De handlar om att våga, hitta balans och sedan utmana. Att kanske hoppa framåt, bakåt eller rakt upp.
Att tro på sin kropp och att yogan bär är att lita på att livet bär.
Det blir extra tydligt i balansövningarna. Jag ramlar aldrig så mycket i min yoga som när jag har en massa aktiviteter omkring mig i livet som pockar på min uppmärksamhet.
Imorse praktiserade jag innan jobbet. Två tidiga morgontimmar ägnades på min yogamatta i den varma shalan
Jag balanserade hyfsat stabilt i de stående rörelserna och gav mig därför på bakasana. Då klättrar man upp på armarna med sina ben och hoppar sen bakåt.
Det gick bra. Det kändes bra. Men det kunde ha känts mer stabilt. Något i mitt liv pockar på att ett viktigt beslut ska tas, och det sätter sig i kroppen. Styrkan och beslutsamheten finns inte riktigt där och det märks.
Det är lite som det där viktiga citatet jag hörde häromdagen:
"Lyssna på det själen viskar
det som kroppen annars kommer att vråla"
På bilen ser ni mig försöka mig på bakasana.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för just din tanke, den är viktig!