onsdag, juni 04, 2014

Att sätta gränser

Jag sätter gränser. Varje dag.
Mot andra. För mig själv.
Det kommer av sig själv.
Det är det enda sättet för mig att leva. Att säga nej till något betyder att säga ja till något annat.
Att säga nej är aldrig någonsin mitt sätt att vara elak mot någon. Därför är det så tråkigt när det uppfattas så.
Jag vet att många har svårt att säga nej. Av rädsla för en massa olika saker - att inte bli omtyckt, att uppfattas som krånglig, att inte få vara med. Och så vidare. Och så vidare.
Den rädslan verkar också göra att många har svårt att ta ett nej, att acceptera det och se det som ett sätt för den andra att måna om sig själv.

Igår sa jag nej till en person i min närhet. Hon bad om hjälp och jag sa att jag inte kunde hjälpa henne precis på sekunden men att jag kunde göra det lite senare. För mig var det en gränssättning, jag satt med en annan grej som jag ville få klart först, men sedan fanns tiden att hjälpa. Personen i min närhet uppfattade det som att jag sa nej, för alltid, och att jag dessutom gjorde det på ett taskigt sätt, just för att jag inte kunde hjälpa till på momangen.

Nu säger det här mer om den personen än om mig, men jag upphör aldrig att förvånas över relationer, hur vi kanske båda vill samma sak och så blir det så fel för att vi har olika utgångslägen och för att ett nej betyder nej på olika sätt.

Men jag är aldrig taskig när jag säger nej. Aldrig, aldrig, aldrig. Jag är sällan taskig. Varför skulle jag vara det?

Hur ser du på det här med att säga nej. Kan du? Gör du? Vågar du? Både att säga och ta ett nej


Medition på kärleksfull gränssättning

2 kommentarer:

  1. Har lätt för att sätta gränser, har därför blivit uppfattad som "hård". Tror det hänger ihop med vår samförståndskultur. Att alla ska bli nöjda. Hela tiden, fast det är en omöjlighet. Jag har däremot svårt ibland att skaka av mig andras reaktioner när jag sagt nej, hur vänligt som helst. Ibland har jag kört över mig själv för att jag inte riktigt orkat med det. Men det är ju aldrig bra, tränar på att släppa taget om andras reaktioner. Det går bättre och bättre.

    SvaraRadera
  2. Jag tänkte oförhappandes på dig härom dagen. Vet inte varför; kanske såg jag något yogarelaterat?! Tänkte i alla fall på att det var längesedan du uppdaterade bloggen och hoppas att du mår bra, att bloggfrånvaron bara beror på en välförtjänt semester eller nyttig nedkoppling. Ville bara säga det :)

    SvaraRadera

Tack för just din tanke, den är viktig!