lördag, juni 09, 2012

När kontrasterna blir stora

Jag har intensiv yogahelg. Vi varvar teori med en massa praktik. Vi övar på att leda och ledas, assistera och justera. Vi pratar principal of teaching, vikten av andning, bandhas och dissekerar asanas. Vi är sjukt seriösa, skrattar hej vilt och landar någonstans däremellan.
Igår tog vi med yogamattorna ut i eftermiddagssolen i Observatorielunden och pratade filosofi medan studentflaken skrålade förbi på Odenplan strax nedanför oss.
Idag åkte vi ut till Saltsjöbaden där en av våra lärare driver yogastudio i det gamla Stationshuset.
Yogan
Är
Alltid
En
Gåva
Och jag känner mig, återigen som en nybörjare. Men jag inser också att jag inte backar utan fördjupar.

Och allt det här berör och rör runt i mig. Jag blir trött och har ännu större behov av tystnad och ensamhet än vad jag brukar.
Det är då kontrasten mellan yogan och vardagslivet hemma blir väldigt stor. Ja, nästan outhärdligt jobbig. Och ändå - waw!

6 kommentarer:

  1. Att känna sig som nybörjare tror jag bara är positivt, då är det desto lättare att identifiera sig med (nybörjar)eleverna så småningom, om du förstår vad jag menar..?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jamen precis så känner jag. Dessutom är vår utbildning väldigt inriktad på att möta yogisarna precis där de är, så vi använder en massa modifiering och verktyg (blocks, straps osv) Traditionell ashtanga är ju egentligen ganska mycket hardcore, men det funkar ju inte riktigt på oss västerländska framåtböjda människor så därför tycker jag att det är bra att jag får lära nytt och lära om.

      Radera
  2. vad jag känner igen det där med behovet av tystnad! också så för mig när jag "tar in mycket" när det är fullt i huvudet och sinnet jobbar på högtryckt för att sortera... åren när jag läste teologi önskade jag många gånger att jag hade en egen "kuppe" nånstans långtbort...
    men va kul det låter med din utbildning!!!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kände likadant när jag gick min samtalsterapeututbildning. Och den gick jag när mina barn var väldigt små, ja Signe låg i min mage när jag började utbildningen och 4,5 år senare, när jag var klar, hade jag helt plötsligt två barn och en examen.
      Ibland undrar jag hur jag fixade det. Men det har gått bra. Och så länge jag gör något som jag brinner för så brukar det lösa sig.
      Och på något sätt har de där stunderna av tysthet och ensamhet kommit till mig ändå. Jag har varit bra på att söka upp dem.

      Radera
  3. Dethär är kategori: Alla borde gå en yogautbildning :)
    Santosha för alla yogaupplevelser du får! Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är så evinnerligt tacksam för den här utbildningen och alla fina yogisar jag träffar på vägen.
      Och du vet ju hur det är att verkligen få nörda ner sig i allt vad yoga heter, med likasinnade. Lovely!

      Radera

Tack för just din tanke, den är viktig!