torsdag, juni 14, 2012

Bara bröst (o en längtan efter cityliv)

Jag sitter i förmiddagssolen på en uteservering nära Odenplan. Klockan är halv tio och jag har varit vaken sedan fem.
En timme senare öppnade jag dörren på Om Shanti, rullade ut min yogamatta och stannade på den i 75 minuter. Det är inte så länge som jag praktiserat så intensivt men nu kan jag knappt minnas hur det var innan dessa ljuvliga yogamorgnar.

Efter morgongröten tog jag tunnelbanan in till city och Bröstcentrum på S:t Görans sjukhus. Där upplevde jag mitt livs första mammografi. En upplevelse som mest gav en känsla av löpande band. För där satt vi, en massa kvinnor och blev inkallade och utsläppta en efter en. Väl i undersökningsrummet handlade det mest om att hinna så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt, vilket innebar att klä av sig och samtidigt prata. Och så fram och tillbaka och krångla sig in och ur screeingmaskinen. Hela tiden med en kvinna bredvid mig som såg mig i ögonen fast liksom rakt förbi och som verkade säga det mesta på rutin.

En rutinkontroll var det. En som man blir kallad till när man fyllt 40, med jämna mellanrum. Jag hoppas att det stannar där. Att allt ser okej ut.

Sedan promenerade jag från sjukhuset och genom stan. Genom mina gamla kvarter där jag bodde för många år sedan. Ofta längtar jag tillbaka till city. Till pulsen, närheten, utbudet och känslan av att vara en i mängden och ändå alldeles unik. Om jag inte hade haft barn hade jag gärna bott här.
Sedan jag började min utbildning hänger jag ofta i kvarteren där jag bodde förut. Det blir lite som att komma tillbaka igen. Att andas cityliv.

Och nu sitter vi här, mina bröst och jag, på en uteservering och äter frukost (valnötsfralla med ost/tomat/dijon och sojalatte) och ska sedan hänga på Atmajyoti och vara yogalärling resten av dagen.

Vad gör du, och hur mår dina bröst?

12 kommentarer:

  1. Jag sitter o skriver söndagens predikan, håglös o utan inspiration. Men vääldigt lycklig över mina bröst som screenades i rutinundersökningen för ett par veckor sen och som såg så friska o fina ut!! Kram!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Härligt att du är lycklig över dina bröst och att de är friska och vackra.
      Och predikan, den löser sig! Kram från mig

      Radera
  2. tackar som frågar :)
    mina bröst är som svalor som häckar du vet: http://frokenblundslardank.blogspot.se/2011/03/ar-det-arja-saijonmaa-jag-ska-spela.html och jag hoppas dom förblir det... Det låter som om du haft en jättefin dag, och det kan vara skönt att få längta o sakna ibland tänker jag. Jag gör det oxå men skulle inte för mitt liv byta ut det jag har mot det andra...gissar att det är samma för dig :) Kram fining!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet att din bröst är som svalar som häckar, och det är finfint det :)
      Och det där med att byta ut lantlivet mot citylivet...jag vet faktiskt inte, det går lite upp och ner det där. För barnens skull är det inget tvivel. För dem vill jag stanna på ön. Men för mig själv...som ibland nästan förgås därute i ingenmansland...jag vet inte..

      Radera
  3. Jodå, går och tänker på om jag ska göra den där bröståteruppbyggningen till hösten eller ej...man kan kanske förbli enbröstad...nej, eller....
    Fast det som är kvar mår bra.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, du kan förbli enbröstad tänker jag. Men det där är det ju bara du som vet och kan känna in.
      Jag vågar knappt tänka på hur jag skulle resonera om jag själv stod där....All styrka och kramar till dig!

      Radera
  4. Låter fantastiskt med morgonyogan. Jag gissar att det blir lättare också när vanan sitter där. Jag är sugen på att komma igång... och undrar: Äter du nåt på morgonen innan du yogar? När kommer du i säng på kvällen? Morgonyogar du alla dagar i veckan? På semestern...?

    Mimmi

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Mimmi!

      Ja, du har rätt. När vanan finns där blir det både enklare att gå upp och enklare att yoga. Förut kunde jag tycka att ashtangan var tung, det fanns ganska mycket motstånd, men nu när kroppen är van så längtar den efter att få sträckas ut.
      Jag dricker oftast bara vatten innan morgonyogan, men det beror på var jag yogar. Om jag yogar hemma eller på Om Shanti (som ligger 15-20 minuter hemifrån) blir det ingen frukost. Om jag ska in till Atmajyoti (det tar 40 minuter att ta sig dit, ungefär) brukar jag äta en banan + dricka vatten.
      Sedan äter jag min morgongröt efter passet.
      Jag går och lägger mig halv tio varje kväll och går upp klockan 5. Alla dagar utom lördag och söndag. Jag morgonyogar inte på lördagar och måndagar, men alla andra dagar. På semestern yogar jag, så mycket jag bara kan och vill. Men då varvar jag också med löpning.

      Kram och tack för intressanta frågor!

      Radera
  5. Det är alltid bra med påminnelser! Även om jag har några år kvar till den första kallelsen så har jag (tyvärr) två kvinnor i bekantskapskretsen som varit betydligt yngre när de drabbats, så om inte annat borde jag vara bättre på egenkontroll än jag är..

    Jag kan tycka att det känns lite trist på ett sätt att något som är så viktigt blir så..kliniskt och just rutinmässigt, som din upplevelse låter som. Fast å andra sidan kanske det är skönt att slippa en massa "kringsnack" och bara få det gjort?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det där med egenkontroller tycker jag är svårt. Jag har provat, men blir alltid osäker på om det är en körtel eller något annat jag känner.

      Jag tror att det finns kvinnor som verkligen bli sedda och bekräftade i den där bröstkontrollen och andra som bara vill få det gjort och slippa kringsnacket. Jag är väl någonstans mittimellan.

      Radera
  6. Både jag och min man är uppvuxna i Stockholms innerstad. Och nu bor vi själva på Söder med två barn. Ofta tänker jag på den dåliga luften o.s.v. men ändå, vi har det fantastiskt här. Gångavstånd till jobbet och yogastudion (ja, vi lägger överlag väldigt lite tid på att ta oss kors och tvärs), våra familjer bor nära, barnen har fina vänner, det är "småstadskänsla" här i våra kvarter. Vi har också tillgång till ett fint landställe. Tack för en bra blogg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Katarina.
      Tack själv, för din kommentar och tanke! Låter ljuvligt att bo som ni gör, med närhet till era familjer, just det saknar jag något oerhört. Min familj är utspridd över hela Sverige.

      Radera

Tack för just din tanke, den är viktig!