Jag älskar det!
Jag tror det började i tonåren. Att jag och min mamma gärna åt det på kvällarna.. Och drack en kopp te.
Många gånger var det bara hon och jag, det är i alla fall så jag minns det.
Det var under perioden när min pappa precis gått bort och den här stunden med räkmackan blev en slags bubbla. En bubbla att bara vara. Vi sa inte särskilt mycket, vi var nöjda med att det var helt tyst. Det var så sällan det annars.
Sedan, när jag flyttat hemifrån blev det lite av en tradition att äta räkmacka när vi sågs, och det är det fortfarande. Mina båda systrar har också hakat på trenden (eller om de var med redan från början, jag minns inte riktigt, den där tonårsperioden var en av de tyngsta i mitt liv) så nu fixar vi gärna räkmackor när vi ses, allihopa eller bara vissa av oss.
Räkmackan på bilden är från Sjönära, en krog i Mellanfjärden som vi landade på häromdagen. Den var helt okej, mackan, men fick en extra touche av det kalla vita vinet och skärgården i bakgrunden.
Har du någon tradition eller minne kring en särskild maträtt?
Blir glad av att ha hittat till en mysig yogablogg :)
SvaraRaderaEftersom jag har förändrat mina matvanor väldigt sedan jag växte upp (då åt jag oreflekterat kött och animaliska produkter, precis som de flesta som växer upp i Sverige, medan jag nu äter veganskt) så tar sig traditionerna lite annorlunda uttryck idag. De smaker jag har kvar från barndomen är främst mammas matbröd, och pappas ärtsoppa som han idag lagar utan fläsk. Men det gör ingenting. Ofta är det nog vana och positiva associationer som gör att vi fortsätter äta som vi alltid gjort, tror jag, och för mig har det varit väldigt positivt att bryta mot detta.
Hej, vad kul att du hittat hit, välkommen!
RaderaJa, det är nog så för många, att det är en vana som gör att vi äter som vi gör. Skönt då att kunna bryta den vanan, som du gjort.