lördag, augusti 25, 2012

Att möta din rädsla

Jag var på ett möte igår. Ännu ett som gäller det där att förändra mitt liv.
Det var ett viktigt möte. Jag hade förberett mig men var samtidigt rädd för att min kursplan (som jag skulle presentera) inte skulle tas emot helt rätt.

Och så säger kvinnan som jag träffar att hon är helt imponerad över min text, över det jag skrivit. Att jag k a n skriva.
Hon hade inte trott att jag inte kunde det, det var inte det det handlade om. Snarare det att hon själv tycker att hon inte kan, att hon känner motstånd och drar sig från att publicera texter. Trots att hon vet att hon borde, för sitt företags skull.

Vår diskussion (eller snarare en av dem) handlade en del om det, om att vår rädsla för något kan vara en självklarhet och väldigt enkelt för någon annan. Som att laga mat, placera aktier, prata med hantverkare. Några av oss gör det utan att blinka, det är liksom inget särskilt alls. Vissa av oss drabbas av panik, har inte en aning om var vi ska börja, säga eller göra.
Samtidigt kanske vi också sitter där, som jag, och är rädda helt i onödan och nojar över något som vi egentligen är nöjda med, men så tänker vi att den andra personen kanske ska skratta åt oss eller förslaget. I själva verket är han eller hon grymt imponerad för att vi gjort det som hen känner sådant motstånd inför.

Jag tänker att det är viktigt att ha med sig det. Att ära sig själv men att också inte ta något för något enkelt eller självklart bara för att det är det för en själv. Det finns en anledning till att det heter självklart - själv klart. Klart för en själv. Inte nödvändigtvis för alla andra.

4 kommentarer:

  1. Ett mycket tänkvärt inlägg! Tack för att du delar med dig! /Jennifer

    SvaraRadera
  2. Ja, verkligen. Mycket tänkvärt och reflektionsstartande. Oftast handlar vår arbetsfördelning här hemma om vem som är mest bekväm med vad och det är ju helt ok. Om man är nöjd med var man befinner sig, vill säga. Vill man däremot utmana sig själv, så kanske man bör börja se över vad man gör och inte tro att man inte kan... Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, ibland har andras sanningar om oss blivit våra egna. Kanske är vi inte alltid dålig på det där som vi t r o r att vi inte kan, det där ändras ju med tiden. Att våga gå utanför trygghetszonen kan därför vara viktigt ibland. Tack för din kommentar kära K.

      Radera

Tack för just din tanke, den är viktig!