måndag, september 03, 2012

Att erkänna svårigheter utan att samtidigt uttrycka tacksamhet

Det finns de som har det värre än jag. På ett eller annat sätt.
Så är det.
Så kommer det alltid att vara.

Men för den skull betyder det inte att det jag går igenom skulle vara mer eller mindre värt eller viktigt.
Vi kan alltid bara utgå från oss själva.

Efter mitt förra inlägg fick jag ett mejl från en bloggläsare som skrev att hon tyckte att det var så skönt att jag vågade erkänna att jag mådde dåligt utan att samtidigt uttrycka min tacksamhet över allt jag har.

Det förväntas nästan av oss att den där tacksamheten ska finnas med. Att det liksom inte är okej att klaga på det som i jämförelse med sjukdom, krig och naturkatastrofer kan anses fjuttigt.

Ett liv kan aldrig vara fjuttigt.
Alla känslor är lika mycket värda.

Det vi dock kan försöka göra är att se skillnad på det som vi kan påverka och det som ligger helt utanför vårt ansvar. Det mesta kan vi påverka. Den relation jag skrev om kan jag påverka, men jag har också rätt att uttrycka min oro och ledsamhet. Att människor är mer olycklig på andra ställen eller på andra sätt gör inte min oro eller ledsamhet mindre. Det är fint med perspektiv, men de får aldrig någonsin göra att vi skuldbelägger oss själva för att vi är ledsna över något som är en "struntsak" när världen svälter.

Om ni förstår vad jag menar.....

7 kommentarer:

  1. Förstår exakt!
    Det som trycker oss är individuellt och proportionerna kan inte jämföras i det stora hela - inte alltid. Var och en med sina sorger, som man lite krasst säger ibland.
    Kram kloka, vackra yogini!

    SvaraRadera
  2. Så bra och sant! Instämmer! Alla känslor är tillåtna och viktiga. Annars tycker jag vi förminskar oss själva. Kram!

    SvaraRadera
  3. Ja, vi behöver onekligen uttrycka oss och låta alla känslor få plats. Jag tänker att så länge känslorna är rena k a n de aldrig någonsin ifrågasättas.
    Och förminska oss själva får vi aldrig någonsin göra.
    Amen! Och tack för alla era fina tankar

    SvaraRadera
  4. Du har så rätt, känslor och upplevelser går inte att rangordna. Men visst är det svårt ibland när man möter människor som genomlider svåra, svåra saker, att inte tänka "vad har jag att må dåligt över?"... Men upplevelsen är ju till syvende och sist alltid subjektiv, ingen kan säga att en person har "rätt" att må sämre än någon annan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis. Det är lite som det där citatet om att vi kan ha en massa önskningar, men att den sjuke bara har en - att bli frisk.
      Men det går ju inte att rangordna. Och världen blir inte heller bättre av att jag går omkring i något halvdant för att någon annan är döende.

      Radera
    2. Exakt! Det är som den gamla klyschan med barnen i Afrika. Svälten blir inte mindre för att vi låter bli att slänga mat. Däremot kan man ju resonera om detta (t ex med barn) för en ökad medvetenhet om att vi faktiskt har det ganska bra, rent "materiellt" sett. Men det är en helt annan sak.

      Radera

Tack för just din tanke, den är viktig!