onsdag, april 02, 2014

Att låta beslut sjunka in

Jag är nog ganska spontan. Till viss del. Och så vill jag ha min trygghet. Kanske till en ännu större del.
Dock är jag inte längre så spontan när det gäller att ta beslut. Jag föredrar att låta dem sjunka in, att hinna känna efter vad jag v e r k l i g e n vill. Det är så lätt att bli smickrad och tacka ja av bara farten. Eller bli rädd och säga nej av den anledningen. Vi har nog alla sådana beslut bakom oss, sådana som är tagna när vi är kvar i en känsla och inte "rena".
 
Så - när blir man ren då? När vet man att känslan dragit förbi?
 
För mig handlar det mycket om att beslutet känns lätt. Eller rätt. När det är lätt är det rätt. När det är rätt är det lätt. Men för att det ska bli rätt och lätt behöver jag ofta sova på saken. Eller åtminstone göra något helt annat ett tag så att jag sedan plötsligt känner vad jag ska göra. 
Sedan handlar det också om att våra säga både ja och nej, för sin e g e n skull, inte för någon annans. 
Och att säga nej är inte farligt. Att säga nej till något man inte vill är att säga ja till något annat. Något som man kanske hellre vill. 
Tidigare ville/vågade jag inte säga nej till fester, bjudningar, vikarieklasser ... you name it, dels för att jag inte ville göra någon besviken men också för att jag var rädd att erbjudandet inte skulle komma tillbaka. 
OM jag sa nej hittade jag alltid på en bra ursäkt. 
Nu säger jag bara nej. Utan anledning. För det är okej att säga nej. Människor blir inte besvikna och erbjudandet kommer alltid tillbaka, det är min absoluta uppfattning och erfarenhet.
För jag ger nej med en tydlighet och en renhet. Ett nej som är väl förankrat i mig, utan skuld. Då kan det inte bli fel. Då är det självklart. Klart för mig själv.
 
Det är lite som det här med hur man som föräldrar agerar olika på att åka iväg från sina barn. Att antingen gå iväg, säga hej då och åh vad det ska bli kul att jobba. Typ. Eller att gå iväg, säga "åh egentligen vill jag ju inte alls jobba utan vara med er och jag kommer sakna er"
När föräldern i det första exemplet kommer hem är det oftast helt okej med barnen. De springer glada fram och kramas. När föräldern i det andra exemplet kommer hem springer barnen och gömmer sig. I det första fallet kände föräldern skuld när han/hon  hon gick. Han/hon möts av skuld när han/hon kommer hem. Den andra föräldern gick iväg med glädje. Barnen möter med glädje.
 
Känner du igen dig i något? 



3 kommentarer:

  1. Jag tror att det viktigaste ordet som finns är Nej, om man inte kan säga nej kan man inte heller säga ja! Kul att du är tillbaka här! läser ofta kommenterar sällan/aldrig, men är "glad" i din blogg!
    Kram Elisabeth

    SvaraRadera
  2. Åh så svårt jag har haft för att säga nej. TIll allt möjligt. Jag är väldigt impulsiv och har ofta känt att jag MÅSTE svara direkt fast det inte alls är så. Det är något jag själv har skapat. Men om jag väntar en dag så brukar det vara så skönt och saker jag velat hoppa på för att det verkar så kul har jag efter en dags betänketid släppt och det har fungerart bra. Men som sagt, det är inte enkelt för mig med min personlighet :) KRam och jag är så glad att läsa dina blogginlägg igen, du har varit saknad!

    SvaraRadera
  3. Jag har alltid, och har till viss del fortfarande, haft väldigt svårt för just det där att säga nej utan att förklara mig. Eller att säga nej överhuvudtaget. Det börjar bli bättre och jag tränar medvetet på det men tycker fortfarande att det är jobbigt.

    SvaraRadera

Tack för just din tanke, den är viktig!