practice inom ashtangayogatraditionen.
Inte heller praktiserar man på lördagar (men alla andra dagar) och de tre första dagarna under menstruationen.

För mig fungerar det inte riktigt med de reglerna. Jag lever ett liv som småbarnsmamma och egen företagare samt anställd (tre dagar i veckan) och får liksom ta de yogatillfällen som ges. Det innebär att jag lyssnar mer på min egen kropp och vardagsliv än på regler och bestämmelser.

Att vi påverkas av månen tror jag på, även om jag inte själv känner av det. Vissa säger att vattennivån i vår kropp påverkas, men den övertygelsen delar jag inte. Däremot tror jag att vi genom generationer har lärt oss att nyttja månens ljus till att vara vakna för att jobba (på åker och risfält till exempel) och att det är det arvet som gör sig påmint när vi har svårt att sova.

Hur det än ligger till så rullade jag ut min matta i shalan imorse. Från början hade jag tänkt att jag bara skulle göra några solhälsningar och de stående. Men så fick jag sällskap av L, som driver yogastudion. Studion där hon gör sin egen practice var stängd (pga just månen) men hon lyssnar också mer på kroppen än på regler. Så vi yogade tillsammans. Bara hon och jag.
Och det är ju något magiskt att dela andetag och practice. Dessutom hände det något med min andning under workshopen för Frank i helgen, andningen kommer liksom både högre och lägre och gör både andetag och practice längre.
Två timmar blev det.

Och så en dusch och Gateau-frukost på det. Sedan var jag redo att lösa av mannen igen för lite mer vattkopps-vabb. Vi är inne på sista dagen nu. För Siri. Signe har ännu inga koppor, men jag hoppas och tror att de kommer snart (vore liksom skönt att ha det här gjort just nu. Det finns väl egentligen aldrig någon bra tajming, men nu känns det som rätt årstid, vi har inget som blir direkt lidande och Signe har ännu inte börjat skolan).