fredag, augusti 16, 2013

Hypertyreos

Jag väntar på ett samtal från min läkare för att få veta svaren på min senaste provtagning.
Efter drygt 1,5 månad med dåliga värden har kroppen, efter den senaste veckans chockdosering av medicin, äntligen börjat svara.
Hjärtklappningen är inte alls lika stark längre och skakningarna i benen är inte heller så påtagliga som tidigare. Hela jag känns lugnare. Och det är välbehövligt efter månader av adrenalinpåslag.
Några av er har frågat om symtomen. Och det finns en massa. Såhär i efterhand förstår jag inte hur jag inte kunde reagera på att så mycket i kroppen bråkade med mig. Men det var enklare att skylla det på stress och hög arbetsbelastning tror jag. Och det var först när jag träffade min endokrinolog och hon läste upp alla symtom för mig som jag verkligen fick ihop allt. Och förstod att jag inte höll på att bli galen eftersom jag inte kände igen mig själv.

Håravfall - jag kunde borsta bort stora tussar med hår
Viktnedgång - jag väger mig aldrig eftersom jag nästan alltid har vägt runt 55-56 kilo men när jag ställde mig på vågen hos läkaren stod vågen på knappt 52 kilo.
Låg sexlust - utan att vara för privat kan jag bara säga att ja - det stämmer
Menstruationsrubbning - jag märkte det på att mensen inte var lika riklig men trodde att det berodde på min endometrios.
Dåligt tålamod - någon har liknat hypertyreos med att det är som att ha ständig PMS. Det är en bra liknelse och jag tackar återigen yogan o meditationen för möjligheten att balansera det litegrann. Men det senaste halvåret/året har jag varit en mamma och fru som jag aldrig trodde att jag skulle vara - sur, irriterad och ilsken. Jag är glad att det börjar kännas bättre. Ett tag trodde jag att jag höll på att bli galen, på riktigt, eftersom jag hellre höll mig för mig själv än var tillsammans med min familj för att jag mest retade mig på dem.
Låg energi - Gud, jag har verkligen inte orkat någonting. Jag har jobbat och sovit, typ. Allt annat har känts som ett omöjligt projekt. Nu börjar jag känna lust igen och energin.
Hjärtklappning - i början bara svagt och sedan så galet mycket och starkt att jag hade otroligt svårt att somna på kvällarna och ibland låg vaken i timmar om jag blev väckt på natten.
Skakningar/darrningar - vanligast är att man märker det i händer och fingrar, men på mig satte det sig i benen. Först när jag hade ansträngt mig, vid yoga, men sedan bara jag gick i en trappa eller reste mig ur sängen på morgonen.

Alla symtom beror på att kroppen går på högvarv eftersom sköldkörteln producerar för mycket hormoner. Hormoner som styr det mesta i kroppen.

Nu längtar både jag och min kropp efter balans

11 kommentarer:

  1. Vad härligt att för det första veta vad det är och för det andra att få hjälp.

    Kram

    SvaraRadera
  2. Skönt att känna att du är på rätt väg. Många kramar/Annelie

    SvaraRadera
  3. Härligt när man kommer på rätt köl igen!
    Kram

    SvaraRadera
  4. Det är frustrerande när man känner att kroppen är i obalans och man inte vet varför!! Skönt att du är på rätt väg. Kram

    SvaraRadera
  5. Tack kära ni! Ja, det är otroligt skönt att veta vad det handlar om och att vara på god väg att bli ifrån det. Kram på er!

    SvaraRadera
  6. åh så skönt att det är på väg åt rätt håll...
    det låter tufft, och det låter ungefär som jag.
    men jag tänker precis som du...att det där är normalt för en småbarnsmamma i nån slags halvkarriär.
    jag tog tester häromdagen, fast bara blodprover. men det borde väl visa rätt ?

    SvaraRadera
    Svar
    1. ja, jag tog också bara blodprover. Jag hade så otroligt höga värden att det gav utslag, men det är inte alltid det räcker med blodprov har jag förstått. Ibland behöver man ta tester direkt från sköldkörteln också. Kram till dig!

      Radera
  7. Jag har hyperteros. Har haft detta sedan 2009-2010. Ingen behandling då läkaren tyckt att det inte behövts, förrän nu. Inser dock att jag borde fått behandling tidigare med tanke på de symtom jag haft länge. Oro, extrem trötthet, viktminskning på 10 kg, "brinnande" hud. Trodde allt berodde på stress och hög arbetsbelastning... Har precis börjat med Tyreostatika. Har en stor knuta på halsen och jag hoppas att läkaren inser att den måste bort innan jag inte kan svälja alls. Jag har nu insett att kroppen styrs av sköldkörteln och lever därför sitt eget liv. Jag är inte utbränd eller deprimerad. Jag har försökt med vilja och envishet att vara som vanligt men det går inte längre. Jag hoppas att medicinen ska hjälpa mig på vägen till ett lugnare och mer balanserat liv. Förmodligen tar det tid. Hur har det varit för dig sedan du fick hjälp? /Annelie

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Annelie. Jag har varit dålig på att vara här på min blogg så det är först nu jag ser din kommentar. Jag är ledsen för det. Och jag hoppas att du får hjälp. Jag har hela tiden upplevet att jag fått hjälp och att sjukvården kunnat svara på de frågor jag har. Jag äter just nu både dämpande och höjande medicin och mår för första gången på nästan ett år nästan helt okej. Det känns fantastiskt! Och nej, det går inte att leva som vanligt när man blir så sjuk. Du måste (jag vet att det är svårt) lyssna in kroppen och låta den bestämma. När jag var som sjukast fungerade ingenting ibland, då var det bara att gå på det. Kom gärna tillbaka och berätta hur det går för dig! Stor kram från mig

      Radera
  8. linnea sundblom12 januari, 2014 23:03

    Hej. Jag heter Linnea. Jag är 21 år och blev diagnostiserad med hypertyreos under sommaren 2013. Mitt t4 låg då på 310. Hela sommaren hade jag haft alla symptom du skriver om ovan. För någon vecka sedan fick jag meddelande om att mina värden var normala.

    Idag fick jag dock en ny panikattack. Jag lider också av herpes i handen. En sjukdom jag haft sedan barnsben. Nu har det gått så långt att min arm sväller upp. I skrivande stund har det strålat ut längs ryggen. Det är varmt och hettar och jag är livrädd. Ringde akuten, de skulle koppla mig vidare men la på i mitt öra. Jag är rädd, och ledsen och vet inte va jag ska ta mig till. Jag vet att du inte kan lösa mina problem. Men åtminstone vet du om hypertyreos. Har du några avspänningstips? Det bränner nu mer längs min rygg. Jag orkar inte med min kropp längre. Mvh linnea

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Linnea. Du har rätt, jag kan inte lösa dina problem. Jag hoppas att du har fått hjälp nu, för det behöver du ju såklart efter det som du berättat här ovan. Har du någon läkare på vårdcentralen som kan remittera dig vidare? Jag vet att det är tungt och tufft att stå på sig men jag tror att det är det enda som ibland fungerar, tyvärr.
      Avspänningstips har jag, om du vill får du gärna mejla mig på stillatankar@gmail.com

      Radera

Tack för just din tanke, den är viktig!