fredag, december 06, 2013

Att vara yogafrökenvikarie

Till och från hoppar jag in som vikarie på olika yogaklasser. Det har jag gjort i över ett års tid.
Det är alltid speciellt att ta någon annans plats och kanske grumla yogisars förväntningar. För tills syvende och sist är det ju faktiskt så att vi ofta har en favoritlärare som vi gärna återkommer till.
När den yogaläraren dessutom varit med under fyra intensiva dagar i Frankrike, på en utvecklingsresa och då ska ersättas av mig..ja, då känns det lite extra i hjärtat.

Så det var med pirriga steg som jag gick till Mamita förra söndagen för att hoppa in istället för Malin Berghagen- Hon fick helt enkelt inte ihop sitt schema och kunde därför inte vara med och hålla sitt yogapass och hänga med de där deltagarna som tillbringade så mycket tid tillsammans med både henne och varandra tidigare i år.

För bara något år sedan hade jag nog inte ens tackat ja till erbjudandet. Det hade känts för stort och övermäktigt. Jag hade inte vågat. Dessutom hade jag överanalyserat allt och dessutom lagt upp ett väl inövat yogapass.
Nu gick jag bara dit, om än med pirriga steg, och kände in energin och tog allt därifrån.
Jag kände av viss besvikelse och lade in det som en del av landningen. Jag kände av en saknad efter Malin och lade in även det, att vi skickade en tacksamhetens tanke och lite extra omtanke till henne. Och sedan yogade vi. På mitt sätt. Inte på Malins. För det finns bara en Malin. Och det finns bara en Maria. 


4 kommentarer:

  1. Hej Maria! Då ska du veta att jag ser såå fram emot julyoga 16/12 med just dig, för när jag var på workshopen på Mamita 9 nov så var det en stor upplevelse för mig. Ditt sätt att tala, leda, lära ut och ditt fina fokus på andningen gjorde mig så gott, så gott...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Monika, vad fint sagt!
      Det ska bli jättehärligt att se dig igen den 16/12
      Stor kram från mig !

      Radera
  2. Säger som Marica, det var modigt. jag har också hoppat in någon gång, för länge sen när jag jobbade på ett ganska stort ställe och det var alltid med blandade känslor. Kram!

    SvaraRadera

Tack för just din tanke, den är viktig!