söndag, januari 13, 2013

Att fortsätta äta nyttigt


Jag är uppväxt med en hälsosamt sätt att se på mat. Att äta lagom, att blanda kött och fisk, att få i mig mycket grönsaker och frukt och minimalt med socker. Jag fick lördagsgodis när jag var liten och vi drack läsk till födelsedagen och högtider, aldrig annars. Fika gjorde vi bara på helger och även då var intaget måttligt (förutom hos mormor och morfar när det gick att frossa i kakor, om man ville).
Det där sitter kvar. Och jag är evinnerligt glad över det. Och också glad över att min kropp alltid sagt till när den fått nog, jag har aldrig kunnat överäta.

Sedan jag började yoga har jag också blivit ännu mer känslig för det som är bra för mig och inte. Det innebär att jag inte dricker lika mycket vin, äter lika mycket kött, drar ner på socker och vitt mjöl.

Om jag går ifrån det, som jag gjorde en del vid jul, säger kroppen ifrån direkt. Jag blir tung och trött och kroppen skriker efter färgglad och energirik mat.

En av önskningarna inför förra året var att äta ännu mer nyttigt. Att införa vegetariskt vid så många mål som möjligt och att dra ner ordentligt på kött.
Det vill jag fortsätta att göra även detta år. Jag vill också dra ner ännu lite mer på gluten, laktos och socker. Jag vill blanda fler gröna fräscha drinkar och jag vill lära mig ännu fler veggorecept

Att äta ekologisk och närproducerat i största möjliga mån är också något jag fortsätter med. Som medlem i Saltå Kvarns smakråd känns det också självklart att lobba för deras produkter.

Hur ser ditt förhållande till mat ut?

9 kommentarer:

  1. Vi har nog rätt likadan målsättning :)

    SvaraRadera
  2. Tja, jag har alltid överätit, alltid älskat sådant med mycket socker och/eller kolhydrater i, dricker alldeles för mycket lightläsk, alltid varit dålig på att äta frukt och grönsaker, kämpat med övervikt sen tonåren och kämpar nu med att få mina barn att få bättre matvanor och vikt än vad jag haft i mitt liv...

    Tyvärr!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är svårt det där, när kroppen skriker och man ska vara "duktig" nog att stå emot. Jag har hört att det tar två minuter för en känsla/begär att lämna kroppen. Min kollega har tagit fasta på det när det gäller att sluta röka, det funkar rätt så bra.

      Radera
  3. I min uppväxt var det ungefär samma regler som i din uppväxt. Det har jag också med mig. Håller vikten & tänker efter. Senaste åren är allt vetemjöl utbytt mot dinkel. Just nu dricker jag en del gröna "drinkar" men annars vill jag ha ännu mer av grönsaker. & mer nyttigt & gott fika på helgerna. Fruktsallad, hemmagjorda chokladbollar, hemmagjord glass. Goda saker som ändå ger energi:-). Kram

    SvaraRadera
  4. Jag är tyvärr inte uppväxt som Du. Men jag försöker nu när jag fått barn att skapa bra mat och hälsorutiner i vår familj. Det känns jätteviktigt tycker jag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, för mig är maten jätteviktig, men det får inte gå till överdrift heller, det viktigaste är att man hittar det som passar bäst för sig själv och familjen. Om det innebär snabbmat ibland så må det vara okej, det är min devis.
      Jag hoppas att det går bra för dig med mat och hälsorutiner. tack för din kommentar!

      Radera
  5. Jag har exakt samma uppväxt som du. Lördagsgodis och en 33cl sockerdricka på helgen. Och det har jag med dig in i vuxenlivet. Jag är vegan så äter alltså inga animlaiska produkter alls. Äter sedan några månader inte heller gluten och har aldrig mått bättre. Socker försöker jag undvika och alkohol dricker jag i princip aldrig (kanske 1 glas varannan månad). Och enbart ekologiskt och gärna närodlat. Men jag räknar aldrig kalorier och äter när jag är hungrig och tills jag är nöjd och belåten. Det funkar bra för mig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, jag räknar inte heller kalorier och jag väger mig typ aldrig. Å andra sidan har jag aldrig haft viktproblem så jag är lyckligt lottad så. Men ibland upplever jag att vikten blir en sån hets, eller kaloriräkning. Det är inte min grej alls.
      Härligt att du mår så mycket bättre av gluten, jag funderar på att ta bort det helt, men jag är för lat än så länge (även om jag dragit ned avsevärt på det och känner att jag mår bättre av både det och minde intag av laktos)
      Och ja - heja ekologist. När jag äter kött är jag otroligt noga med att det ska vara ekologiskt. Jag gillar fortfarande kött, vill äta det, men inte på bekostnad av ett djur som lider.

      Radera
  6. Åh jag känner igen mig precis!!
    Samma barndomens syn på kost, samma känsla vid jul och samma nyfikenhet och förändringsmål i den nuvarande kosten. Det finns nu en längtan till färgglad mat som inte fanns förr och det är jag glad för. Sen är det kanske så att jag på senaste bättre känner (och därmed lär mig) när och vad som är bäst för kroppen.
    Små små steg på vägen :)

    SvaraRadera

Tack för just din tanke, den är viktig!