Så gör yogan mig till en bättre förälder

Jag hade väldigt dåligt tålamod innan jag fick barn.
Eller rättare sagt  - innan jag började yoga.

Jag tappade lusten snabbt, orkade inte, ville inte, gav upp så fort något gick emot mig. Åtminstone om det var något som jag inte själv ville väldigt mycket.

Yogan har hjälpt mig där. Att vara kvar i det som är, att stå stadigt i mina egna skor, att inte falla.
Jag tar ofta en sådan där vippdocka som jämförelse när jag pratar om yoga och tålamod. För jag kan falla, ni vet så där som vippdockan vippar åt sidan. Men sedan reser den sig snabbt igen.

Det är en otroligt värdefull hjälp när man är förälder.
Att liksom se skillnad på det som är jag och det som är barnen.
Att faktiskt undvika att bli sur och gnällig för att j a g är trött och sliten. Men att också sätta gränser när barnen verkligen g ö r  något som är galet.

Och hur gör yogan det undrar du nu kanske?

Ja, genom att faktiskt grunda ner mig där på mattan och få mig att stanna i positioner som inte alltid är lätta eller roliga. Men jag stannar, jag andas och jag lär mig att det blir bättre för varje gång, att allting har ett slut. Jag lär mig att jag kan vara kvar i det som är, oavsett vad det är, och andas mig igenom det. Jag lär mig att både det roliga och det krävande kan vandra hand i hand.

Precis så gör jag när jag blir irriterad på barnen. Jag andas mig igenom det. Och många gånger går jag inte ens igång på det för jag vet att det handlar så mycket mer om mig och mina egna issues, och det ska inte behöva gå ut över barnen.

Det är en övning, ingenting har kommit gratis och det är lika mycket en färskvara som jag behöver jobba med och påminna mig själv om  gång på gång. Men det är yoga. Och det hjälper.

Det verkar där i djupet och ger en skön grund att vila sig emot.

En skön föräldragrund. Människogrund. Kärleksgrund.