söndag, mars 11, 2012

Att inte flyta med strömmen


Min man har, sedan ett tag tillbaka,  jobbat i  ett spännande internationellt företag. Det har stundtals varit tuff press, långa arbetsdagar och en hel del resande, men vi har fixat det. För att vi velat. För att det har varit roligt.

För några veckor sedan fick han veta att hans tjänst ska göras om. Ganska rejält. Från att tidigare ha varit på resande fot max en dag i veckan kommer tjänsten att innebära fem resdagar i veckan, ett ganska oregelbundet schema och även helgarbete. Något som påverkar hela familjen.
Han fick två val - att acceptera tjänsten (som sedan tidigare redan ändrats i de andra nordiska länderna, så vi har varit förberedda på detta) eller att få ett hyfsat avgångsvederlag.

Vi har stött och blött.
Våndats och vägt och för- och nackdelar.
Det har känts som pest eller kolera.

För de flesta i vår omgivning har valet varit enkelt - att ta den nya tjänsten. Plikt framför allt.
Vi har gått emot dem och lyssnat på våra hjärtan.

Vi väljer det andra alternativet. Mannen kan inte tänka sig att vara utan familjen på det sättet. Jag har svårt att se hur jag ska få ihop min vardag med jobb och dagistider och mitt egna företag med att alltid vara den som ska sköta markservicen. Vi har dessutom lite backup och avlastning och ser inte heller möjligheten (och ekonomin) att betala för det om han skulle tacka ja till tjänsten.

När jag åker tunnelbana åker jag ofta förbi en bro där någon klottrat "Döda fiskar flyter alltid med strömmen".
Det var när jag såg det citatet häromdagen som jag insåg att vi inte gör det. Vi gör tvärtom. Jag säger inte att det ena är rätt och det andra är fel, men för oss var valet självklart.

Samtidigt är det en oviss tid, både ekonomiskt och mentalt, som väntar. Men den känns ändå betydligt lugnare och tryggare än vad det skulle ha känts av att aldrig se varandra.

(framgooglad bild)

20 kommentarer:

  1. Åh så glad jag blir över att läsa dina ord idag. Inte för att det varit lätt för er utan att ni verkligen tagit er tid och tänkt utifrån vad som är bäst för familjen och er båda vuxna som ska sköta allt. Heja er. Jag skickar en stor kram till er båda:)

    SvaraRadera
  2. Javisst, vi ska kunna leva med våra beslut :) Men det är få som följer hjärtat. Strongt!

    SvaraRadera
  3. Det känns så rätt. Ett beslut där hjärtat fått vara med. Är övertygad om att ur dethär kommer något ännu bättre, detdär fönstret som öppnas när dörren stängs... Kram och Kraft!

    SvaraRadera
  4. Och jag håller med Annika här ovan; jag blir så glad över att ert val är just ert och grundat i er! Dessutom tror jag stenhårt på att det andra kommer att lösa sig just på grund av att ni just medvetet väljer! Stor kram!

    SvaraRadera
  5. Heja heja säger jag också! Att känna efter vad man behöver, istället för att välja (kanske) det tryggare alternativet ekonomiskt är modigt och fantastiskt! Jag tänker att ert beslut bidrar till att många runt omkring er blir inspirerade av era fotsteg och vågar välja det som gör dem gott! (älskade Assagioli :-).

    Varm kram till er alla!
    Sanna W

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, den där Assagioli alltså, han är bra han :)

      Radera
  6. Jag tycker det låter som ett helt rätt val. Ett jobb kan aldrig vara viktigare än familjen och när din man fått det där jobbet en gång i tiden så vet han ju att han är kvalificerad för att få andra bra jobb (nu dessutom med ännu mer erfarenhet) så det löser sig helt klart!

    Viktigt att lyssna inåt och inte på alla andra när man ska ta ett beslut! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, ett jobb kan aldrig vara viktigare än familjen. Det är så sant och väldigt mycket det som legat som grund till vårt beslut.

      Radera
  7. Skönt med människor som fattar sina egna beslut utifrån (eller inifrån) sig själv. Jag tror att om man lyssnar på sig själv och gör det som känns rätt så löser det på något sätt.
    Kram Agneta

    SvaraRadera
  8. Modigt gjort av er och så bra att ni verkligen gått efter vad era hjärtan säger och det sägs ju att när man följer sitt hjärta så blir allting rätt, så jag tror att det kommer att löas sig bra för er! Kram Jennifer

    SvaraRadera
  9. Jag blir faktiskt förvånad att er omgivning tyckte det var självklart att han skulle ta tjänsten. För jag tycker precis som ni att det är mer självklart att inte ta den, när man har små barn. Både för partnerns skull, för barnens skull och för sin egen skull. Skulle aldrig kunna tänka mig att min man jobbade borta flera dagar i veckan varje vecka.

    Hoppas han hittar något annat bra jobb han gillar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det handlar nog mest om de äldre i vår omgivning, en generationsfråga. Och det finns de som stöttar väldigt, väldigt bra också. Jag kanske uttryckte mig lite plumpt där.
      Och ja, jag hoppas också att han hittar något annat som han gillar. För det är svårt att söka jobb. Men - det fixar sig.
      Tack snälla för din kommentar

      Radera
  10. först så undrar jag var tusan mina kommentarer tar vägen? kanske har jag i all feberdimma liksom bara format egna spökkommentarer som aldrig funnits och det är dem jag nu letar svar på hos alla mina favvobloggerskor o så finns dom inte...puts väck bara. min spökkommentar på det här inlägget var typ såhär: Ni är så kloka, gör så trygga självsäkra val tycker jag. alldeles vettigt låter det i mina öron och man kanske får möta de äldre med acceptans, tiderna förändras men det är inte alltid så lätt att hänga med för dom gamla godingarna :) Varm kram till dig och hurra för ännu ett mkt klokt beslut som kommer att göra gott för er framtid, det är jag övertygad om. Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, acceptans gillar jag. Så jag möter det mesta med det. Ibland lyckas jag bra. O så är det bra att vi snart får träffa varandra tycker jag. Kram

      Radera
  11. Håller med föregående talare. Ni har ju tänkt igenom beslutet. Kram H.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, vi har tänkt sönder oss själva känns det som. Men det blir bra det här. Kram tillbaka

      Radera
  12. Ett modigt beslut!
    Det är inte alla som vågar "släppa karriären" på det viset men det blir nog faktiskt vanligare och vanligare att man låter andra värden få gå före - äntligen en sund samhällsutveckling.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är nog modigt. Eller dumt. Eller jättejättebra, allt beroende på vem man frågar. För oss känns det mest som det enda riktiga.
      Tack för din kommentar kära du!

      Radera
  13. Så oerhört klokt av er!!

    Har mailat dig BTW...

    kram!

    SvaraRadera

Tack för just din tanke, den är viktig!