Det är här jag rullar ut min yogamatta

Det är här jag rullar ut min yogamatta.
I den allra vackraste shalan.
Just nu.
Den är större än såhär, shalan, men det kändes så futtigt när det bara är min matta som ligger där.
Men egentligen spelar det ingen roll hur det ser ut eller hur många mattor som ligger där.
Jag älskar att vara där.
Det är där jag kommer i kontakt med det som är viktigast.
Mig själv.

Det är sportlov nu och få yogaklasser. Det gjorde att min morgonpractice kunde vara precis så lång som den ville. Och den blev nästan två och en halvtimme. Den sista halvtimmen sov jag. För jag behövde det. Jag låg helt sonika kvar på mattan, efter Savasana (djupavslappningen) och tillät mig själv att somna. Det var inte särskilt svårt, de senaste veckorna har det varit en del brist på sömn i mitt liv.

Bredvid min matta ligger det lite klossar, som hjälp i olika rörelser, en kudde att sitta på i början av passet, en ansiktsmask att lägga över ögonen i vilan för att stänga ute ljus och låta tankar vila. Och så en extra matta att lägga över den första i de sittande rörelserna- det är den där fina blå. Den har min allra första yogafröken köpt i Indien till mig. Jag har inte träffat henne på många, många år. Men om allt går som det ska, så kommer jag och min guldlockiga vän C åka på yogaläger tillsammans. Och det är vår allra första yogafröken som håller i den.
Cirkeln sluts. Och börjar om. Om och om igen.