torsdag, maj 23, 2013

Att sakna yogan

Jag yogar en hel massa just nu.
Men jag saknar min egen praktik.
Saknar de tidiga mysoremorgnarna.
Saknar ashtangayogan.

Jag har undervisat en del den senaste tiden.
Jag älskar det.
Verkligen älskar.

Men för att kunna känna mig komplett i yogahjärtat så behöver jag även få in min egen yoga. På ett helt annat sätt än vad jag får nu.
Jag vill inspireras och hitta nya sätt, vill gå helt in imina asanas utan att se på dem med lärarögon.

En av mina yogalärare sa en gång till mig att så fort jag blir lärare kommer jag att tappa flowet i min egen practice, tappa den där sköna känslan av att bara vara, i sin egen kropp.
Jag håller med. Det är inte längre riktigt samma sak när jag yogar. Jag kommer ofta på mig själv med att tänka att jag vill sträva efter bättre linjering eller kommer på sätt att visa asanan annorlunda när jag lär ut den.
Ständigt dessa lärarglasögon.

Tror att det handlar om övning. Att både våga och vilja och kunna lägga ifrån sig dem.

Om två veckor ska jag vara yogaelev igen. Då kommer Sarah Powers till Stockholm för en intensivhelg i yinyogans tecken. Jag ser fram emot det. Att ta på nybörjarhatten igen (som jag försöker ha på mig hela tiden, men lika lätt som de där glasögonen åker på, så åker hatten av).
I sommar blir det även en favorit i repris när bästa C och jag åker iväg på yogaläger en vecka. Då får jag grotta ner mig alldeles hjärtligt i ashtangayogan med min allra första lärare. Och senare i höst kommer jag att forbilda mig  ännu lite mer.

Balans.

2 kommentarer:

  1. För mig har det varit så att när jag började undervisa så kände jag som du och din lärare beskriver det. Jag hoppad av min undervisning då och när jag några år senare tog upp den så fanns det något annat i den för mig. Jag hittar mitt flow och tränar MIN yoga, det har inget att göra med min undervisning mer än att jag inte tycker att man kan undervisa i yoga om man inte tränar det. Jag vet en del som undervisar väldigt mycket och inte hinner med sin egen yoga. Där vill inte jag hamna. För det är ju i min egen yoga jag gör upptäckte som många gånger är överförbara till min undervisning. Eller att jag helt enkelt berättar om mina svårigheter eller glädjeämnnen för mina elever. Jag har ju också en lärare jag tränar för, åker på flera kurser varje år för dem. Och det tror jag man behöver. Få vara elev ibland.

    SvaraRadera
  2. Jo det stämmer. Visseligen undervisar jag inte, men när jag haft en paus från yogan så inträder någon form av sund "abstinens". Jag vet ju vilket mål jag har med yogan och det är ju både mentalt och fysiskt så när egen yoga uteblir en stund så saknas det oerhört.

    Jag har själv inte yogat på någon vecka, alltså i en sal med andra som är lärarledd på grund av att vi i famlijen inte har fått ihop det rent planeringsmässigt (examensarbeten hmf..)och då försöker jag läsa i mina yogaböcker, planera nya sekvenser för att intala mig själv lite att jag faktiskt yogar.. hehe.

    SvaraRadera

Tack för just din tanke, den är viktig!